x

KLASSIKERN: Uppfyller allt utom en omöjlig önskan

KLASSIKERN: Uppfyller allt utom en omöjlig önskan

Hur skulle The Cure följa upp mästerverket Disintegration? GAFFAs Jim Knutsson tar sig exakt 30 år tillbaka i tiden och får till sig ett album som uppfyller allt utom den yttersta önskan.

På det nionde studioalbumet är syntarna knappt märkbara längre. Spänningarna inom gruppen hade nämligen resulterat i att Roger O'Donnell hade lämnat bandet. Med Wish gjorde trummisen Boris Williams sitt sista studioalbum och gitarristen Porl Thompson kom att ta en 16 år lång skivpaus medan Perry Bamonte uppgraderade sig själv från roadie till lite allt-i-allo som gitarrist, basist och keyboardist. De ständiga bandmedlemsbytena var ett faktum i gruppen som styrdes av frontmannen Robert Smith.

Efter en trevande öppning förstår man snabbt varför albumet blev bandets största kommersiella framgång med singlar som luftiga poplåten High. Den gjorde ett så starkt intryck att det svenska indiepopbandet Shout Out Louds döpte sig efter den lekfulla texten "When I see you sticky as lips, as licky as trips, I can't lick that far, but when you pout, the way you shout out loud, it makes me want to start".



Alla hatar måndagar och älskar fredagar av en given anledning, och den rena och skära lyckan man känner när fredagen äntligen är här fångar The Cure i sin mest populära och direkta pophit någonsin, Friday I'm In Love. Melodin var så stark att Smith var rädd att han omedvetet måste ha stulit den någonstans ifrån, men den naiva genialiteten visade sig komma från honom själv. 



Det handskrivna brevet A Letter To Elise levereras till en romantiskt nostalgisk ljudbild och det spelar ingen roll att detta är en av bandets mest underskattade singlar, för den kan krossa vilket hjärta som helst. Där finns inget mer att säga än så.



Lägg därtill allt från vackert nedstämda Apart, om kärlek som tynar bort genom bristen på kommunikation, till dansanta sorglösa upptempodängan Doing The Unstuck, där Smith upprepar ett mantra om att bli lycklig genom att elda upp allt som håller en tillbaka. Men ni kan vara lugna, han ska snart gå tillbaka till misären, övergivenheten och ensamheten i vackert pianodrivna Trust. Sedan tar wah-wah-pedalerna i frustrerande och energiska Cut vid och Jimi Hendrixs ande svävar ovanför allt.

Albumet uppfyller alltså allt utom den yttersta önskan om att överträffa föregångaren Disintegration, vilket i och för sig också var en omöjlig uppgift även för någon upphöjd som en gud av fansen vid namn Robert Smith.



KLASSIKERN: Upplöstes i sin mänskliga form för att kunna skapa ett mörkt himmelrike


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA