x

"Tjena, ska ni komma ner och lira på 56th Street i New York?"

"Tjena, ska ni komma ner och lira på 56th Street i New York?"

Movits! är ett praktexempel på ett band som nästan enhälligt förbisågs av svensk massmedia, trots att trion efter nästan varje spelning de gjort här hemma hyllats av precis alla andra; av lokala och nischade medier, av publiken, likasinnade artister som Looptroop, Timbuktu och Adam Tensta. Johan Rensfeldt sitter i Bagarmossen och verkar inte överdrivet bestört över detta. Ändå gör han det tydligt att han inte är särskilt förtjust i hur det funkat för artister i Sverige tidigare:

– Jag tycker ändå att det börjar närma sig. Det är lite skillnad med vad man menar för uppmärksamhet, om man försöker jämföra. Vi har spelat typ överallt här och det har ofta gått skitbra. Vi har ju haft lika mycket publik som Kent på festivaler så publiken har ju aldrig varit några problem. Men hur ser intresset ut annars? Hur intresserade är Aftonbladet? Det var väl lite med Colbert Report-grejen men sen ska jag inte säga att vi varit med i Aftonbladet mer än den gången. Men jag känner ändå att det börjat komma ikapp. Alltså att mediebilden börjar närma sig det vi upplever när vi är ute och spelar själva.

De flesta internationellt etablerade svenska band skulle kunna jämföra medieuppbådet som möter dem vid skivsläpp och turnéer, eller som finns i största allmänhet, hemma i Sverige med det aningen mer ljumna som kommer från utländska medier. Tvärtom är det för Movits! som hunnit spela i England, Tyskland, Schweiz, Österrike, Makedonien, Ungern och Kina utöver USA – med texter på svenska! Ingen svensk musikalisk succéberättelse kommer i närheten av den oväntade, underhållande och genuint spännande upplevelse som utan varning slängdes åt Luleå-killarnas håll under 2009.

– Vi släppte Äppelknyckarjazz november 2008. Efter jul och till våren därefter spelade vi mycket i Sverige, runtom i små städer liksom, som Ludvika, massa olika ställen och det funkade skitbra men det var svårt att få någon större mediegrej runt det när man var ute och harvade på. Men då när vi spelade i Uppsala, vi var en sväng där runt Valborg 2009 och skulle spela i Norge dagen efter, fick vi ett mail från The Colbert Report i New York som sa "Tjena, ska ni komma ner och lira på 56th Street i New York?". Helt osannolikt liksom och vi var ju litegrann så att vi trodde knappt att det var på riktigt först. Sen, någon vecka efter, så fick vi kontakt med dem och det visade sig att det var på riktigt så vi bokade biljetterna till New York i juni.

Nr. 1 på iTunes i USA

Det som följde därefter är på många sätt så otroligt att det känns omöjligt att hitta på. Bandet spelade på The Colbert Report på en måndag, fick fram albumet på iTunes till tisdagen trots att det brukar ta tre veckor mycket tack vare att Äppelknyckarjazz ökade sin försäljning på import på Amazon.com med 85000%, och på torsdagen återfanns Movits! på ett The Colbert Report-inslag där programledaren Stephen Colbert skröt om succén han, enligt han själv, skapat.

– Veckan efter showen tror jag plattan låg etta på hiphop-albumlistan på iTunes i USA, vilket var helt sjukt. Det var ju en kort period men det var jävligt sjukt att sitta på ett litet sunkigt hotell i en källare och ligga före Kanye West och Eminem, det kändes ganska sjukt. När vi kom tillbaka då och den nyheten kom upp litegrann i Sverige då fick vi lite media-medvind och gjorde lite Världens Barn-galor och sånt.

Det nya albumet heter Ut ur min skalle, och beskrivs av Johan själv som ett klubbigare, hårdare och mer direkt album. Han instämmer dock helt om att Movits! alltid varit och är fortfarande väldigt mycket hiphop. Swingen finns kvar på Ut ur min skalle, bandets andra album, men inte i lika stor utsträckning, och i det stora hela känner han att albumet fått vänta alldeles för länge på att få se dagens ljus.

– Egentligen ville vi släppa den skivan som kommer nu mycket tidigare men det blev så mycket utlandsspelningar att vi inte hann göra klart den förrän nu. I och med USA och allt som hände där fick vi och den förra skivan liksom ett extra liv, som man säger, eftersom den kom ut i USA ett år senare än här. Men vi har spelat på den ganska länge nu känns det som, det känns kul att ha nytt material igen


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA