x

Alf sätter punkt för ungdomsåren

Alf sätter punkt för ungdomsåren

Ungdomen. Någon vill fly den, någon vill desperat klamra sig fast vid den. Och för någon tredje person är det kanske så enkelt som att det är en fas av livet som leder till en annan. En av de som hör till den sistnämnda kategorin är Alf Håkan Åkesson. I år är det åter dags för honom att utelämna de två sista tredjedelarna i sitt namn och släppa en ny skiva, det fjärde albumet under artistnamnet Alf. Skivan har fått namnet "Vi Ville Förändra Vår Tid Men Den Förändrade Oss", en titel lånad från ettore Scolas film "Vi Som Älskade Varann Så Mycket". Skivan ges ut 6 april, dessutom på eget bolag för första gången vilket gör att Håkan har mycket praktiskt arbete att sysselsätta sig med för tillfället.

Och visst är albumestetiken inspirerad av vinylomslag och svartvita fotografier som hörde till Alf Håkan Åkessons ungdom. Men bara för det är det ingen nostalgifest som lyssnaren bjuds på. Det nya albumet är istället ett bokslut över det som har varit och ett sätt att ta sig an framtiden. Men uppväxten i det lilla fiskeläget Abbekås på Skånes spets, nästan så långt söderut som man kan komma i Sverige, satte sina spår. Idrotten eller musiken: det var de två alternativ som fanns om man ville söka sig därifrån berättar Håkan.

– Vid den tiden fanns fortfarande en del av inställningen från proggen och punken kvar, med en lust att förändra. Som ung är man ofta mer individuell än när man är äldre, då man i större utsträckning har blivit en del av ett kollektiv.

Det finns alltså något som har tagits med från ungdomen och följt Håkan upp i den här åldern. Men det är för den sakens skull ingen nostalgifest, vilket han är noggrann med att poängtera.

– Jag har utgått från en slags känslomässig kompass när jag arbetat med den här skivan. Riktningen som jag har jobbat i har egentligen varit outtalad. Jag har litat på att jag haft förmågan att få det hela rätt. Jag har plockat med mig vissa idéer och värderingar från ungdomen, och vilka de idéerna och värderingarna är tror jag framgår om man lyssnar på skivan. Jag vill helst inte skriva folk för mycket på näsan. och jag ser inte det här heller som att det är navelskådande om att inte vara ung längre.

Titeln är väl lite vemodig?

– Jo, kanske, men samtidigt tycker jag att den här skivan ändå är ganska stojig.

Där har han en poäng. Tidigare var högljuddhet inte något man förknippade med en Alf-skiva. Men utöver tankar och värderingar från ungdomen har en del musikaliska influenser från förr smugit sig med. Exempelvis finns här klara anstrykningar av exempelvis The Jesus and Mary Chain.

– Ja, det där är ett av de band som jag influerats av tidigare. Men samtidigt är det också något som inte har kommit fram förrän nu, indiepop från skarven mellan 80- och 90-talen. Och som dessutom är något som jag lyssnat ganska mycket på.

De influenserna tog sig dessutom ett väldigt fysiskt uttryck.

– Jag spelade in det här albumet i en egen studio och jag köpte mycket grejer från den tiden och använde dem för att spela in skivan.

Det har gjort att albumet har en ganska tydlig ljudbild, menar Håkan men han har några fler förklaringar:

– Skivan är också homogen på så sätt att den är inspelad vid samma tid och på samma plats. dessutom spelar jag allting själv, vilket var medvetet. Det blir en enklare process när man ska spela in eftersom det är lättare att kunna lyfta ut bitar eller välja det som ska behållas när man är ensam om arbetet. Den samtidigt måste jag också hitta lösningar på en del problem, exempelvis när det gäller trummor som jag inte är så bra på.

En del av musiken på den nya skivan är gammal. Ja, ungefär en 20 år faktiskt. Men det kan vara svårt att höra under den ljudbild som Håkan har skapat.

– Det har fått ta den tid som behövs för att de ska få växa och hitta det rätta sammanhanget. Men jag gillar tanken att låtar ska få hitta sitt eget liv.

Men det finns inga äldre textpartier?

– Nej, jag är ju ändå 40 år nu så jag får tänka på vad jag sjunger.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA