x

Att spela gitarr med David Bowie – intervju med Carlos Alomar

Att spela gitarr med David Bowie – intervju med Carlos Alomar

Den glamorösa rockstjärnan Ziggy Stardust förvandlades till den mystiske soulmannen Thin White Duke och Carlos Alomar kom med soundet. Vi har pratat med David Bowies gitarrist om att slå igenom och om att känna sig förlamad när ikonen gick bort.

David Bowies kanske mest utmärkande drag som artist var skepnadsbytena. Bowie ville aldrig göra det väntade. Så fort fansen hade vant sig vid något, gjorde sångaren motsatsen. Det gällde både utseendet och musiken.

Men Bowie hade aldrig kunnat göra det på egen hand. För att hela tiden tänka nytt, låta annorlunda, var rockstjärnan tvungen att ta in nytt blod. Och Bowie jobbade med otaliga skickliga musiker och producenter. Bland de mest uppmärksammade finns förstås producenterna Tony Visconti och Brian Eno. Discokungen Nile Rodgers och pianomästaren Mike Garson. Men en av de som hade störst inflytande över Bowies musik, en av hans ihärdigaste medmusiker, var Carlos Alomar.

Bowie tog in Alomar inför sitt kanske mest kontroversiella skepnadsbyte. Från den glamorösa rockstjärnan Ziggy Stardust, till den mystiske soulmannen Thin White Duke. Och Carlos Alomar kom med soundet. Innan sin tid med Bowie, hade gitarristen spelat med legender som Chuck Berry och Ben E. King. När Bowie hittade honom, hade han just blivit sparkad från James Browns liveband. 

Tillsammans med Dennis Davis och George Murray blev Alomar The D.A.M. Trio. Bowies huvudband fram till 1980. Men Alomar fortsatte vid Bowies sida ända fram till 1987. 

– David ringde alltid bandet först. The D.A.M. Trio. Vi startade allt. Utan någonting annat. Vi lade grundarbetet, berättar Carlos Alomar när jag ringer upp honom på Zoom. 

Hur hamnade du i David Bowies band?

– David Bowie gjorde sin Diamond Dogs-turné i USA. Vi träffades på The Apollo Theatre och David kom fram till mig och sa: “Jag är riktigt spänd på Philadelphiasoundet”. Det var där jag kom in. Han frågade mig om jag ville hänga på turnén och jag sa “okej, hur mycket får jag?” Jag menar, jag hade precis fått ett barn med min fru. Om jag skulle hänga med hade jag behövt skilja mig, haha! På den tiden turnerade han fortfarande med Mike Garsons band. Så i början hängde vi på deras turné. Vi stod och körade lite i bakgrunden. Sedan blev Diamond Dogs-turnén så småningom Philly-turnén och då tog vi över.

När startade The D.A.M. Trio?

– Minuten han tog in oss egentligen. Men när vi gjorde Young Americans, då var min bästa vän Luther Vandross med. Vi gjorde hela Fame-grejen, i Electric Lady-studion med John Lennon. Då var det hela gänget. Min fru som bakgrundssångare, Luther. Sedan ringde Bowie och frågade om jag skulle komma tillbaka. Och alla var borta. Mike Garson var borta. David sa till mig: jag vill att du ska vara bandledare. 

Hur kommer det sig att han ville göra musik med dig?

– För att jag är bra, mannen! När du ska bestämma vem du vill arbeta med måste du tänka både på talangen och personligheten. Det här är en person som du ska åka ut på turné med. Hänga med 24/7 i flera veckor. Då gäller det att bestämma, vill man ha en kul kille, en seriös kille? 

Vilken typ av kille var du?

– Glad, rolig, smart och jag gjorde mitt jobb väldigt bra. Jag gillar att hålla i saker enkelt. Hålla humöret uppe. David och jag kom bra överens. Vi båda hade den där buddhistiska grejen på gång. En bra känsla, en känsla av trygghet.

Det var ungefär när du kom in, som David enligt sägnen var som mest kokainberoende och enligt vissa spritt språngande galen. Hur var det?

– Jag rättfärdigar ingenting, men jag säger så här: Du har artister som Louis Armstrong till exempel. Hans missbruk stoppade inte honom från att få jobbet gjort. En person med talang söker alltid. Och då kommer det vara lite upptäckande. Det här var i Kalifornien, ingen brydde sig ett skit.  

Efter tiden i USA, var ni på Bowies första stora turné Isolar.

– Det var då David exploderade över hela världen. Det var så många som ville se oss och vi hade ingen aning. Vi var helt överraskade. Vi var vana med 6 000 i publiken, helt plötsligt behövde vi en arena. Vänta, va?!

Hur kom det sig att det var just då som han slog igenom så stort?

– Vad man måste förstå är all den publicitet David fick under den här perioden. Innan hade han varit rock’n’roll. Men han fattade hur man manipulerade media. Helt plötsligt är han med i TV-programmet Soul Train med Cher. Helt plötsligt är han James Brown. Och snart har han sitt eget svarta R&B-funk-rytmband. De här här grejerna gav publicitet. David var överallt. Han var på den där klubben här, med Bianca Jagger där. Du behövde mata köttkvarnen. Och om det var någon som visste vad det röda köttet var så var det David.

Efter Isolar flyttade ni till Berlin och Brian Eno kom in i bilden. 

– Vilken ljuvlig person han är, Brian. Men det var en mindfuck när han kom in. När det kommer till din metodik, så har du ett sätt att arbeta som musiker. Och Brian visste hur man kunde leka med den. Han tvingade en att gå ifrån sina invanda metoder. Och få dig att se på musik på ett helt annat sätt.

En av hans tillvägagångssätt var ju Oblique Strategies, där man fick kort med random instruktioner. Hur var det att jobba med dem?

– Jag fick en lapp där det stod “Du har precis kommit tillbaka efter att deltagit i ett krig.” Och den fick jag till Breaking Glass. Om du lyssnar på gitarren i Breaking Glass, jag var en arg soldat som gav allt han hade på sin gitarr. Mördade den som en maskin. En punkare som precis släppts lös. Det behöver inte vara svårare än så. Det är bara att svara på frågan.

Scary Monsters blev det sista The D.A.M. Trio gjorde tillsammans, varför blev det så?

– Trion var på sin högsta pik. Men så fort han hade gjort Let’s Dance, så hade Davids mindset förändrats. David hade alltid varit rock’n’roll. Sedan träffade han mig och då förändrades det. Han blev soul. Men efter Scary Monsters och Let’s Dance ville David lämna soulgrejen. Han hade förvandlats till någonting nytt. Precis som han alltid gjorde.

Du slutade några år senare. 

– Jag hade min familj att ta hand om. David sa till mig, varför är du fortfarande här? Gå och var med din familj! Han var snäll, David Bowie. Vid den här tidpunkten hade det artistiska flödet torkat mellan oss. Jag hör inte riktigt mig själv på albumen som kom därefter. Det var en ny David. Han ville göra ett jazzalbum, han hade alla de här andra uttrycken på gång.

Höll ni kontakten de sista 10-20 åren?

Ja, det är klart att vi fortsatte vara vänner. Den sista gången jag träffade honom var på Tony Viscontis 70-årsdag. Det var vårt farväl. Men jag visste det inte då. Han sa ingenting om sin sjukdom. 

Hur kändes det när David dog?

– I början var jag som helt förlamad. Jag ville inte vara med på allt det där hyllandet som försiggick. Inga konserter eller någonting. Jag kunde inte spela igenom en enda låt utan att börja gråta. Men nu känner jag att det var ett bra liv han levde. Uppdrag slutfört. Jag är väldigt stolt över hans liv. Alla har sin stolthet. Och för mig är det att ha varit med honom. Man kan kolla i backspegeln utan att ångra någonting.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA