x

KLASSIKERN: Misogyni-rock för arenorna

KLASSIKERN: Misogyni-rock för arenorna

Samma gamla misogyni men i southern rock-skrud, bland annat. Den nu 30 år gamla Use Your Illusion I var skivan som från start visade upp alla nya och gamla sidor av Guns N’ Roses. Axl Rose ville i sin tur dra på turné med NWA. GAFFAs Daniel Horn berättar historien om när ett av världens största rockband slog på stora trumman.

I början av 90-talet hade rocken och gangster-rappen närmat sig varandra flera gånger om. Även Guns N’ Roses medlemmar tog varje chans de kunde till att hajpa upp den lite hårdare, tuffare och politiska hiphoppen. Du kunde se Duff McKagan i en Public Enemy-tisha och du kunde höra Axl Rose prata om önskan om att få dra på turné med NWA. Han var dock vid tidpunkten orolig över att en eventuell gemensam turné med Comptons finest skulle resultera i raskrig vid konserterna. Detta då Ku Klux Klan visat sitt intresse för Guns N’ Roses efter de omtalade homofobiska, nationalistiska och rasistiska textraderna i One In A Million. Utan att gå in för mycket på denna låt – som fortfarande är en het potatis – berättar den historien om en ung, naiv och sedermera rädd Axl som lämnar Lafayette i Indiana för Los Angeles. Kanske står den för det yttersta beviset av när rädsla för det annorlunda förvandlas till rasism.

Likheterna mellan vad Guns N’ Roses sysslade med vid Sunset Strip och vad NWA höll på med en 36 minuter lång bilfärd bort, i Compton, är ibland slående. Båda stod med gatans språk. Det hårda och kalla och det långt ifrån charmiga. Provokationen var direkt och konstant utan att man egentligen strävade efter provokation. Du hörde det på debuten Appetite For Destruction, du hörde det på Lies och du hörde det en septembernatt 1991, när Guns N’ Roses Use Your Illusion-skivor började säljas över disk. Redan i inledande Right Next Door To Hell skriker Axl Rose ut ett hetsigt “Fuck you, bitch!” och den röda linjen är dragen.

I intervjuer har Axl Rose berättat att inledningen på Use Your Illusion I bjöd på den gamla Guns N’ Roses-skolan från Appetite For Destruction men att skivan senare skulle utvecklas i sitt sound – först mot southern rock och vidare mot ballader och experiment där avslutande Coma bör ses som den definitiva weird-peaken för del ett. Axls analys fungerar väl okej i stort, men southern rock-vibben dyker upp redan i spår nummer två, Dust N’ Bones, för att sedan följas av covern Live And Let Die och balladen Don’t Cry. På nåt sätt känns inledningen som en snabb presentation och sammanfattning av vad bandet hade blivit, minus det experimentella. Appetite For Destruction-vännen fångades förmodligen av punkstänkare som Perfect Crime och Back Off Bitch. Och Axls ocharmiga persona med misogyna texter var stabilt närvarande. Skillnaden från tidigare var att han här (läs: You Ain’t The First) gav detta kvinnohat en mer soft skrud musikaliskt. Och i tillbakalutad form blir det än mer effektrikt. Äckligare. Så många kvinnor som måste ha gjort den här karaktären ledsen genom åren och den hårda gatans lag och språk visar sig igen. Det finns ingen censur i det här. Det blir mer som en stream of consciousness från en person vars hjärna aldrig tar paus. Alla Axls upplevelser, både som iakttagare och som personen mitt i historien, kommer med. Det är ingen härlig syn, men livet är inte heller alltid så härligt. Särskilt inte när det innefattar en person som förmodligen hade mått bäst av lite mental hjälp istället för att bedöva med olagliga kemiska medel.

Turerna kring dubbelmackan Use Your Illusion I och Use Your Illusion II var många. Även om alla i bandet var mer eller mindre sänkta av destruktiva droger hade trummisen Steven Adler tagit saker ett steg längre. Så till den grad att det inte ens var hållbart att fungera i detta heroinkollektiv till band. Han fick sonika sparken, Matt Sorum klev in och skivorna kunde på allvar komponeras ihop. Det ska dock förtydligas att av dessa 30 låtar var många äldre idéer, vissa vaknade så smått till liv innan Appetite For Destruction dök upp. Därför ger också Use Your Illusion I och II en splittrad känsla. Men det fungerar, särskilt för den generation skivorna var avsedda för. Den rastlösa generationen.

Som elva/tolvåring kunde jag fångas av både det punkiga, effektpumpade och skramliga på Use Your Illusion I som den lite mer timida och rootiga southern rock-vibben. Så här cirka 30 år senare är det emellertid lätt att avfärda den tidigare favoriten The Garden (där Alice Cooper gästar) då den inte har åldrats särskilt väl. Inte heller ramla över orden-låten Don’t Damn Me är särskilt kul att återvända till. 

Med det sagt så finns det fortfarande ett stort gäng låtar som håller än idag. Double Talkin’ Jive med sitt sanslösa driv, Coma – en låt som Axl fick till sig efter ett lite väl intensivt drogrus – bjuder fortfarande på den totala klaustrofobin. Vissa passager hade förmodligen mått bättre utan Axls dåvarande fascination för “häftiga” effekter. Ta Garden Of Eden som exempel. En mer clean ljudbild hade lyft råpunken i den.

Och så var det balladerna. För att vara ett band som på egen hand lyfte bort den smetiga kommersiella pudelrocken från Sunset Strip var det ett ganska stort steg för dem att ta in monumentala tryckare. Inte konstigt att Axl fastnade länge och väl med den episka November Rain, men han ville förmodligen även utveckla balladscenen och ge den något mer i tyngd. Så kom då även balladernas ballad med en avslutning som andas desperation efter allt lull lull. Tacka Slash för det. 

Så, varför blev Use Your Illusion I och II sådana succéer när det begav sig? Här finns flera förklaringar såklart. Till skillnad från debuten som behövde tid på sig och slutligen lite uppbackning från MTV för att nå hem så var Guns N’ Roses 1991 redan ett av de största rockbanden i världen. Är man redan etablerad får man mycket gratis. Men uppföljaren till “buy us some time”-släppet Lies hade lika gärna kunnat bli en dubbel-CD med allt vad det innebär i kostnader. Att man istället presenterade den som två släpp var också det en invit till den inte alltid så täta målgruppen: ungdomar. “Vem köper en skiva för 29 dollar när nåt annat aktuellt rockband säljer sin nya skiva för hälften”, som Axl lika cyniskt som självmedvetet konstaterar i en intervjun. Släng in musikvideon till November Rain i leken och du är hemma.

Nu med folkets syn på samtidens gangstarap och den cancel-kultur som råder är det ganska intressant att gå tillbaka till Guns N’ Roses gigantiska Use Your Illusion-projekt, som också kom att bli en oerhört viktig del av den här pennans uppväxt. För kan du tänka dig, det har varken blivit någon homofob, rasist eller kvinnohatare av mig. Blev du det?

LÄS OCKSÅ: KLASSIKERN: Use Your Illusion II 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA