x

"Jag älskar repetitiva mantran, beats och drops" – håll koll på Badlands

"Jag älskar repetitiva mantran, beats och drops" – håll koll på Badlands

Djinn kan tolkas som österländsk poltergeist, men kan också liknas vid en känsla då gränsen för vad som är verkligt och overkligt suddas ut. Djinn är även titeln på Badlands nya syntiga och mörka projekt till album och kom att växa fram när personen bakom Badlands, Catharina Jaunviksna, mamma gick bort.

– Just angående begreppet Djinn eller Jinn, så verkar det betyda lite olika saker, beroende på vem man frågar. Men för mig personligen så har Djinn fått representera de inre demoner man själv alstrar genom sina egna mörka tankar och energier. Det är det som albumet på många sätt försöker kommunicera, och därav namnet. Men lika viktigt är betydelsen av förtröstan, viljan att gå vidare, se vad som är bakom nästa bergstopp och så vidare. Att “something is better than nothing” liksom. Skivan handlar precis lika mycket om det, om livslust, som om allt det där andra mörka. 

Catharina Jaunviksna har så länge hon kan minnas tänkt i ljud istället för bilder. Men oavsett om det rörde sig om att plinka piano eller harva i en replokal som tonåring så kände hon sig alltid frustrerad på nåt sätt. Som att hon letade efter nåt som hon inte kunde hitta. 

– Det var när jag började arbeta alltmer ensam i skymundan som det blev uppenbart att jag själv satt på svaren. Jag hade låtar men ingen producent – då fick jag själv bli producent och ljudtekniker. Det var då jag upptäckte att det är i produktion och mix som jag skriver och inspireras. Då föll poletten plötsligt ner, och jag började snart att producera andra band, göra film- och teatermusik, utöver egna låtar. De egna låtarna och skisserna kokade så småningom ner till Badlands.

Det var när hon bodde i Dublin som hon hittade sina gelikar på det området. Folk som jobbade precis som hon, hade samma referenser och gick igång på samma saker. Jape, Ships, New Jackson, Diamond Dagger, I Am The Cosmos, Somadrone med flera.

– En skara människor som alla gränsade till new wave-inspirerad electro och pushade varandra, men samtidigt gjorde helt sin egen grej. Det har betytt mycket, eftersom jag aldrig hittat nån sån kontext där jag liksom passar in i Sverige.

Catharina Jaunviksna älskar repetitiva mantran, beats och drops. Därför är hon lite extra förtjust i de typer av albumlåtar som kanske normalt glöms bort lite av allmänheten. De som inte är “hitsen”.

– På Djinn torde de vara Feel Like You, Fantasma-låtarna och Let Go. Speciellt Let Go gillar jag, den var svår att göra men blev exakt som jag ville. Den är dynamisk med subtila men effektfulla skiftningar i takt och drops. Sånt som jag själv letar efter i musik jag lyssnar på. Men jag är också nöjd med de mer klassiska låtarna. Out Of Reach kom till väldigt snabbt, tror jag skrev den på tio minuter, den bara kom som en impuls och var färdig i mitt huvud. Gillar de stigande ackordskiftningarna i den. 

Man brukar prata om tursamma missar eller happy accidents. Kan du nämna då du med din musik har varit med om en sån tillfällighet? Att ett fel resulterade i nåt bra?

– När man jobbar mycket med analog teknik och 30 år gamla syntar så är det mer regel än undantag med tursamma missar, så har slutat tänka så. Eftersom låtarna ofta skrivs samtidigt som de mixas och produceras, så märker jag inte alltid när sådant händer, utan det känns som en naturlig del av processen. Jag bara känner och gör. Men det finns en grej som jag kommer att tänka på med Djinn, och det var när jag skulle spela in Mattias Jeppssons elgitarr på låten Fallen. Den låten är tänkt att vara lite sådär 80-talslökig à la filmen Lost Boys, fast på blodigt allvar. Då spelade Mattias ett jättelökigt gubbgitarrsolo 100 procent på skämt, men jag ba’: “det där är skitbra, precis så”. Så behöll jag det precis som det var, fastän att vi skrattade jättemycket åt det. Man hör väldigt tydligt vilket solo jag menar om man lyssnar efter (hint – 1:54 in i låten). 

GRUSADE PLANER LEDER TILL ANDRA MÖJLIGHETER

Som för många andra musiker har planerna för Badlands grusats på grund av pandemin. Tanken var att göra en showcaseturné i Europa, men det blev inte av så nu jobbar Catharina med Djinn på andra sätt, exempelvis med videor. Hon sitter samtidigt med ett par remixer åt en annan svensk akt, påbörjar snart arbetet med originalmusik och ljuddesign till föreställningen Mars 2030 på Teater 23 i Malmö och i höst har hon ett hemligt projekt på gång. Samtidigt har hon redan börjat skriva låtar för nästa Badlands-album.

Hur var den första spontana känslan när du var klar med Djinn?

– En enorm lättnad. Det var i juli 2020 som jag låste mixarna, nästan på dagen tre år efter det att min mamma gick bort och livet var så mycket jobbigare på alla plan, än vad det är idag. Och lättnaden är ännu större nu när den är ute. Det känns inte tomt, bara jätteskönt.

KLASSIKERN: Lämnar ett avtryck av kvinnovåld, oralsex och rödbränd hud


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA