x

STUDIOBESÖKET: “Det ska höras att det är här”

STUDIOBESÖKET: “Det ska höras att det är här”

I vår nya artikelserie Studiobesöket beger sig GAFFAs Tommy Juto till några av Sveriges viktigaste inspelningslokaler. Vi inleder med Ingrid Studios där Björn Yttling från Peter Bjorn And John pratar svensk-norsk friktion och dansbandsarv.

Mörkret har lagt sig över Bysistorget när Björn Yttling låser fast sin cykel vid staketet som omgärdar Kaffebars uteservering. Han har just avslutat dagens arbetspass tillsammans med Lykke Li borta i Ingrids lilla filial några kvarter bort där de är i slutfasen med inspelningarna av den sistnämndas kommande album. Efter ett kort depåstopp inne i kaféet tar vi med oss varsin kaffedryck och fortsätter inåt. Väl inne skiner Yttling upp när han får syn på deras senaste investering, en flygel från 1929 som levererats bara häromdagen. Han sätter sig för att provspela några ackord lite på måfå sådär medan jag spanar ned genom det öppna locket och betraktar strängarna.

Musikinstrument skapar inte bara konst, de är vackra att vila blicken på också.

Stark studio-story

Jag har besökt i Ingrid-lokalerna åtskilliga gånger tidigare men märkligt nog aldrig egentligen ägnat särskilt många tankar åt själva studion. Lasse Holm byggde tillsammans med vännerna Lennart Karlsmyr och Leif Malmborg om en gammal biograf i innandömet i ett flerfamiljshus på Södermalm 1971. Efter att ha varit rena dansbandsfabriken under 70-talet ledde Holm verksamheten under 80-talet, en epok när studion levererade svenska schlagerhits som Papaya Coconut och Främling. En period under 90-talet tog Ola Håkansson och Niklas Frisk över. I mitten av 2000-talet flyttade skivbolaget Polar in när de övergav sin stora, legendariska studio på Kungsholmen.

2011 övertogs lokalerna slutligen av Yttling och Pontus Winnberg som sedan dess använder studion dels som bas för diverse Ingrid-relaterade aktiviteter och dels låter allsköns artister hyra in sig. I tider som dessa framstår varje ägarbyte som inte innebär nedläggning som rena kulturgärningen.

För en tid sedan besöktes studion av en fotograf som getts i uppdrag att föreviga dess utseende för eftervärlden utifall att den inte skulle leva vidare. Ett slags kulturhistorisk minnesbild, för säkerhets skull. Yttling blickar upp mot de antagligen rätt hyggligt inrökta träpanelerna i innertaket innan han med illa dold sarkasm utbrister:

– Roligt. Kul att ni inte tror att vi kommer att finnas kvar.

Det där med gentrifiering och kulturdöd i innerstaden är intet nytt. Spelställen lever med ständiga hot om chockhöjda hyror eller kallsinniga hyresvärdar som helt sonika gör sitt yttersta för att mjölka så många kronor som möjligt av varenda kvadratmeter utan minsta skrupel för vilka kulturella värden de river. De inspelningsstudior jag besöker lever kanske inte under samma omedelbara hot, men ingen går helt säker.

– Låt säga att vi blir uppsagda om fem år, utvecklar Yttling. Och så gör man om lokalen till ett falafelställe eller vad som helst. Alltså, har man väl gjort det så går det ju inte att återställa. Titta bara på Polars huvudstudio vid S:t Eriksbron. De blev av med sitt kontrakt fastän Led Zeppelin och ABBA hade varit där. Inte var det någon som brydde sig om det. Nu inrymmer de lokalerna kontoret till en optikerkedja.

Här på Södermalm känns läget aningen mer naturligt, om man nu kan se det så. Inga ansträngningar görs egentligen för att hemlighålla verksamheten där inne, men det sorlande caféet ute i fronten kan ge intryck av ett slags fasad för att dölja den. Att det ligger bostäder ovanför och runt om studion utgör inget problem eftersom lokalerna ljudisolerades redan på 70-talet. Om någon nu önskar bevis har exempelvis Refused en gång hyrt in sig för att repa här nattetid och om inte det orsakade skäl för vräkning torde ljudisoleringen fungera erforderligt.

Magnus Uggla vs. A-Ha

Ljudet är lite dämpat inne på studiogolvet. Yttling yppar något om kontrollerad akustik och jag försöker ge skenet av att jag är med på exakt vad han menar. Det går sådär. När han fortsätter rabbla en massa krångliga termer och tekniska specifikationer ber jag om nåd och styr över samtalet till begripligare ämnen.

Lokalerna i sig känns gedigna, men ett gammalt konstruktionsfel var en gång orsaken till en del svensk-norsk friktion, berättar Yttling:

– Uggla har ofta varit här och repat genom åren, men en period blev vi faktiskt tvungna att porta honom.

Han riktar blicken bortom mig och pekar mot ett draperi i de bakre hörnen.

– A-Ha mixade sin nya skiva i ett rum i korridoren där bakom. Samtidigt stod Uggla med bandet och spelade och hade basen högt uppskruvad. Morten Harket blev vansinnig när Fula Gubbar slog igenom in till deras utrymme och störde deras arbete! Efter en utredning kom vi fram till att det fanns ett konstruktionsfel som uppstått i samband med en utbyggnad under 90-talet vilket i sin tur orsakade att ljudet läckte mellan rummen. Vi korrigerade det på en gång och nu är det inga som helst problem.

För artisterna från USA till Sverige

Klientelet som Ingrid lockar till sig varierar, men basen av artister – inte sällan utländska – kan sägas luta i varierande grad åt den kreddigare delen av indieskalan. Winnberg och Yttling har via sina framfarter på topplistor världen över parallellt med frekventa omnämnanden hos musikkritiker skapat sig ett renommé som hot-shot-producenter sedan många år tillbaka. Jobben tog dem ofta till USA där artisterna fanns.

När barn började komma in i bilden blev pendlandet över Atlanten inte lika glamoröst längre och det är den funktionen Ingrid nu till viss del fyller, att föra artisterna till Stockholm för att produceras istället för tvärtom. Pandemin har förvisso gjort att balansen svängt så att de som nu hyr in sig oftast är svenskbaserade, men även en och annan internationell som lyckats efterleva karantänregler och övrig logistik.

Förutom huvuddelen av studion med kontrollrummet finns även några prång där andra håller till på mer permanent basis. Christian Olsson från Fibes, Oh Fibes! sitter och skriver i ett rum, Howlin’ Pelle Almqvist i ett annat. Freja Drakenberg, mer känd som Freja The Dragon, producerar både sig själv och andra artister för fullt i ett tredje.

Ingrids sound

2021 fyller studion 50 år och man vill fortsätta utvecklingen av sin verksamhet. Den nya flygeln har en mjukare klang än den förra och i kombination med rummet i sig ser man möjligheter att spela in mer akustisk musik, gärna genreöverskridande jazz i stil med Tonbruket. Planen är också att inrätta ett eget husband, inte olikt förlagor som Motowns The Funk Brothers eller Booker T. & The MG’s för Stax.

– Allt har förstås blivit väldigt romantiserat med åren, bilden av Al Jacksons fastspikade baskagge i Memphis och så. Men vi har ju gjort det lite grann tidigare, jag, Pontus och halva Amason, när vi spelat med bland andra Markus Krunegård och Grant. Sedan finns det en uttalad norm för hur vi mickar upp ett trumset, en flygel och så vidare som vi även lärt de yngre. Normen är baserad på hur vi gör med Peter Bjorn And John, Amason och Miike Snow.

Det han talar om är att skapa ett sound. Jag ventilerar att det finns en eventuell risk med att det blir för enhetligt, men slås i samma sekund av att det kanske är artisten och låtarna som sätter prägeln.

– Problemet är nog snarare tvärtom, kontrar Yttling. Att det blir spretigt. Ur vårt perspektiv ska det höras att det är här, lite som Kraftwerks Kling Klang Studio. Janne Hansson har kört så i Atlantis-studion, han har haft trumsetet mickat på samma sätt hela tiden såvida inte klienten vill något annat. Jag tror verkligen inte att det är så fel.

Fler och fler studio- och produktionsteam kommer upp i samtalet och jag känner en rännil när Stock Aitken Waterman korsar mina tankar, så jag måste bara utmana honom i att enlighet kanske inte alltid är av godo.

– Alla kan inte vara Miles Davis och ändra sound vart tionde år, väldigt få klarar det. Svenska landslaget i fotboll kan inte spela som Milan i en match och som Brasilien 1978 i nästa. Du måste ha en övergripande tanke och även se vad du har för material ...

Vi brister båda ut i skratt när vi strax därpå tvingas avbryta diskussionen eftersom den är på väg att kantra när den börjar handla om gången Björn Borg gjorde comeback och vägrade byta från sina gamla träracketar.

Otaliga versioner av Gösta Gigolo

Hur det blir med husbandet får vi se framöver, men det är i alla händelser en spännande idé. Istället tar vi oss en titt bakom ytterligare ett draperi som döljer fönstret in till ett rum som Ola Håkansson på sin tid byggde för mixning så att det arbetet inte behövde störa fortsatta inspelningar i kontrollrummet.

Yttling berättar om hur legendariske ABBA-basisten Rutger Gunnarsson spelat in tusentalet låtar i studion och dessutom hade rena löpande-bandet-tillverkningen med otaliga versioner av Gösta Gigolo och andra dansbandshits här inne.

– Han spelade in en skiva i studion samtidigt som han mixade en annan inne i mixningsrummet, plus att han hade en tredje på stand-by ifall någon av de första inte dök upp! Dansbanden stannade till med sina bussar på väg mellan gig i, säg, Borlänge och Linköping. De spelade inte själva på skivorna, så medan de övriga i bandet låg och sov i nightlinerbussen kom sångaren in för att lägga sång. Om de inte dök upp hade Rutger alltid en annan skiva i reserv att spela in.

Hela beskrivningen för ofrånkomligen tankarna till det Yttling nyss beskrivit, det där med ett husband med homogent sound. Jag känner mig förstås manad att påpeka det uppenbara sambandet, varpå han utbrister:

– Exakt! Det är lite grann vårt arv, kan vi säga! Vi får ta tag i det där och kanske spela in Gösta Gigolo i ytterligare en version …

FAKTA

Namn: Ingrid Studios

Byggd: 1971. Senaste ägarbytet skedde 2011. Studion firar således både 50- och tioårsjubileum.

Ägare: Björn Yttling och Pontus Winnberg

Chefstekniker: Gustav Lindelöw

Artister som arbetat i Ingrid-studion: Lill Lindfors, Fun, Franz Ferdinand, Carola, Primal Scream, Carly Rae Jepsen, Icona Pop, Veronica Maggio, The Hives, Killers, Charli XCX, Herbie Hancock, Zara Larsson, Pretenders, Håkan Hellström, Lykke Li


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA