x

STUDIOBESÖKET: Historier från Psykbunkern

STUDIOBESÖKET: Historier från Psykbunkern

I vår nya artikelserie Studiobesöket beger sig GAFFAs Tommy Juto till några av Sveriges viktigaste inspelningslokaler. Näst på tur står Park Studios där Stefan Boman pratar Kent-avtryck och guidar oss igenom en kreativ lekstuga.

I den oortodoxa och smått omistliga guideboken 100 Balla Ställen I Stockholm radar komikern Valle Westesson upp udda och coola platser som minst sagt hamnat utanför hop-on-hop-off-busslinjerna. Jag tänker inte stapla upp olika exempel här, men bland de mer musikrelaterade ställena omnämns Death Metal-korset i Skogskyrkogården och Bob Marleys tillfälliga boende ute i Nockeby under 70-talet.

Park Studios finns inte med. Det borde den.

Alla de Folkets Hus som finns utspridda i förorterna bär på olika historier från att de grundades av människor som med gemensamma ansträngningar skapade utrymme för lokala aktiviteter och sammankomster. Än idag fyller de en viktigare funktion än många tänker på. Mitt i idyllen i Örby söder om Stockholm står en vacker sådan byggnad, uppförd 1928 av traktens eldsjälar.

Sannolikt är Vi I Villa vanligare i brevlådorna här än Sveriges största musiktidning, men det kan vi leva med så länge kulturen bevaras.

Jag spejar in genom glasdörrarna till Stora Salen och skymtar en grupp ungdomar upptagna med någon aktivitet jag inte hinner uppfatta innan jag stryker vidare runt husknuten. Föremålet för min uppmärksamhet är nämligen den lite mer blygsamt belägna nedervåningen som sedan 70-talet producerat en lika viktig näring – inspelningsstudion Park Studios.

I folkmun – Psykbunkern.

Markus Mustonens tidningsurklipp som på en ingivelse blev studions namn vid inspelningen av Du & Jag Döden sitter alltjämt uppe ovanför dörren in till stora rummet, om än numera inramad sedan en renovering. Men liststumpen den sitter fastklistrad på kommer faktiskt från den ursprungliga dörrposten, lossbruten innan resten av den kasserades.

Den är förstås enormt förknippad med Eskilstunabandet på senare år, Park-studion. Men dess historia började långt innan Kent flyttade in. Ljudteknikern och tidigare proggmusikern Karl-Axel “Acke” Gårdebäck byggde den 1977 och under två decennier bestod gästerna av en parad av de största namnen inom svensk pop och rock. Exempelvis spelade Noice in sitt succéartade debutalbum Tonårsdrömmar här, likaså finska glamrockarna Hanoi Rocks och legendariska newwavepunkarna Docent Död.

Strax före millennieskiftet upphörde inspelningsverksamheten, ända fram till 2004 när Kent och deras producent Stefan Boman hittade dit och återupplivade den.

– Lokalen fungerade som ett lager för ljudutrustning när jag och Sami Sirviö föreslog till de andra i bandet att vi skulle överta studion. Förvisso fanns ingen utrustning, men alla kablar var ju redan dragna, säger Stefan Boman inifrån kontrollrummet. 

Själv inledde han sin bana som inhousetekniker i den numera nedlagda Polar-studion på Kungsholmen där han och Kent korsade varandras vägar vid inspelningen av låten VinterNoll2, ett samarbete som skulle bestå ända tills bandet gick i graven. Deras i mitt tycke bästa album Du & Jag Döden blev markör för en ny fas i partnerskapet.

– Tanken var också att använda studion som replokal för Kent, men sedan kom vi på att vi kunde använda albumets budget till att göra i ordning studion och spela in där. Du & Jag Döden tog nästan nio månader från ax till limpa. Jocke Berg kom in med låtskisser och medan han och bandet repade ihop vad som skulle utgöra skivan kopplade jag in all teknik.

Tjejen som väntade på Kent

Eftersom lokalerna hyrs av samma ideella förening som för nära hundra år sedan uppförde dem upplever man inget direkt hot om att drabbas av chockhyror eller att bli utkastade av andra skäl. Verksamheterna på våningen ovanför, exempelvis dans och körsång, skiljer sig dessutom inte markant från studions egen.

En av fördelarna med att vara lokaliserade en bit från innerstaden är att arbetet kan pågå relativt ostört eftersom artisterna slipper distraktioner, alltifrån nöjeslivet till polare som glider förbi för att hänga. Det avskräckte dock inte de mest hängivna Kent-fansen från att komma nära sina idoler. Stefan Boman minns särskilt tjejen som stod ensam en hel dag ute i hällregn i hopp om att få träffa dem.

– Förvånansvärt få vågade ringa på dörren faktiskt, de var väldigt respektfulla. Vi såg henne där ute men behövde göra färdigt något som vi inte kunde avbryta. Sedan när hela bandet väl skulle åka från studion var hon inte kvar. Henne tyckte vi synd om. Hade hon bara härdat ut en timme till efter all denna väntan hade hon fått träffa dem.

2017 köpte Boman och Sirviö ut de andra i bandet för att driva studion vidare tillsammans – “det var ändå alltid Sami och jag som var mest engagerade i den och köpte utrustning”. Aktiviteten har fortsatt i full gång och förutom traditionella skivinspelningar erbjuder man också heldagskurser, så kallade Masterclasses, där man delar med sig av sina kunskaper inom mixning, låtskrivande och produktion.

Lockar med instrument

Jag ser mig omkring lite medan vi pratar. Längs väggarna finns förutom memorabilia, guldskivor och annat även en hel del instrument strategiskt utplacerade på det där sättet som ska locka till användning och kreativitet. Gissningsvis är det ett argument för en del klienter att boka in sig hos Park.

– Ja, vi har många instrument; tre trumset, 50 bra gitarrer av äldre modell och en massa förstärkare. Sedan har vi en stor samling vintagegrejer, vad gäller outboardeffekter och sånt. Det är väl lite utmärkande för oss. Ofta får vi hit band som släpar hit alla sina grejer, sedan när de ser vad vi har så använder de aldrig sina egna! Men det är ju så, i studion ska det vara en lekfull miljö, nästan så att man snubblar över något konstigt instrument som man vill prova. Det är ju det bästa som finns när det blir en kreativ lekstuga.

Idag, när vem som helst med ett ljudkort och en någorlunda hygglig dator i sovrummet kan titulera sig studioägare, är det anmärkningsvärt hur eftertraktade de här klassiska faciliteterna ändå är. Med hyran kommer också kompetens i kontrollrummet, något som är lätt att förbise när vittringen av en hit på streamingtjänsterna bara är en uppladdning bort. Tiderna när skivbolag ägde studiorna är i alla händelser ett minne blott, på gott och ont. Utnyttjandet har blivit bättre och mer rätt.

– Jag skulle säga att budgetarna har blivit smartare. 1995 när jag började i branschen var det mycket slöseri med pengar i de stora studiorna. Det kunde hända att band inte dök upp och så stod man där med inhyrda musiker. Eller så hade man 150 kvadratmeter till förfogande och skulle spela in en tamburin. Men det var liksom inga konstigheter, det betalades ändå. Idag tar alla till vara på tiden för att hinna med så mycket som möjligt. Ofta spelar man in grunderna här, när hela bandet är med, sedan flyttar man till en mindre studio för att fortsätta med pålägg och annat. Ofta även återbesök för mixning, men det är väldigt personrelaterat.

Rekommendationer allt viktigare

Man får lätt intrycket att inspelningsstudior är lite hemliga, sådär, eftersom det sällan eller aldrig förekommer någon direkt marknadsföring. Klienterna lockas snarare dit via rekommendationer och referenser, vilket å andra sidan nog alltid har varit fallet.

– De som verkligen är seriösa spekulanter vet det ändå. Gör man en skiva som får bra fäste inom någon genre så är det den bästa reklamen. Annonser har nog aldrig riktigt funkat. Däremot är det lite mer synd idag att det ibland är väldigt svårt att få reda på vem som ligger bakom en låt som spelas i radio. Man kan få googla länge innan man hittar informationen. Förr kollade man på skivomslaget men idag är de inte lika lättillgängliga. Hos Tidal kan man numera få lite detaljer och Spotify har åtminstone börjat skriva producenten, vilket var på tiden.

På väg ut passerar jag surf shack-baren som Stefan med illa dold stolthet berättat om. Under det varmare halvåret söker de sig ut dit för en kaffe under pauser från slitsamma sessions, för en kall öl heta sommardagar eller för en grillkväll för att fira ett färdigställt mästerverk.

Det har börjat skymma över det tysta kvarteret när jag svänger ut på Götalandsgatan. “Park”-skylten på framsidan lyser upp i neon i min ögonvrå.

Eller i den döda vinkeln, om man så vill. 

FAKTARUTA

Namn: Park Studios

Ligger: Älvsjö söder om Stockholm

Byggd: 1977. Senaste ägarbytet skedde 2004

Ägare: Stefan Boman, Sami Sirviö och Jörgen Ringstrand

Chefstekniker: Stefan Boman

Artister som arbetat i Park Studios: Kent, Opeth, Ghost, Graveyard, The Hives, Backyard Babies, The Hellacopters, Lisa Miskovsky, Camera Obscura, Amanda Jenssen, Fatboy, Salem Al Fakir, Soen, Erik Hassle, The 69 Eyes, Imperial State Electric, Bullet


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA