x

“Tvivel på tillvaron saknar bara barn, fyllon och idioter” – Låt För Låt med Stilla Havet

“Tvivel på tillvaron saknar bara barn, fyllon och idioter” – Låt För Låt med Stilla Havet

Stilla Havets nya album behandlar familjelivets baksida, det som göms i dimman och smärtan vi duckar från. Här guidas vi genom Samtiden Sliter Oss Isär – låt för låt.

Dimman

– Dimman, röken, det suddiga. Minnet och dess skitiga, tarvliga, skrymslen går som en röd tråd genom många av våra låtar. Här landar vi i osäkerheten kring vad som verkligen har hänt och vad man bara vill minnas. Hur vi stoppar undan obekvämheter i den där dimman. En risig iPhoneskärms skärviga bilder från en sistaminuten till en namnlös strand, i jakt på något vi hade en gång. Dx7 synt-smet, en arp-bas knyckt från en italiensk schlager, tonartshöjningar a la Patti Smiths Ask The Angels. En greenscreen-video av en konstnären Pauline Limpoo i Sankt Petersburg. Allt summerar hela processen under corona där producent sitter mellan fyra väggar i Italien och Stilla Havet mellan sina i ett nedstängt Stockholm och försöker växla perspektiv. 

Farsot 

– Den första och sista pandemilåten Stilla Havet gör och som någonsin behövs. Bland ekot av smäktande U2-gitarrer och vid sidan om Elias och Nettans röster hörs Sara Wilson (First Floor Power, Woodlands med flera) som ger liv åt berättelsen om lidande, lidelse och livsleda på flykt undan farsoten som jagar i vårt blod. Vi skrev låten när TV-bilder av öde och anonyma kinesiska mångmiljonstäder spreds ikapp med en viskning av äkta skräck. Då talade vi inte om ekonomisk kris, inställda gig eller permitteringar. En kall hand rev ut med ryggraden och ristade in farhågan att detta kanske skulle bli slutet, slutet på riktigt. Insikten om hur våra relationer påverkas av osynliga väsen som vi inte kan kontrollera. Kärlek i kolerans tid, när känslor destilleras och den vardagliga ytan av normalitet och rutin rycks bort. Tågresan genom en värld som faller samman just bakom sista vagnen. Videon från en ljus försommarresa mellan Stockholm Central och Södertälje syd och tillbaka. Ljuset från en låg och dalande sol, genom torra tallar och rytmiska godståg. 

Spring

– Må så vara mer SVT-Agenda än popmusik, men kriget i Syrien och annat hemskt som driver folk på flykt i vår tid finns alltid där, om man orkar blicka över solglasögon och uteserveringens horisont. Vi skulle inte klara en dag i den skit folk lever i, ändå kan vi moralisera och berätta vad de borde göra och vara. För smärtan drabbar alltid någon annan, ducka så tar de grannen eller kollegan. Krångliga programmeringar av en gammal trummaskin som heter Drumtracks från 1984 trycker folk på flykt och låten framför sig. Nettan och Saras körer fördjupar nån sorts förgänglighet. 

Blå Lågan

– Sista låten som vi satte till skivan. Nättroll och förnekare av allt och alla, tillsammans med en gitarrfigur vi försökte knycka från Stevie Nicks men som blev något helt annat när Jack Millwaukee som mixat skivan klippt till. Tvivel på tillvaron saknar bara barn, fyllon och idioter, men att ifrågasätta fundamenten till vår existens måste göra väldigt ont, och bör nog fortsätta göra det. 

Disco 2020

– En roadtrip genom USA:s sydstater där rasismen och minnen av övergrepp och våld är ingjutet i den spikraka asfalten. Blue Monday-sequentierad Moog-bas och en refräng där resandets tidlösa hoppfullhet om att bara bränna igenom skiten mot odödligheten, visar den raka vägen fram. Instängda i videons mörka rum bara definierat av våra illusioner i form av ljusstrålar stammas credot fram; “nej vi ska fan aldrig dö”. 

Ett Sista Försvar

– Loopad gitarr, chorus elbas och Dx7-klockspel. Verkligen ingen idé att protestera mot den formeln. Ett sista försvar rör runt i samma grummel som Blå Lågan, här finns misstron i gråzonen.  

Dunkar Kallt

– Drama, dramaten, dramatix. Isande blickar in i medelklassens skrymslen, där familjelivets skärmljussatta scenerier och skitserier gömmer förlorade illusioner, passioner och till slut landar i uppbrottets oundviklighet. De varma vindarna mot halsen i Tant Struls fenomenala Dunkar Varmt har kallnat och hjärtat pickar numera kallt. Blev du med bostadsrätt eller hyres? Var dina reproduktiva organ på banan? Flint eller hårfager? Cancer i generna? 

Öppna Sår

– P1 hade en serie förra våren om arter som för alltid var förlorade. Borta för all framtid. Ett lånat  INVSN-riff, italo clap och stråkar mättade med sorg över Franco Battiatos bortgång. Botgöringen kommer, men först en sista kväll, ett sista farväl. Sen glömskan och suddet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA