x

LISTA: På Spåret-säsongens 10 bästa covers

LISTA: På Spåret-säsongens 10 bästa covers

SVT:s flaggskepp På Spåret har varit mer eller mindre nere med samtiden sedan tio år tillbaka. Då, 2009, vässade de programansvariga de musikaliska inslagen och toppade uppställninge genom att låta Håkan Hellströms liveband Augustifamiljen inta den stående funktionen som husband.

Men Stefan Sporsén med vänner åkte ut 2019 och istället började programmet alternera husband. Den här 31 säsongen agerade Little Dragon, Franska Trion, The Hellacopters, Rebecca & Fiona och First Aid Kit huskapell. Ingen dålig radda band.

Så, jag har tagit mig för att lista de tio bästa musikuppträdandena under denna stjärnspäckade säsong. Detta är min högst subjektiva bedömning. Men jag har, som alltid, helt rätt. Och alla andra har fel. 

Håll till godo!


10. Little Dragon och Familjen – You’re My Heart, You’re My Soul

Det är verkligen inget fel på Little Dragon, men det är Johan T Karlsson, också känd som Familjen, som gör att denna cover lyfter. Vem är inte genomsvag för Modern Talkings extremt eurotrashiga beats och gigantiska hit från 1984. Den gamle artisten Nordpolen skulle vara stolt över den trashiga pajigheten. 

 9. First Aid Kit – The Look Of Love

Jag är lite blödig när det kommer till musik. Jag började grina när systrarna Söderberg spelade Kate Bush-opuset Running Up That Hill på Roskilde 2018. Jag har också grinat till det Youtube-klipp där de spelar sin låt Emmylou framför självaste Emmylou Harris på Polarpris-utdelningen 2015. Till och med den Dusty Springfield-framförda och rätt triviala The Look Of Love från 1967 lyckas de injicera med det där söderbergska handlaget som gör precis allting till rent guld.  

 8. Franska Trion – Dover Calais

Franska Trion med Matti Ollikainen i fören lyckas till och med göra denna trötta Style-låt från 1986 till någonting magiskt. Ollikainen fick en del kritik från pöbeln ute i stugorna – det är givetvis bara en kvalitetsstämpel på hans och bandets säregna sound.

Den här covern kan ni se och höra HÄR

7. Little Dragon – I’d Rather Dance With You

Little Dragons insatser i programmet präglades av brist på särart men samtidigt otroligt hög lägsta hantverksnivå. Lyckosamt nog fick de hantera en del monumentalt fantastiska låtar. Till exempel denna mespoppens danshymn av Kings Of Convenience från 2004. Aldrig någonsin har en låt varit så asexuell och samtidigt så svängig. Och Little Dragon gör allt man kan begära, framför allt sångerskan Yukimi Nagano

6. The Hellacopters – Eleanor Rigby

The Hellacopters är ett av de bästa banden det här landet har sett och Nicke Platow Andersson är ett geni. Har någon haft lika stor betydelse för svensk populärmusik de senaste årtiondena – i vilken konstellation han än figurerat i? Till och med en av Beatles tröttare låtar från 1966 blir magisk i bandets händer. Och "Boba Fett" (Anders Lindström) på pianot förvandlar inledningen av Eleanor Rigby till den betydligt bättre The Hellacopters-låten By The Grace Of God

5. Franska Trion och Kikki Danielsson – Dance Monkey

Australiskan Tones And I:s megahit Dance Monkey från 2019 är en jäkla korkad historia till låt. Fullständigt urusel i sitt original. En låt där hooken är en fånig röst, som genomgående irriterar hörselgångarna. Men en av det här landets mest underskattade och mest förbisedda artister, Kikki Danielsson, lyckas få den här låten att faktiskt ljuda ganska meningsfullt. Tillsammans med Franska Trions jazzig tolkning och en saxofonslinga som bär i väg på en helt egen färdväg, så blir detta bättre än Tones And I någonsin hade kunnat drömma om. 

Den här covern kan ni se och höra HÄR

 4. The Hellacopters och Johanna Platow Andersson – Hot Patootie, Bless My Soul

Jävla Nicke Platow Andersson. Det känns så förutsägbart och icke-originellt att hylla honom jämt och ständigt och att dessutom utnämna honom till ett geni känns som något som äldre män mest sysslade med förr – när män skulle utnämna varandra till genier till vänster och höger. Men en historieskrivning om svensk populärmusik de senaste 30 åren kommer obestridligt innehålla Nicke och hans många bandkonstellationer, upprepade gånger. Här tar han in frugan och bandkollegan i Lucifer, Johanna Platow Andersson. Tillsammans lyckas de få den egentligen helt meningslösa Hot Patootie, Bless My Soul från musikalfilmen The Rocky Horror Show (1973) att låta betydligt bättre än Meatloaf någonsin kunde.

3. Franska Trion – Stad I Ljus

Ska man ge sig på detta Py Bäckman-skrivna och Tommy Körberg-framförda kraftstycke från 1988 så ska man absolut inte ta upp kampen med den senare. Självaste Celine Dion har bländats av Körbergs pipa. Det gör inte Matti med band. De gör det på sitt eget sätt. De lyckas, som mer eller mindre alltid, göra en cover som andas Franska Trion i varje ton. De ger också denna powerballad – är den ens en powerballad, en ballad om en stad kanske – ett poppigt tempo och samtidigt, som också det alltid, en avighet som är ett av denna trios bästa särdrag.

Den här covern kan ni se och höra HÄR

 2. The Hellacopters – All Along The Watchtower

The Hellacopters fick sällskap av självaste Ghost-frontaren Papa Emiritus IV (Tobias Forge) i Rolling Stones-covern Sympathy For The Devil. Men det samarbetet lämnade mycket i övrigt att önska. Betydligt bättre är det givetvis när Nicke tar sången och bandet får stänka av en rak rocklåt som Jimi Hendrix version av den Bob Dylan-skrivna All Along The Watchtower.

 1. First Aid Kit och Zara Larsson – I En Annan Del Av Världen

Föga förvånande så kammar First Aid Kit hem förstaplatsen. Mer förvånande är att Zara Larsson gör dem sällskap. Zara har alltid framstått som en mer intressant människa än artist. Mycket av det har berott på att de låtar hon har levererat har varit rätt anonyma och tråkiga mainstream-dängor. Men när hon tar sig an Freda's 80-talshit I En Annan Del Av Världen så är det som att hennes artisteri framstår i betydligt tydligare dager. Dessutom sjunger hon, ovanligt nog, på svenska och man får en aning om vad hennes röst är kapabel till. Sedan är jag så ohjälpligt svag för 80-tals-Sverige, här peakar den känslan. Denna cover är också cirka 100 gånger bättre än Tomas Andersson Wijs genomtrötta haveri till cover på låten i Så Mycket Bättre 2017. Zara är så mycket mer än vi har fått uppleva. Jag längtar tills hon är klar med USA och topplistorna och kan börja leverera på allvar.

Nej, på den här listan platsar varken Ghost eller Thåström. Forge är verkligen ingen Mick Jagger och Thåström har varit överskattad sedan någon gång på 90-talet. Märker ni inte att det endast är en tom klyscha när han sjunger svensk poesi med hes röst. Få har betytt så mycket för undertecknads tillkomst som både musikalisk och faktisk människa. Men särskilt kul är det inte längre med Thåström. Återigen, det är inte "intellektuellt" eller "fascinerande" att slå upp valfri sida i någon gammal, svensk poesisamling och sjunga texten med tillgjord skrovlighet och röra sig på scen som en förvirrad reumatiker. 

Ber om ursäkt för ett så neggigt avslut. Men nog måste ändå vara nog. 

LÄS OCKSÅ: Bruce Springsteen frias från rattfylleåtal


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA