x

Tommy Lee: “Jag slog ihop olika genrer innan det var coolt att göra det” 

Tommy Lee: “Jag slog ihop olika genrer innan det var coolt att göra det” 

Tommy Lee är mest känd som trummis i Mötley Crüe, men på solokvist kan man förvänta sig vad som helst, vilket också märks på hans tredje och gästspäckade soloalbum Andro. GAFFA har pratat med den mytomspunna rockstjärnan om Post Malone, djurrättsaktivism och om att flippa ur till elektronisk musik.

Hur skulle du beskriva ditt nya album? 

– Det är ett album med två sidor, därav titeln Andro – en kvinnlig och en manlig sida. Där finns definitivt något för alla, beroende på vad du är på för humör och vad du tänder på. 

Hur kommer det sig att det innehåller så många olika genrer? 

– År 2000 visade jag alla vad jag hade i huvudet. Jag slog ihop olika genrer med Methods Of Mayhem innan det var coolt att göra det. För mig var det här helt enkelt nästa steg. Jag har varit inne på så många olika musikstilar nu att det blivit naturligt för mig att studsa runt mellan lite av varje. 

Hur kom du in på elektronisk musik? 

– Det var när jag hade min första dator med en musikmjukvara, som jag lärde mig allt man kan göra, manipulera ljud, lägga på effekter, klippa och flytta runt saker – jag flippade ur! Jag älskar teknologi och att kunna skapa allt man föreställer sig är så sjukt spännande och samtidigt skrämmande. 

Utgår du fortfarande från takt och trummor? 

– Ja, allt handlar om rytmen, om den inte berör faller det platt. Man kan beröra folk både med riktiga och elektroniska trummor, det finns vissa saker de ena kan göra och inte de andra och tvärtom. 

Kan du berätta om gästartisterna?

– Jag har jobbat med en kille heter Shotty Horroh –  en “rap battle champion” med en riktigt cool, aggressiv stil, grym rytmik, röst och rap. Lukas Rossi har jag samarbetat med förut. Vi gjorde en cover på Prince-låten When You Were Mine – den blev sååå bra! I original är den väldigt glad och upptempo (Tommy börjar sjunga och klappa glatt). Vi drog ner tempot drastiskt, den är mörk, den är supersexig och lyssnar man på texten är den riktigt djup. Lukas har den där grymma, vackra, sexiga, väldigt Prince-aktiga falsetten. Push Push är en kvinnlig sydafrikansk rappare som smällde av ett riktigt fyrverkeri i låten Tops. Julia från Plya är också med på albumet. Jag tror det var en kompis kompis som gjorde mig uppmärksam på dem och jag tänkte att den här tjejens röst är otrolig, jag måste jobba med henne! Och dessa är bara några.

Även Post Malone gästar väl? 

– Oj shit! Hur kunde jag glömma det?! Det är bara för att vi precis la till den på albumet. Det är låten Tommy Lee, med mig själv, Post Malone och Tyla Yaweh. De ringde upp mig och sa att de hade gjort en låt som heter Tommy Lee. Jag tyckte det var helt galet, men kände mig väldigt ärad – jag älskar Post Malone och Tyla! Jag har varit ett stort fan och vän ganska länge. De frågade om jag ville göra en remix och jag tvekade inte en sekund, så jag slog mina trummor sönder och samman. John 5 spelade gitarr på remixen, och de älskade den rockversionen. 

Hur väljer du ut dina gästartister?

– Jag har en samarbetslista där jag alltid lägger till folk. Så fort jag hört någon jag blivit extra exalterad över genom åren, så hamnar de på listan. På Andro började vi jobba på en låt och halvvägs igenom den tänkte jag till exempel: åh wow, Push Push skulle vara perfekt till den här låten. Sen kontaktade jag henne och inom några dagar så står hon i sångbåset och gör sin grej, det är faktiskt så det går till. Vissa låtar gjordes till och med i Storbritannien och vi var inte ens i samma rum, hur coolt är inte det? Jag får en kick av att låta folk upptäcka artister de kanske inte hört talas om, och som förhoppningsvis berör dem på samma sätt som de berörde mig. 

Vad har du haft för dig i karantän? 

– Jag har mest sysslat med musik, men jag har tagit det lite lugnare vilket har tillåtit mig att bli mer introspektiv. Jag har jobbat på mitt inre med personliga grejer, mina relationer med min familj, mina affärspartners och insett vad jag kan göra bättre. Jag är en riktig tekniknörd och har fått en chans att ta igen allt som hänt inom teknologin och fått tid att lära mig nya saker. Ibland har jag bara chillat. Jag har också lagat mycket mat och provat nya recept, det får mig att slappna av. 

Kan du berätta lite om din djurrättsaktivism? 

– Ja, jag har gjort grejer med PETA i många år. Det började när jag var gift med Pamela (Anderson, reds. anm.), som är en stor supporter. Vi gjorde en jättekampanj, Ink Not Mink, det var en bild på mig utan tröja med alla mina tatueringar. En annan kampanj visar hur de behandlar sina djur på Seaworld och ytterligare en om åsnorna i Grekland. En välgörenhet som heter Mötley Rescues jobbar för hundar. Jag tar varje chans att hjälpa djuren, även på sociala medier – jag gör vad som helst för dem! 

Vad saknar du mest med att turnera?

– De två timmarna på scenen, man lever bokstavligen för de två timmarna. Ärligt talat så suger resten. Då väntar man på en turnébuss, ett hotellrum, ett plan eller ett tåg. Men så fort man går upp på scenen är det värt det – det är det jag älskar och saknar! Det blir ett moment 22: jag har varit precis överallt men jag har inte sett någonting, bara arenor, hotell och kanske lite av innerstaden på genomresa. Det är allt, sen är det vidare till nästa stad. Jag får väl åka tillbaka när jag inte turnerar längre och faktiskt se ställena. Förhoppningsvis kommer vi till Sverige nästa sommar eftersom vi har planerat att börja turnera i juni. Då hoppas vi att allt är normalt igen, om det nu finns något som man kan kalla normalt. Så vi kanske ses snart!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA