x

ÅRSKRÖNIKA: “Intetsägande och bakåtsträvande”

ÅRSKRÖNIKA: “Intetsägande och bakåtsträvande”

GAFFAs skribent Moa Edstam sammanfattar 2021 med en krönika.

Groovy bas, trallig synt eller sliriga saxofoner. Populärmusiken 2021 har minst sagt flörtat med, om inte rakt av kopierat, retromusiken. Egentligen är det inget nytt för just i år utan en trend som smugit sig fram sedan slutet av 10-talet och kulminerat de senaste tolv månaderna. Överallt tycks den höras i form av Silk Sonics sensuella och 70-talsdoftande R&B-funk, The Weeknds syntpop och Dua Lipas discodoftande poplåtar som avlöser varandra, hit efter hit. Inget fel med det egentligen, jag höll på att trilla av stolen av glädje när jag hörde Greta Van Fleet första gången och insåg att det lät precis som Led Zeppelin. Precis som den gamla goda musiken som vi millenials och generation Z bara kan drömma om att få vara samtida med. 

Och det är just här skon klämmer. 

Musiken som så tydligt definierar en tidsera, en genre, en stil har kommit att bli mallar för hur hits skapas idag. Vad kan det säga om samtiden? Längtan efter dåtiden eller oviljan att ta sig an något nytt? Har gemene man verkligen så svårt att öppna öronen för nya sound och vägra släppa in nytänkande musik på topplistorna? 

Oavsett har 2021 varit ett högst märkligt musikår så sett. Intetsägande och bakåtsträvande. Det kan väl inte vara så att alla genrer redan är uppfunna och klara? Det måste finnas något nytt att komma med? Överraska med? Provocera med? Jag befarar att retropoppen inte kommer att ta framtida generationer med storm och ge ungdomar 2050 en längtan efter att få leva i vår tid. Så min önskan till musikåret 2022: ta oss med storm och ge mig något att skryta om till barnbarnen. “Jag var minsann ung då, då när musiken stod i förändring.”

ÅRETS BÄSTA SVENSKA ALBUM – REDAKTIONENS VAL

ÅRETS BÄSTA UTLÄNDSKA ALBUM – REDAKTIONENS VAL


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA