x

STUDIOBESÖKET: “Vår nisch är att ha alla klassiker”

STUDIOBESÖKET: “Vår nisch är att ha alla klassiker”

I vår artikelserie Studiobesöket beger sig GAFFAs Tommy Juto till några av Sveriges viktigaste inspelningslokaler. Näst på tur står Riksmixningsverket, RMV Studios, där Linn Fijal pratar om syntvärldens enhörning och guidar oss igenom en ABBA-kopplad lokal med klassiska tillbehör.

– Alla väljer den, säger studiochef Linn Fijal (till vänster i bild) och ler när jag greppar kökets enda ABBA-mugg och fyller den med kaffe.

Ja, vad fasen. Om nu arvet från Sveriges genom tiderna mest framgångsrika popgrupp ligger till grund för den här anläggningen, så är jag inte sämre än att jag kan sälla mig till beundrarskaran.

Vi är ute på Skeppsholmen i Stockholms kanske mest centralt – men ändå inte – belägna inspelningsstudio. RMV – eller Riksmixningsverket för den som vill vricka tungan – skapades när Benny Andersson behövde en ny, “riktig” studio och är inrymd i ett gammalt magasin från 1800-talet intill bron över till Kastellholmen. Precis som de flesta andra byggnader på den lilla ön har den militär historia och hyrs ut av Statens Fastighetsverk. Att den förklarats som byggnadsminne medförde en del utmaningar när studion skulle inredas, men begränsningarna har samtidigt skänkt en rå, rustik charm som i någon annans händer kanske hade gått förlorad om man haft fria tyglar.

RMV hör måhända inte till de äldre, mer klassiska inspelningsstudior som byggdes redan långt innan det svenska popundret, men har under det decennium den existerat snabbt blivit en av de viktigaste och mest eftertraktade. Fijal anger de stora fönsterna med sjöutsikt och det ödsliga, ogenerade läget som två av studions företräden, men dess utrustning är förstås viktig för deras klienter.

– Allt du ser runt omkring dig är gammalt, mer eller mindre, säger hon med en svepande gest. När vem som helst idag kan skaffa en hemmastudio och erbjuda något som alla har råd med är vår nisch lite mer att ha alla “klassiker”. Bra mixerbord, schysst outboard och några andra specialare. Jag gillar själv exempelvis handbyggda mikrofoner.

UNIK MONSTERSYNT

Utöver ljudtekniken finns också en del unika instrument, inte minst en del klaviaturer som hängt med sedan ABBA:s glansdagar. Själv är jag lite nyfiken på den Yamaha GX-1 som lockade forne Klaxons-frontaren James Righton hela vägen från London, ett riktigt monster till synt – med alla högtalare, pedaler och stativ väger åbäket närmare ett ton! – som endast tillverkades i ett fåtal exemplar under mitten av 70-talet. Exempelvis är det den du hör i basintrot till Does Your Mother Know.

– Den är väl lite av syntvärldens enhörning, den hann aldrig tillverkas i några större volymer. Förutom att de är ovanliga är de också väldigt känsliga. Det finns inte så många fungerande och inte så många kvar överhuvudtaget. Den har en massa kontroller och specialeffekter och du kan styra ljudet väldigt mycket. När den kom var den unik genom att den var första synten som kunde spara ljud, men det görs genom ett speciellt kort som används för varje tangent. Om man är skitsnabb kanske det tar en timme för varje ljud, haha!

Utmaningen med vintageutrustning är att underhålla och reparera den, för det är inget man löser bara genom att ringa valfri tekniker. 

– Benny har haft den i sin ägo så himla länge och den har stått hos olika människor, sedan funkade den inte längre och vi behövde få den lagad. Det var ju omöjligt att hitta någon som klarade av det! Till slut löste vi det med hjälp av Ulf Söderlund på Wolf Engineering som kan allt om syntar, men inte ens han visste om han kunde. Så “hemlig” är GX-1:an. Men det är konstigt att de kunniga är så få. Nu har jag ett kontaktnät, men de här serviceteknikerna är inte jättelätta att få tag i eftersom de har så mycket att göra. Visst, jag kan ju en del enklare underhåll själv, problemet är bara att jag inte har tid. Så fler borde verkligen utbilda sig till det.

VILMA COLLING AVLASTAR

Nej, det är ju det där med tid och resurser. En kommersiell studio av idag består inte av någon stab av människor som sköter olika saker. Istället har Fijal själv i alla år skött bokning, planering, mixning, inspelning och underhåll av utrustning. Arbetsdagarna har varit långa och många, men 2019 anställdes Vilma Colling, något som innebar både avlastning och tryggande av återväxten.

– Vilma har en studio uppe på övervåningen där hon jobbar med sina produktioner, men hon är även tekniker här nere. Hon kan hoppa in oavsett vem som bokat in sig hos oss, så det är smidigt att ha henne här i huset, inte minst vid större sessions när man behöver vara två som riggar. Dessutom har hon samma synsätt som mig, hon vet hur jag vill ha saker.

Att Fijal är noggrann med hur studion ska fungera och skötas är tydligt. Och förståeligt. Upprättande av nya faciliteter av det här slaget förekommer alltmer sällan och sker knappt ens av de kunniga som vet vad de ger sig in på – eller kanske just därför.

Samtidigt måste det ha varit lite av en dröm att få bygga upp en inspelningsstudio från scratch. Inte så att det rådde en “spare no expense”-mentalitet, men ändå just att få möjligheten att forma denna kreativa miljö utifrån egna preferenser.

– Ja, jo, visst var det så, medger hon eftertänksamt.

Jag får intrycket att det nästan inte funnits tid för sådana reflektioner sedan allt började för tio år sedan med ett fallfärdigt hus bestående av tegelväggar och jordgolv. Projektet tycks ha startat i högt tempo och därefter inte saktat ner. Medan renoveringen av interiören pågick inleddes jakten på rätt grejer. Synclaviers, Minimoogar, Mellotroner och annat som sällan eller aldrig återfinns i butikshyllorna.

– Några grejer kommer förstås från Benny, men det är lite blandat. Vi satte Stefan Fandén på DLX Music i arbete med att hjälpa oss med letandet och han hittade en del. Annat köpte jag via Blocket och Ebay. Sedan går ju ryktet i branschen när någon ska bygga en studio, så många hörde av sig och erbjöd oss att köpa saker vi behövde.

MIXERBORDET EN SVÅR NÖT ATT KNÄCKA

Kontrollrummet prioriterades att färdigställa först eftersom inkoppling av mixerbordet krävde en del arbete, om vi ska underdriva ...

– Vi satt fem personer dygnet runt med det i kanske fem veckor. Fred Hill flögs in från Nashville, han som designade mixerbordet. Nanni var också här, min skolkompis från Piteå som numera jobbar som tekniker i Hansa-studion i Berlin. Sedan var det jag, Bernhard Löhr och Peter Karlsson som sköter servicen av bordet.

Som teknisk analfabet kan jag inte annat än beundra det tålamodet. Jag vet ju att det aldrig hade varit Tommy Juto som krupit omkring och kopplat ihop mixerbord i ett kontrollrum i fem veckor, den saken är klar ...

– Men du måste ju ändå vara nördig på någonting du också? Och där är säkert du jättededikerad?

Eh, jo förvisso, men alltså …

– Sedan kanske det inte är just det här, haha!

Vi brister båda ut i skratt, som i samförstånd. En nörd känner alltid igen en annan nörd, vare sig det handlar om teknik, musik eller annat.

Har du alltid varit lika hängiven?

– Det känns väl som att jag alltid har hållit på så länge jag kunnat. Det var ett intresse som tog fart ganska ordentligt och sedan fanns det inget stopp.

SUPEREXOTISKT MED STUDIO

Branschen har de senaste åren genomgått något av en generationsväxling. De personer som länge varit eldsjälar bakom flera av de större studiokomplexen har dragit sig tillbaka och lämnat över till yngre likasinnade.

– Bara under mina tio år har jag märkt en föryngring. Eller så har de äldre tagit ett kliv tillbaka. Jag märkte när jag började att ingen tog mig på allvar för att jag var ung, men nu upplever jag att det finns en större respekt för yngre människor i branschen och i studior överlag, vilket är en positiv förändring. Jag upplever även att artisterna blir yngre och yngre. Det finns fler sätt att göra musik på, det är inte längre självklart att man ska vara i en studio. Att sitta och producera musik med en laptop på fritiden har blivit norm och det här har istället blivit superexotiskt.

Man hemfaller lätt till att jämföra de två ytterligheterna, men Fijal ser det inte som att någon direkt konkurrenssituation råder. Verksamheten i RMV varierar och förutom regelrätta sessions hyr klienter ibland in sig för att filma spelningar eller för repetitioner. Under tiden kan hon själv ägna sig åt mixningsuppdrag och annat.

– Hemmafixarna är skitduktiga och det de gör låter så oerhört bra. Så jag ser det som en positiv utveckling av branschen där musikskapande är tillgängligt för fler. Sedan är det klart att inspelningsstudior drabbas av att folk kan sitta och göra det hemma, men då får vi se till att steppa upp och bli bättre istället för att bli sura. Sådana som vi har ju ändå lite bättre grejer än de flesta, vi har en person på plats som kan tekniken så att du slipper tänka på det och istället fokusera på ditt musicerande. Men om man struntar i aspekter som ljudkvalitet och tillgången till en massa coola prylar och instrument så har du här även ett ställe att gå till som inte är hemma. Du slipper störningsmoment. Och tidsbegränsningen kan ju även vara en tillgång när du gör ett album eftersom du faktiskt måste bli klar.

För att ligga mitt i en miljonstad är omgivningarna sannerligen stillsamma, frånsett en eller annan flanör på uppfriskande promenad när trängsel inomhus numera är ett no-no. Jag blickar ut genom de stora öppningsbara glasdörrarna som vetter ut mot Saltsjön där båttrafiken är långt ifrån lika intensiv som den brukar. På andra sidan vattnet står Gröna Lunds vådligaste attraktioner alltjämt stilla. De enda egentliga tecknen härute på att världen inte är sig själv just nu.

FAKTA:

Namn: Riksmixningsverket / RMV Studio

Ligger: Skeppsholmen, Stockholm

Byggd: 2011.

Ägare: Benny och Ludvig Andersson

Studiochef: Linn Fijal

Artister som arbetat i RMV Studio: ABBA, Cat Stevens, Lars Winnerbäck, Lykke Li, Nils Landgren, Ane Brun, Frida Hyvönen, The Hives, Johnossi, Ghost, Hällas, Jakob Hellman, Jake Bugg, Peter Jöback, Icona Pop, Lisa Nilsson, Ulf Lundell, Zara Larsson


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA