x

Årets bästa enligt Amelie Schenström

Årets bästa enligt Amelie Schenström

Ingen hyllar pandemiåret 2020 men det finns ändå så mycket att hylla som hänt under året. Först och främst har det släppts en massa bra musik men också utvecklats uppfinningsrika sätt att kommunicera den. Här bjuder jag på listan med årets tjugo bästa album samt lite annat smått och gott värt att notera.

 

ÅRETS ALBUM

20. Lustre – The Ashes Of Light
19. Mr. Bungle – The Raging Wrath Of The Easter Bunny Demo
18. Uada – Djinn
17. Vampire – Rex
16. Kvelertak – Splid
15. Testament – Titans Of Creation
14. Zifir – Demoniac Ethics
13. Apocalyptica – Cell-0
12. Konvent – Puritan Masochism
11. Malsten – The Haunting Of Silvåkra Mill

10. Katatonia – City Burials
Katatonia gör aldrig någonsin en dålig skiva och denna Jonas Renkse-dominerade skapelse bjuder på både soft och tungt, som sig bör. Pricken över i-et är den fina avslutande covern av Enter The Hunts (ja, vart tog ni vägen?!) låt Fighters.

9. My Dying Bride – The Gost Of Orion
Högre upp på albumlistan kommer vi finna genre- och generationskamraterna i Paradise Lost men britterna i My Dying Bride sopar mattan gällande bästa låt med sin Tired Of Tears. Och resten av albumet skäms verkligen inte för sig heller.

8. Lastkaj 14 – Speglar Och Rök
Nu blir det punk! På svenska. Lastkaj 14 har hållit på ett bra tag, ja, men för mig var det först med förra plattan Becksvart (2014) som poletten med bandet trillade in. Årets Speglar Och Rök följer det spåret.

7. Heaven Shall Burn – Of Truth And Sacrifice
Nära 100 minuter tung tysk metal kan låta väl mastigt men blir istället oväntat varierat och oerhört stimulerande. Nytändning med total glöd!

6. Auðn – Vökudraumsins Fangi
Ett för mig nytt isländskt band som med sitt tredje album rusade rakt in i hjärtat och upp på årsbästalistan. Mjuk och atmosfärisk metal som tillåts växla med avsevärt mer råriven svartmetall.

5. Avatar – Hunter Gatherer
Avatar har jag följt sedan deras första album. Älskat, hyllat - och emellanåt blivit rejält besviken på. Men de kommer alltid igen och denna gång med bärande besked. Hunter Gatherer är nydanande och extremt intressant rakt igenom.

4. Paradise Lost – Obsidian
Paradise Lost är tillbaka med en absolut genialisk platta. Trettio är i branschen har tydligtvis inte mattat det lustfyllda i att skapa ny musik. Visst känns bandet lätt igen på sitt stilegna sound och samtidigt bjuds stor variation på Obsidian.

3. Ages – Uncrown
En såå efterlängtad andraplatta av 2015 års stora överraskningsdebut i den melodiska svartmetall-scenen i Sverige. Och så väl uppfylldes alla förväntningar på Ages andra album. Bugar och bockar för de två skaparna av Uncrown.

2. Dark Tranquillity – Moment
Bandet som alltid rör och berör. Det är med stor glädje jag konstaterar att Dark Tranquillity håller den melodiska dödsmetallfanan lika himmelshögt även på detta sitt tolfte studioalbum. Moment är ett storslaget album på bandets alldeles eget och ödmjuka manér.

 

1. Enslaved – Utgard
Kanske inte på samma sätt hjärtevärmande som Ages och Dark Tranquillitys alster men hur en än vänder och vrider på albumen, fysiskt eller mentalt, så är Enslaved och deras Utgård årets mest kompletta och tilltalande album. Musiken förnekar aldrig sitt ursprung i den norska svartmetallmyllan och nekar sig heller aldrig att utvecklas vidare inom och mellan genrerna i den gemensamma extreme metal-sfären. Och lite där bredvid. Kristallklar, självklar och uppenbar lyfter musiken på Utgard lyssnaren så att bröstkorgen vidgas en aning och det blir lite lättare att andas. Lyssna, andas och låt dig bli upplyft.

ÅRETS LÅT
Ja, nu hamnar vi lite utanför den gängse metal- och hårdrocksfåran. Zeal & Ardor spelar en kombination av black metal och soul. Och en del annat. Tuskegee skrevs som en direkt reaktion mot polisbrutaliteten i USA och mordet på George Floyd. Min mest lyssnade låt enligt Spotify och det förnekar jag inte.

ÅRETS SVENSKA DEBUT
I skånsk mylla frodas Malstens tunga doom och debuten med The Haunting of Silvåkra Mill. Den släpptes mitt i sommaren och gick kanske under radaren för en del är jag rädd. Inte för sent att åtgärda än!

ÅRETS INTERNATIONELLA DEBUT
Nu blir det ännu mer tung doom. Från Danmark. Konvents debut kom tidigt på året och bandet hann med några spelningar innan - ja, ni-vet-vad. Dock hanns inte Gefle Metal Festival med, där jag hade hoppats få se bandet. Lyssna kan vi dock fortsätta göra!

ÅRETS OMSLAG
Albumet fick se sig nerpetad från förstaplatsen men årets omslagskonst står Dark Tranquillitys Moment och konstnären/gitarristen Niklas Sundin för. Det pryder som sig bör denna artikel. Detaljrikedomen känner vi igen från Sundins otaliga arbeten, mer överraskande är de mättade färgerna och dess anslående kombination. Inte det "vanliga" metalomslaget precis men desto mer kraftfullt.

ÅRETS LIVE-SÄNDNINGAR
Ja, det var många band som sände live, bland annat som någon sorts kompensation för utblivna konserter. Jag såg ett antal, några få riktigt bra (Crash Nomada, Vreid) men det var annan livestreaming jag fastnade för.

Nephente (Netherbird, RIKET) har lyst upp måndagarna sedan i våras med sina live-sändningar som förtjänstfullt och på olika sätt presenterar och diskuterar mer eller mindre extrem metal. Här har bjudits på underhållande, intressanta och trivsamma stunder. Ofta med gäster, alltid inbjudande och inte sällan oväntat kunskapsvidgande på flera nivåer. Sändningarna håller på ungefär... tja, så länge som det behövs tror jag? Från någon timmes tid och ibland nästan tre. Vad kan en mer begära? Det skulle vara att sändningarna fortsätter minst så länge som pandemin pågår. Och det är just vad som är utlovat! Boka måndagarna kl 20.00 för Nephente Talks.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA