x

KRÖNIKA: Bojkotter driver konstnärer längre bort från konsten

KRÖNIKA: Bojkotter driver konstnärer längre bort från konsten

Ibland känns det som att samtiden är en enda stor loop. Så fort man tror sig ha rett ut ett frågetecken inträffar något som kastar oss tillbaka till ruta ett igen. En diskussion som tycks extra hårt drabbad av detta syndrom är den som handlar om verk och person. Personligen kan jag nästan rabbla mina argument i sömnen vid det här laget, och hade gärna sluppit upprepa dem ännu en gång. Men vad ska man göra? Det går ju inte bara att lämna walk-over. 

För det första: att lyssna på musik är ingen altruistisk handling. Det är inget jag gör för att uppnå världsfred, få stopp på klimatkatastrofen eller eliminera våld i nära relationer. Det är något jag gör för min egen skull. På samma sätt är konstens uppgift inte att uppfostra befolkningen. Jag läser böcker som skildrar våldtäkter, jag ser på filmer där homosexuella förföljs och jag lyssnar på musik av dömda brottslingar. Det gör mig varken till sexualförbrytare, homofob eller uppviglare. Jag tror inte på att bojkotta det som människor gör bra, för att de gör något annat dåligt. 

Det kan låta naivt – men om man vill få en, säg, manlig rappare att sluta med gängkriminalitet, hur kan man tro att det mest effektiva sättet är att avskärma honom från allt annat han får bekräftelse för? Att sluta spela hans musik, att ställa in alla framtida gig, att frånta honom chansen att vinna de priser han nominerats till. Vad har han då kvar? Det är inte en slump att vi har ett ord för återfallsförbrytare.

En bojkott driver honom bort från konsten och allt närmare det leverne som är det vi egentligen fördömer. Det är en paradox där vi genom vår deplattformering gjuter våra egna kriminella. Befäster brottslingars självbild som just brottslingar. Vi skapar en fiende där vi kunde funnit en vän och cementerar de beteenden vi säger oss vilja eliminera. Det finns liksom inget annat sätt att få bukt med kriminaliteten än att ge de kriminella en chans att bli något annat. Inte om man vill låta bli att förespråka dödsstraff. Men det tycks vi glömma bort i vår iver att ta ställning.

Det är fullt möjligt att ta avstånd från en människas handlingar och ändå finna något fint i dennes konst. Det gäller även personer som ännu inte lämnat sin kriminella bana – även om det förstås kan ge upphov till komplicerade känslor. Att som individ och privatperson bojkotta en viss artist, skådespelare, TV-profil eller författare är helt i sin ordning. Du gör precis som du vill. Men det är inget som kan, eller bör, avkrävas av den stora massan. 

Inte heller av public service. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA