x

VÄRLDENS BÄSTA LÅT: Ljudet av ett exploderande rasande inferno i himmelriket

VÄRLDENS BÄSTA LÅT: Ljudet av ett exploderande rasande inferno i himmelriket

Mogwai – New Paths To Helicon, Pt. 1

Det skotska postrockbandet Mogwai, döpta efter varelserna i 80-talsfilmen och skräckkomedin Gremlins, var inte bara en ny företeelse för mig när jag först hörde dem. Utan hela genren postrock var något jag aldrig tidigare hade stiftat bekantskap med, på tiden det begav sig.

En samlingsskiva med blandade artister gavs ut i samband med den brittiska tidningen Select som jag hade införskaffat i början av 2000-talet, och redan i introt förstod jag nyfiket att något stort var på väg att hända. Något som skulle påminna om hur de söta lurviga varelserna Mogwai i filmen oväntat och snabbt kunde förvandlas till destruktiva reptilliknande varelser som kallas Gremlins.

Men låt oss ta det från början, Helicon 1 släpptes först som en singel ihop med Helicon 2 innan de båda hamnade på samlingsskivan Ten Rapid. Det finns ett embryo till mästerverket redan i denna tidiga och alldeles för snabba version av låten, där bandet fort vill nå till klimax utan att ta vara på dess potential. Som ett dåligt ligg på fyllan med andra ord. 

Det var först live som låten utvecklades till sina fulla potential när bandet insåg vikten av att slappna av och vara tålmodiga och låta den episka berättelsen sakta växa fram. Två år senare spelades den in i sin nya kostym som New Paths To Helicon, Pt. 1 under en session på BBC Radio vilket hittade sin väg till The Deep End, som skivan kallades som gavs ut med Select-tidningen. Inte förrän fem år senare skulle bandet själva ge den nyinspelade låten den uppmärksamhet som den förtjänar som världens bästa låt, när de gav ut samlingsskivan Government Commissions: BBC Sessions 1996-2003

Postrocklåten i sin senare och mästerliga version börjar trevande med en atmosfärisk ljudbild som skickar upp en i luften eller till och med ut i rymden. En söt liten melodi tar sakta kommandot medan motorerna sätts igång och det avslappnade trumkompet driver på låten som sakta stiger uppåt i atmosfären. 

Sedan slutar den tvärt precis när man trodde att något stort var på väg att hända och missnöjet hinner infinna sig.

Tills den plötsligt fullkomligt exploderar ut i sin fulla prakt av distade gitarrer med en smäll som får det att låta som att man är inuti i ett rasande brinnande inferno i en av motorerna på flygfarkosten. Paniken är total och det är både det vackraste och samtidigt det mest chockartade du har varit med om. Du håller dig fast för livet i de få saker du kan greppa tag i, och efter det magiska tumultet landar du till slut i månkratern Helicon i Regnens hav på månen. Där du får två minuter på dig att återhämta dig från kaoset innan du måste börja fundera på hur du ska ta dig tillbaka till jordens yta igen.



Den för snabba originalversionen Helicon 1 kan du lyssna på nedan:



LÄS OCKSÅ: VÄRLDENS BÄSTA LÅT: Storslagen nationalsång för ett futuristiskt land


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA