x

En begravningsentreprenörs musiksmak: "Jag spelade Hönan Agda på en kyrklig begravning"

En begravningsentreprenörs musiksmak: "Jag spelade Hönan Agda på en kyrklig begravning"

I artikelserien YRKET undersöker vi hur musiksmaken står till bland de olika yrkesgrupperna i samhället. Låt oss bryta ner fördomar eller leva upp till klyschor. Begravningsentreprenör Tobbe Lander, 53 år, varvar gärna sitt jobb med att DJ:a.

– Jag kom in i yrket av ren slump 1995, arbetade i skivaffären Skivhugget vid den tiden. Min syster var hemma från Los Angeles och bad mig köra runt henne till begravningsbyråer och prata balsamering då hon arbetade med det i USA. Under ett möte sa hon plötsligt, min bror vill gärna arbeta med detta. Sagt och gjort, de tog mitt telefonnummer och cirka två månader senare ringde dem på en måndag och frågade om jag hade en mörk kostym och om jag kunde ta en begravning på fredagen. Jag gillar utmaningar så jag hoppade på och det blev starten på en numera ganska lång karriär inom begravningsbranschen. Har till och med lurat in min storebror i den. Kan säga så här, att innan min syster sa det i den stunden hade jag aldrig övervägt att arbeta med döden. Men jag ångrar mig inte för en sekund att jag sa ja den där måndagen när de ringde. Så mycket som det har gett mig som människa kan vara svårt att förstå den som inte varit i branschen.

Vilken musik är vanligast att folk vill ha på en begravning?

– Än idag är det vanligast med vissa standards, som till exempel Air av Bach, Så Skimrande Var Aldrig Havet av Evert Taube och Romans Ur Pastoralsvit av Lars-Erik Larsson. Otroligt vackra och finstämda, man kan tycka att det är lite tråkigt att det ofta är samma musik på begravningar, men man får tänka på att det inte är särskilt ofta folk behöver gå på begravningar, tack och lov. Så för de flesta så kanske de hör Air för första gången sedan de hörde den i TV-programmet Beppes Godnattstund.



– Tänker man populärmusik så har det varit ganska vanligt med Eric Claptons Tears In Heaven, Björn Skifs Håll Mitt Hjärta och Celine Dions My Heart Will Go On som tog över efter Elvis Presleys Amazing Grace, Frank Sinatras My Way och Simon & Garfunkels Bridge Over Troubled Water.



– De senaste två åren har det blivit mycket mer modern musik som Laleh, Mando Diao och Håkan Hellström, men även lite nyare hiphop-grejer när det är yngre som har dött. Även att man, istället för psalmer, sjunger En Stund På Jorden med Laleh.



Vad har du fått för ovanliga musikförfrågningar?

– Det beror på situationen, som när jag spelade Hönan Agda med Cornelis Vreeswijk på en kyrklig begravning. Jag lägger inga värderingar i anhörigas önskemål, jag kan däremot kanske styra undan som när en son ville att vi skulle spela Alphavilles Big In Japan för hans över 90 år gamla mamma. Musiken ska spegla den som gått bort, så långt det är möjligt i alla fall. Jag kan inte vägra någon musik men om anhöriga vill ha något som jag vet är stötande mot både den som är död och för de som kommer som gäster så har jag möjligheten att be dem välja en annan begravningsbyrå. Jag måste stå för det som jag arrangerar, annars kan anhöriga inte ha förtroende för mig.



– Så för mig och säkerligen för de som sitter där i kapellet eller kyrkan får det inte bli löjligt och fånigt. Musiken betyder väldigt mycket för de allra flesta, och mig personligen är det oerhört viktigt att just det blir rätt då jag andas musik 24/7. Ett udda val var Narada Michael Waldens monsterhit från 1985, Gimme Gimme Gimme, som utgångslåt för en tjej som gick bort för tidigt i 50-årsåldern. Men hon fullständigt älskade den låten och det lyfte verkligen stämningen i kapellet och alla gick ut med ett leende och mindes den spralliga tjejen. Det är sorgligt som det är, man måste inte göra det värre. Och med musik kan man göra mycket!



Har döden färgat av sig på din egen musiksmak?

– Musiken jag lyssnar på går nog i 99 procent moll, men det har inte med yrket att göra. Jag har alltid dragits åt det mörka, stämningsfulla och det ärliga i den musiken. Har ofta sagt att på syntklubbar och hårdrocksklubbar med mera som kör den musiken, där bråkar folk aldrig medan det ofta är kass stämning på de klubbar som kör de käcka hitsen för dagen. Kanske är det läkande med mollmusik, det är ofta musiken griper tag långt ner i själen och det känns att man lever.

Vilket band tycker du har fått den värdigaste begravningen när de avslutade sin karriär?

– Ett band som avslutat värdigt? Finns det? Det verkar inte finnas några avslut för band, om man inte dör ut som Grateful Dead och Ramones. Alla kommer ju tillbaka och inte alltid som man önskat det, till och med ABBA av alla band kom tillbaka.

– Jag har dock en känsla att Depeche Mode kommer avsluta värdigt, de har koll på saker. Även Metallica kommer göra det. På 80-talet var man mest van vid att alla stora band bråkade och drog varandra inför rätta, för att 20 år senare återförenas då de kanske hade öppnat sina orangea kuvert.



I ditt yrke behöver du även gå in som en sorts psykolog ibland, eftersom människorna du möter är i stor sorg. Om du fick använda en skiva som en terapisession för dig själv, vilken hade du valt då?

– Även om jag och mina kollegor i branschen ska försöka undvika det, då vi inte är utbildade psykologer, blir det ofta att vi går in på djupet med anhöriga och det är en stor sak att hantera. Själv kan jag mer gå till musiken om det är något som tynger mig, har några listor som jag har för det. Svårt att just gå till en specifik platta, man går ju tack och lov vidare i livet. Annars hade jag väl satt på en Ratata-platta varje gång än idag.



Vilka musiker skulle du kunna se arbeta inom ditt yrke?

– Jag tror att rätt många som jag träffat inom musiken skulle passa rätt bra som det, minns att jag kände att Gary Numan skulle passa för yrket, precis som Andrew Fletcher i Depeche Mode. Tror David Bowie hade passat med. Tror att många inom subkulturerna skulle kunna finna en trivsel med detta yrke. Jag har ofta blivit anlitad av just folk från musik- och klubblivet i Göteborg och det finns alltid en sorts förståelse som blir än mer tydlig i en sådan udda och ofta surrealistisk situation som det faktiskt är. Man märker att de är vana vid att saker ska arrangeras och har ofta en annan syn på hur saker ska göras, vilket jag kan uppskatta, att själva uppdraget görs tillsammans. Känns alltid fint och nära.

Vilket yrke borde du ha om man enbart utgår från din musiksmak?

– Det är nog det här yrket. Många gånger har jag bara bytt slips på fredagen och ställt mig i DJ-båset. Jag är ganska ensam om det i branschen, det är fortfarande mycket mainstreamfolk som lyssnar på reklamradio som utgör majoriteten. Kommer ihåg att jag spelade Spandau Ballets To Cut A Long Story Short för en kollega sent 90-tal då jag ville förklara vår klubb Romo Nights logga, och hon tyckte det var förfärlig musik. Lånade hennes bil några dagar senare och där satt Kopparbärs-CD:n i med svenska knasklassiker. Men visst, det finns både präster och kollegor som hellre plinkar på de svarta tangenterna, det finns hopp.



Har du funderat på vilken musik du skulle vilja ha på din egen begravning när det tragiskt nog är dags att gå vidare?

– Vad det gäller min förestående begravning så har jag sagt till min hustru Lotta att när det är dags, då ska det vara en enkel begravning, borgerlig utan någon officiant. Hela New Gold Dream-plattan med Simple Minds ska spelas, enligt mig världens bästa skiva som betytt mycket för mig. Jag tror att många i min ålder och de som är lite yngre tänker helt annorlunda vad det gäller begravning, jag är tacksam för det. 

 
Här kan du ta del av några av Tobbe Landers favoritlåtar:



Vad har du själv för yrke och vad lyssnar du på för musik, och kan du se något samband däremellan?

LÄS OCKSÅ: En IVA-sjuksköterskas musiksmak – "Musiken som innehåller mycket svärta och smärta tilltalade mig"

Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA