x

Charlotta Björck: "Det finns mycket pissig barnmusik"

Charlotta Björck: "Det finns mycket pissig barnmusik"

Charlotta Björck är aktuell med TV-serien Charlotta x 8 på SVT Play och gör succé på Instagram. Men vi ringde upp för att snacka musik.

Vilket är ditt första musikminne?

– När min pappa spelade gitarr och sjöng för mig. Min pappa är präst, en musicerande präst. Den handlade om styrman Karlsson som hade skoskav. Karlsson hade en fru som hette Charlotta, och det var den enda sången med mitt namn. ”Sjung sången om mig” sa jag. Långt senare kom Lasagna med The Knife, som också handlar om Charlotta.

Vilken musik växte du upp med?

– Spice Girls var en stor inspirationskälla på mellanstadiet. Samtidigt var jag en lillasyrra som matades med grunge som Pearl Jam och Nirvana och Rage Against The Machines skiva från 1992. Min första egna skiva var Jagged Little Pill med Alanis Morissette. Jag kollade mycket på Voxpop för att hålla mig ajour. Det var så mixat av olika stilar på den tiden. Jag minns Ironic-låten och musikvideon förstås. En tjej som var rockig, det var stort för mig. Annars var det ju bara en massa snubbar. Genom Voxpop hittade jag Marilyn Manson och Blur också. Artister som var stora utan att vara pop.

Vad lyssnar du mest på idag?

Jag lyssnar mest på poddar och är en riktig sucker för true crime. I 20-årsåldern började jag lyssna på singer-songwriters som PJ Harvey, och det gjorde att jag började lyssna mer på kvinnliga musiker. Sen blev det en del elektroniskt, beats och kvinnliga röster. På den tiden The Knife och idag FKA Twigs, Banks och Sevdaliza för att nämna några jag beundrar.

Har du någon guilty pleasure?

Jag är inte en sån som smyger med min musik. Det finns ingen skam i vilken musik man tycker om. Folk tycker säkert det är tramsigt att en 36-årig tvåbarnsmamma lyssnar på Justin Bieber, men hans förra platta är faktiskt riktigt bra, med en bra produktion. Min tonåriga systerson som bara lyssnar på metal spyr på det. 

Finns det någon musik du inte tål?

– Jag är som sagt småbarnsmamma, och det finns mycket pissig barnmusik. Min son upptäckte som tur var metal när han var fyra, men min dotter på 3,5 är där nu. Musik som är riktad till barn som bara är dålig … jag har svårt för det.

I en intervju stod det att du drömmer om att en dag göra musik ”på riktigt”. Vad innebär det?

– Jag har gjort musik i 15-20 år, men i och med att jag håller på med humor så blir det mest fokus på humoristisk musik nu, där musiken passar i kontexten. När jag var 20 flyttade jag till Malmö för att jag ville göra musik med folk. Jag får frågan ibland om varför jag inte gör ”riktig” musik. För mig är humoristisk musik också ”riktig” musik. Jag är lika seriös när jag gör en låt om bajs som när jag gör en låt om något annat. Nån gång vill jag göra musik som står för sig själv, men just nu är det humorsvängen som gäller. Jag behöver lite mer tid. 

Har du någon speciell inspirationsmusik?

– Jag blir inspirerad av Erykah Badu. Hon är alltid så fri i sitt skapande, en världsartist som inte anpassat sig till radio. Hon har en sån integritet i sitt arbete, hon känns som en fri själ. Beyoncé också, let’s face it. Bon Iver. Aldous Harding, jag såg henne live hos Jimmy Fallon och blev blown away av hennes scenuttryck. Yes, ännu en free spirit! Chelsea Wolfe också och hela hennes universum. 

Om du fick tipsa om en artist fler borde upptäcka, vem skulle du säga då?

– Chelsea Wolfe och Aldous Harding, men även Little Dragon. De är helt fenomenala. Jag vet att de har en massiv publik, men de borde ha en större plats i svenskt musikliv. Min Stora Sorg också. Hon gör sitt, bara rätt upp och ner.

Vilken är din största musikupplevelse? 

– Tror det är Rage Against The Machine på Hultsfred 2000. Det var det största som hänt mig då. Att kastas runt bland alla stora kroppar längst fram. Jag var 15 år. Min son, som är sju år, älskar Rage Against The Machine. Det är fint. 

Om du fick välj en artist, död eller levande, som gör en låt om Charlotta Björck. Vem skulle det vara?

– Jag tycker på ett sätt att The Knife redan har gjort den låten. Men den skulle kanske inte behöva heta Lasagna … Karin Dreijer får gärna göra den i alla fall. Silence kan den få heta, och den ska vara lugn och tung och mollig. En hyllning till tystnad och på så vis även en hyllning till mig. Tystnad är det bästa jag vet.

Vilken musik ska spelas på din begravning?

– Vilken jättejobbig fråga! Vill inte riktigt tänka på vad jag vill ha för musik på min begravning. Men jag tror ändå Mulatu Astatke med Yèkèrmo Sèw. Den använder jag med jämna mellanrum som nå sorts theme på vardagen i mina stories på Instagram och den passar till exakt allt. Inklusive ens egen död och begravning. Den får’e bli!


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA