x

KLASSIKERN: Ett pretentiöst luftslott som levde upp till de vulgära förväntningarna

KLASSIKERN: Ett pretentiöst luftslott som levde upp till de vulgära förväntningarna

I början av 90-talet var Guns 'N Roses så stora att till och med ett filmfenomen som Terminator gav blinkningar till bandet – när Arnold Schwarzeneggers karaktär T-800 drog fram ett hagelgevär ur en låda med rosor. Idag för exakt 30 år sedan kom två album som skulle göra skillnad. GAFFAs Jim Knutsson återvänder till del två av det pretentiösa luftslottet som kom att leva upp till de vulgära förväntningarna.

Use Your Illusion I och Use Your Illusion II, bandets tredje och fjärde studioalbum, släpptes alltså simultant och på tal om Terminator så hade bandet redan släppt singeln You Could Be Mine som en del av soundtracket till filmen Terminator 2: Judgment Day som kom ut sommaren 1991. Arnold Schwarzenegger som spelade en av huvudrollerna hade personligen bjudit hem bandet på middag för att få med dem på tåget som skulle bli en av filmhistoriens mest minnesvärda actionfilmer, där mördarmaskiner från framtiden färdas tillbaka i tiden för att ändra på framtida händelser. Och likt Terminator-filmerna uppskattades andra delen av Use Your Illusion mer.

Låten You Could Be Mine var inte nyskriven utan som många andra av låtarna på skivan hade den funnits med redan vid släppet av kultförklarade debutskivan Appetite For Destruction, vilket är tydligt då textraden från refrängen som går "with your bitch slap rappin' and your cocaine tongue you get nothin' done" redan stod med i skivomslaget till den nämnda debutskivan. Bandet lämnade ibland ledtrådar som detta i skivomslagen för kommande låtar. Och på tal om filmreferenser så sjunger frontmannen Axl Rose "'Cause I think we've seen that movie too" i slutet av första versen som en referens till Elton Johns I've Seen That Movie Too



Ett medryckande trumintro av nya Guns N' Roses-trummisen Matt Sorum (tidigare The Cult) väcker gitarr-riffen till liv och det tar nästan en hel minut innan själva låten kickar igång på allvar. Axl sjunger hårda ord om gitarristen Izzy Stradlins ohälsosamma förhållande med sin dåvarande flickvän Angela Nicoletti, och detta skulle även komma att bli den sista Guns N' Roses-skivan som Izzy medverkade på.



Som B-sida till singeln återfanns protestlåten mot krig, Civil War, som även skulle komma att inleda Use Your Illusion II med sitt samplade tal från filmen Cool Hand Luke.



Låten berättar hur krig begraver fattiga och göder rika och till slut leker Axl med orden när han frågar "what's so civil about war anyway?". Den tar upp verkliga händelser som när basisten Duff McKagan deltog i en fredsmarsch för Martin Luther King som barn, och det var en stor positiv förändring från de homofobiska, misogyna och rasistiska texter Axl annars kunde slänga ur sig när han var på det humöret.

Axl visslar When Johnny Comes Marching Home i introt och outrot, vilket är en låt från det amerikanska inbördeskriget, och det är en storslagen nästan åtta minuter lång öppning som börjar akustiskt och växer för varje minut.



Med en mer politisk och seriös agenda gjorde de även en framgångsrik och oväntad cover på Bob Dylans Knockin' On Heaven's Door. Bob Dylan gav ut singeln i samband med att den var med på soundtracket till filmen Pat Garrett And Billy The Kid i början av 70-talet, och det har gjorts otal covers på den.



Bäst lyckades underligt nog Guns N' Roses när de gjorde arenarock av den för att ännu en gång vara med i en film, denna gång Days Of Thunder på 90-talet. Det är bombastiskt, osmakligt och alldeles, alldeles underbart!



Trots mitt beröm så fick vi musikkritiker oss en uppkäftig inbjudan till att gå upp i ringen med Axl, där flertalet skribenter från tidningar som Kerrang! och Spin personligen utmanades till en boxningsmatch. Axl undrar varför vi bryr oss så mycket om bandet om vi nu hatar dem, och man kan ju lätt vända på begreppet när han gör detsamma. Han svär sig igenom texten i Get In The Ring som mest vill förmedla budskapet om att vi musikkritiker är avundsjuka och han berättar hur han ska slå ner oss. Men det är svårt att inte se det komiska i den också när det utannonseras "And in this corner, weighing in at 850 pounds; Guns N' Roses!". 

Musikaliskt är det en tungviktare och den punkrockiga och anarkistiska dängan hade nog fått sig ett längre liv om den något banala motståndaren Axl valt en annan fajt. Det finns ju faktiskt värre saker i livet än en sågning i pressen, så det känns mest som att han slåss mot väderkvarnar.



Det är skönt att droger får stå tillbaka som en stor inspirationskälla och att de även vågar visa en mjukare sida som i den hjärtskärande powerballaden Don't Cry, som skrevs redan när bandet bildades 1985. Musikaliskt kan den stundtals vagga en till sömns när man har blivit lämnad av sin älskade, gitarristen Slashs slingor hade alltid den effekten på en att det var som om tonerna talade till en i sitt egna språk.



Don't Cry fungerar även som en direkt länk till Use Your Illusion I då låten förekommer på båda skivorna men med olika texter i verserna. Albumen är också tvillingar på det sätt att båda innehåller var sin cover och även låtar där en annan bandmedlem får ta över sången. På detta album intar basisten Duff micken i vackra duetten med Axl, So Fine, som han dedikerade till den glammiga och androgyna punkrockaren Johnny Thunders som dog våren 1991 av en överdos. Han var mest känd som gitarrist i New York Dolls i början av 70-talet.



Något som absolut inte passar in eller är passande som avslutning på detta storslagna verk är My World, en dryga minuten lång industrirocklåt där Axl gör ett försök till att rappa. Förklaringen från Rose ska ha varit att han var hög på psykedeliska droger under de tre timmarna det tog att slutföra kalkonen, och frågan är om de andra bandmedlemmarna ens kände till verket innan den helt plötsligt fanns med på skivan. Men detta är också beviset på att Guns N' Roses var allt i livet. De var lika naiva som överpretentiösa och lika vackra som vulgära och taktlösa. 

Vad man inte visste 1991 var att det skulle ta 17 år till nästa album med eget material, Chinese Democracy, där Axl tyvärr tog med sig störst inspiration från My World. Axl hade då för länge sedan gjort sig av med alla originalmedlemmar och tänkte aldrig mer se tillbaka. Men det vet vi ju alla hur det gick med det.





LÄS OCKSÅ: KLASSIKERN: Use Your Illusion I


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA