x

Analogt, rullband och gamla förstärkare

Analogt, rullband och gamla förstärkare

Jonatan målar lister när jag ringer honom. Jonatan heter Ramm och sjunger och spelar gitarr i Göteborgs stoltheter Graveyard tillsammans med Joakim Nilsson sång och gitarr, Rikard Edlund bas och Axel Sjöberg på trummor.

– Vi bildades sent 2006, dom andra tre kommer från ett band som hette Albatross. Dom ville ha lite mer rakt på rock, mer psykedelisk så då bildade dom Graveyard tillsammans med en kille som hette Truls Mörck, men han hoppade av och då kom jag med. Dom är från Örebro alla tre så dom har ju känt varandra länge.

Graveyard släppte en självbetitlad skiva 2007, som året efter gavs ut på den klassiska rocketiketten Tee Pee Records. Numera ligger de på engelska Nuclear Blast, något som Jonatan tycker är skönt.

– Det är framförallt jävligt roligt att skivan kommer att finnas till hands. Det är ju det man uppskattar mest från de här större bolagen som Tee Pee och Nuclear Blast. Det är ju vissa ställen, framförallt ute i Europa, där folk har letat ihjäl sig, beställt skivor som aldrig kommit och så. Men nu kommer det att lösa sig och det känns väldigt roligt.

Graveyard spelar så kallad retrorock, de har två stadiga ben i myllan som födde Black Sabbath, Pentagram och Cream, men det finns också lite Soundgarden, blues och folkmusik i mixen.

– Det är lite jobbigt med retro-grejen, för retro betyder ju att man inte direkt tillför nåt, så vi jobbar givetvis på det. Men å andra sidan vi lyssnar mest på gamla grejer. Vi spelar det vi lyssnar på men visst finns där mycket blues och folk också.

Även om ingen i bandet kommer från Göteborg så har de lite av den där desperationen i sin musik som inte finns i Stockholm och som gör att banden från västkusten har mer nerv i sin musik. När jag frågar Jonatan om det här vill han inte riktigt hålla med men säger att kanske har de mer att bevisa på västkusten. Graveyards nya skiva har fått den smått fantastiska titeln Hisingen Blues och släpps i mars.

– Rikard som skrev den har varit mycket där och jag bor på Hisingen så det var mest en kul grej, att vara på Hisingen och ha blues. Det låter bra, så det blev så.

Hisingen Blues är en varierad platta som tar avstamp i 2007 års debut men flyttar fram låtskrivandet ett steg och låter mycket vassare och säkrare på sig själv. Det är psykedeliskt, svänger och stökar medan det samtidigt finns ett vemod i låtarna som är väldigt attraktivt. Och precis som med debuten så är det Don Alsterberg som har producerat.

– Allt är inspelat analogt, rullband och så och vi använder ju bara gamla förstärkare. Digitalt tror jag aldrig vi kommer att spela in, men det är ju upp till var och en, det är bara inte vår grej precis. Det lever mer när man inte klipper ihop det blir ju ett varmare ljud också.

Jag frågar hur inspelningen var och Jonatan låter inte helt nöjd med hur de gick till väga.

– Vi har ju spelat väldigt mycket hela tiden, så det var ganska hastigt och rörigt innan vi kom in i studion. I princip så arbetade vi fram låtarna i studion. Så det var ett nytt sätt att skriva på för oss allihop. Don som spelade in och producerade oss hjälpte till otroligt mycket. Vi spelade in i omgångar så allting tog ju en fruktansvärd tid och det vill vi undvika nästa gång. Vi kommer att vara mer effektiva till nästa skiva. Men vi är ju såklart jättenöjda med skivan, den blev som vi ville och vi är jättestolta men det är nog sista gången vi spelade in på det sättet.

Graveyard är ett band som spelar väldigt mycket live, de har varit ett par turer runt om i Europa, tre gånger i USA och även spelat på South By Southwest i Austin, Texas. En festival som Jonatan verkligen tyckte om.

– Det var riktigt galet där, men vad som var så roligt var att det var helt fullt med folk som verkligen ville gå på spelningar och se nya band.

Så vad händer nu när skivan släpps?

– Det blir turné i Sverige, sen Finland och Europa och sen festivaler i sommar. Förhoppningsvis en vända till USA efter det och sen dags för nästa skiva.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA