x

MÄSTERVERKET: Pale Honey – "Totalt jävla mörker och sorg under alla ljud och ord"

MÄSTERVERKET: Pale Honey – "Totalt jävla mörker och sorg under alla ljud och ord"

Letar du efter den perfekta skivan? Då behöver du inte leta längre! För i vår nya artikelserie MÄSTERVERKET får artisterna själva sätta ihop ett fiktivt album av deras personliga favoriter från sina låtkataloger. Först ut är trion Pale Honey.

Pale Honey från Göteborg består av Tuva Lodmark (sång och gitarr), Nelly Daltrey (trummor) och Anders Lagerfors (gitarr, bas och synt). Deras uppmärksammade debut-EP Fiction släpptes våren 2014. Ett år senare släppte bandet sitt självbetitlade debutalbum som fick fina recensioner och generade en P3 Guld-nominering i kategorin Årets nykomling. Hösten 2017 släpptes bandets andra album Devotion som även det möttes av strålande kritik, vi på GAFFA lyfte till exempel fram bandet i BÄST JUST NU och sa att inget annat svenskt band låter så här. De fick därefter dubbla P3 Guld-nomineringar för Årets rock och Årets grupp. För ungefär ett år sedan släppte de sitt tredje studioalbum Some Time, Alone mitt under en brinnande pandemi. Och i vår åker de för första gången ut på turné med det nya materialet.

Men först bad vi alltså Pale Honey att sätta ihop sitt MÄSTERVERK, en fiktiv skiva helt baserat på deras personliga smak och känslor inför deras egna verk.

1. Over Your Head
​​
– En riktigt gammal låt från när vi var sådär 15 år. Ingen aning vad det handlar om, men den påminner om hur vi började med att spela musik i skolan och i en liten källare till att åka till Paris för att spela in med Anders. Det blev mycket baguette, och vi bodde nära en pizzeria med ett namn vi skämtade om - VNP “very nice pizza”. Sista dagen gick vi dit och det var fan very nice pizza. 


​​
​​2. 0100

– ​​Det var Anders som lite nervöst men uppspelt sa 'Jag har en idé, ni får lyssna och säga om det känns okej'. Han skruvar alltid lite extra på ljudratten vid de här tillfällena. Och så spelade han upp demoversionen 2.0 där han gått igenom hela sin studio och ljudbank för att hitta explosioner. Klockrent! Det är så mycket som händer i låten, så när vi har växt ut några extra armar kanske vi känner att vi vågar spela den live.


​​
​​3. The Heaviest Of Storms (Devotion, Pt. 1)

​​– En favorit att spela live, hade så klart önskat att det var 100% möjligt att ha både regn och åska på scen samtidigt. Under inspelningen sparkade Anders på ett fjäderreverb från 1974 för att få till den där magiska explosionen efter refrängen, så vi borde ju överväga att släpa med ett sådant live också. En liten kuriosa är att vi refererar till låten och känslan den ger oss i Why Do I Always Feel This Way. Är det en låt vi hade fått välja som får stå för hela vår karriär och kreativitet så är det den här låten. 


​​
​​4. 777 (Devotion, Pt. 2)

​​– Det här är vår backup-låt om något skulle gå sönder eller strula på scen! Då är taktiken att slänga en gitarr på Tuva som får sjunga helt själv medan vi andra svettas bakom scenen för att försöka få igång något inom 4 minuter och 42 sekunder. Och ja, vi gillar den så klart också, men det är skönt att ha den som vår egna lilla live show emergency kit.


​​
​​5. Sweep

​​​​– Det här är den gnagande känslan av att inte ha någonting kvar, eller att inte ha ett sammanhang. Kanske lite som Lana Del Reys Ride. Eller Queens Of The Stone Ages How To Handle A Rope. Två helt olika låtar men det finns en bro där någonstans som förenar dom, även om den står i lågor. Bara totalt jävla mörker och sorg under alla ljud och ord. Kanske också ett försök till att vara i kontroll av något. Nu har jag inte ens körkort så jag kan inte inkludera mig själv bland alla svarta och svåra förare som ger sig ut på motorvägen i mörket. Men det är något med trummorna jag spelar som går på tomgång som jag gillar. En liten metronom som finns men som inte spelar huvudrollen. Ett försök till att i alla fall få ordning på någonting.


​​
​​6. Beat Me

​​– Det verkar finnas ett mönster i låtarna vi gillar lite extra. De är lugna. Men det är ju så skönt att lyssna på någonting som bara får vara i bakgrunden ibland. Eller ta jättemycket plats, som en natt när vi alla sitter i turnébilen och är sådär trötta på gränsen till att bryta ihop för att sova några timmar i ett hemskt hotellrum. Det är en speciell känsla som i efterhand blir så magisk och som vi saknar varje gång vi kommer hem.


​​
​​7. Heaven Knows How Far I’ve Gone

​​– ​​Så himla cool och egen. Jag minns när jag hörde den som en liten låtskiss och jag tänkte att jag bryr mig inte ens om hur den kommer låta i slutändan, den ska bara vara med. Det var en frisk vind i textskrivandet att ha ett bestämt tema som bara var så självklart. Att bara köra på från slasksång till slut och tänka att det här är Lucifers fall vi håller på med, eller upplysning. Kampen mot eller till och med för ondskan.

Nelly utvecklar genom att berätta om en dröm hon hade.

​​– ​​Kuriosa är att jag en gång drömde att Gud fanns och det var en mardröm av ljus och rädsla. Rekommenderar inte.


​​
​​8. Replace Me

​​– Kanske en avstickare? Jag vet inte. Men jag tycker det är en så jävla rolig låt vi öppnade albumet Devotion med. Tuva sjunger så fint att jag vill dö och Anders har gått bananas med ljudet på ett sätt bara han kan. Den här har jag lyssnat på jättemycket i veckan, den har liksom hamnat åt sidan då den känns omöjlig att spela live, så det blir som att lyssna på ett annat band. Det är väl ok?


​​
​​9. Golden

​​– Så jävla töntig att den blir rolig. Jag skäms så mycket varje gång jag får spela den där riktigt hemska bastrumman, som om jag vill att en hel arena ska klappa med i takt. Men den är så busig med sina små explosioner som bara försvinner. Omöjligt att inte skratta live, och så var det ett guldkorn från en riktigt gammal demo. Tänk fem sekunder av en inspelning vi gjorde till en låt. Den fick inte heta Guldkorn av skivbolaget så vi valde Golden bara. Första versionen vi gjorde i studion låter som om vi ätit svamp och sett heffaklumpar.


​​
​​10. On Your Mind

​​– En svårhittad raritet! Kan inte ens minnas om vi någonsin spelat den här live, men den ska paras ihop med en riktigt härlig tågresa. Den smäller aldrig riktigt och har barnsligt naiva rim och ord vi satt fast i när vi började med musik. Det var nästintill förbjudet att rubba på slasksång och ord, och det är faktiskt bättre att bara våga skapa och släppa för att komma vidare än att inte våga.





I vår åker Pale Honey för första gången ut på turné med det nya materialet. Turnépremiär kommer att ske på Debaser i Stockholm den 12e mars 2022. 

– Overkligt! Galet! Fantastiskt! Extrempirr inför att vi ska ut och spela igen. Hoppas vi ses!

Den senaste skivan fick bra betyg av recensenten på GAFFA som förklarade att det hårda har blivit mjukt, men ändå inte mesigt. Recensionen i sin helhet kan du läsa via länken längst ned i artikeln. Albumets ledsingel Set Me Free spelades flitigt på P3. Nu är bandet i studion igen och planerar att ha ny musik färdig till våren.

Pale Honey har turnerat flitigt de senaste åren och har bland annat varit support till Iron & Wines Skandinavienturné och spelat på Roskildefestivalen. Förutom turnéer i Sverige och Europa har bandet även gjort spelningar i både USA och Hongkong.

Turnéplan 2022:

2022-03-12 Debaser Strand, Stockholm

2022-03-18 Babel, Malmö

2022-03-19 Vega, Lilla, Köpenhamn

2022-03-26 Pustervik, Göteborg

2022-04-01 Blå, Oslo

Biljetter finns ute nu på allthingslive.se/artist/pale-honey

LÄS OCKSÅ: Hårt blev mjukt – ändå inte mesigt


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA