Mauro Scocco: "Man ska gå när festen är som roligast"

Mauro Scocco: "Man ska gå när festen är som roligast"

Mauro Scocco är aktuell sitt nya album "Musik för Nyskilda". De senaste åren har han samarbetat med musiker som Markus Krunegård, gjort filmmusik och lagat mat i TV, tillsammans med Plura. Nu har det blivit dags för Mauro att gå solo igen.

Berätta om titeln till ditt nya album "Musik för Nyskilda". Som jag har förstått det är du inte ens gift?

– Nej precis. Titeln kom upp när jag satt och pratade med en kompis som har en skivaffär. Han berättade att det kommer in "Thirty-something-kvinnor", som vill ha lite si-musik och lite så-musik. Och han tänkte: Ja, typ musik för nyskilda, som ett begrepp i butiken. Det var en viss kategori av kunder som ville ha en viss typ av musik. Och jag tänkte direkt att det var en väldigt bra albumtitel. Så jag sa till min kompis att jag tänker sno det begreppet.

Strävar du efter att nå ut till nyskilda kvinnor i 30-årsåldern?

– Nej, det kan jag inte påstå. Alla som tycker att det är bra är målgruppen.

Berätta om det nya albumet ur ett musikaliskt perspektiv.

– Den har väl blivit lite av en motreaktion, gentemot den förra skivan, som var en ganska lågmäld, konceptuell, akustisk platta. Somliga betraktar den som ganska svår. Det nya albumet är lite mer ... Ja vad ska man säga? Man kan egentligen göra två val. Antingen kan man göra en skiva som ska hänga ihop som ett album, med kanske till och med något dogma, koncept, eller what ever. Eller så låter man det bara komma. Och så tar man de bästa låtarna av det man har skrivit under en period. I mitt fall under en period av två år. Jag har alltså tagit den andra vägen. Jag har inte brytt mig om någon specifik linje, eller någon speciell stil. Utan det spretar lite hit och dit, men jag tycker det är rätt skönt.

"Musik för Nyskilda" är bland annat producerad av Christoffer Roth. Hur har det samarbetet funkat?

– David Nyström och Josef Zackrisson har ju också varit med och producerat plattan. Men allt har funkat bra. Christoffer lärde jag känna genom Markus Krunegård, när vi jobbade ihop. Och sen kändes det så enkelt och fungerade så pass bra med Christoffer så vi körde bara på, med den här plattan. 

Finns det några planerade samarbeten med andra musiker i framtiden?

– Nu är den här skivan precis klar, så nu är jag helt fokuserad på att bara få ut den. Sen brukar det komma en period när det blir lite lugnare och man undrar vad man ska hitta på. Jag gjorde ju filmmusik, till en långfilm ganska nyligen. "4 år till" heter den, med Björn Kjellman i huvudrollen. Det var jäkligt roligt att göra filmmusik och det skulle jag gärna göra igen. Men det är inte varje vecka det görs en stor svensk långfilm. 

Hur kommer det sig att du fick göra filmmusik till den?

– Det är en massa Ratata-låtar med i filmen. För Ratata är liksom med i handlingen, kan man säga. Så tyckte filmmakarna att jag skulle göra själva ledmotivet till filmen. Och det är första gången jag har gjort något sådant jobb. 

Om vi går tillbaka till "Musik för Nyskilda". Det verkar vara en hel del Stockholmsskildringar på plattan i exempelvis spåren "En Döende Sort" och "Ensam Kvar i Stan". Hur viktig är huvudstaden för dig?

– Stockholm är ganska viktig. Det är ganska få artister som är uppvuxna innanför tullarna. De flesta är inflyttade från förorten, eller övriga Sverige. Jag har bott i Stockholm sen jag var tio år, så jag är verkligen ett stadsbarn. Och för mig finns Stockholm där som en slags scenografi, eller backdrop i allt som jag skriver och gör. Men det finns perioder som man tröttnar på den här stan. Den är ibland mindre än vad man tror. 

Var får du annars dina influenser ifrån?

– Det är en salig blandning. Jag har en tendens där man går igenom perioder, där man lyssnar på olika typ av musik. Jag lyssnade nästan enbart på r'n'b, under fem år och sen gick jag in i en amerikansk period. Sen gillar jag renodlad pop, så jag har en rätt bred gryta att välja ur. Men det är väl det som gör att man låter som man gör. Man har fyra, fem huvudstråk, med saker som man lyssnar på mycket, som till exempel Bowie och The Doobie Brothers i mitt fall. Och det är det som gör att man låter på ett visst sätt. Det här kan man applicera på många musiker. Det hörs vad artisterna lyssnar på och vad de har för influenser. 

Kommer det att bli någon turné med nya albumet, i sommar?

– Nej, det blir det inte. Jag ska ha sommarlov. Jag kommer nog inte göra några spelningar överhuvudtaget, förutom gästframträdanden med Markus Krunegård och Eldkvarn. Men inga major grejer. 

Vad händer annars för dig i framtiden, musikaliskt?

– Vi håller på att jobba en del med återutgivningar av Ratata-material. Det är ett ganska stort jobb vi håller på med. Mycket alternativa tagningar och liknande. Det blir nog ingen box, vad jag kan se nu, men vi vill hur som helst göra något som känns snyggt. Inte som de här bensinmacks-versionerna som finns ute nu. Annars blir det lugnt. Sommarlov som sagt. 

Du har ju tackat nej för att vara med i en andra säsong av Mauro & Pluras kök. Går det inte att lansera en skiva samtidigt som man har ett TV-program?

– Det går säkert alldeles utmärkt. Det är nog snarare att föredra, tror jag. Det finns inga hinder för det.

Vad är anledningen till att du inte är med i säsong nummer två?

– Jag är med som gäst i sista programmet. Och det är jävligt kul. Men jag var rätt nöjd med den där TV-biten. När jag och Plura gjorde det kändes det som ett stort äventyr. Det var spännande, man var i en ny bransch och vi hade fantastiska gäster. När jag ser programmet nu så tycker jag ärligt talat att man har gått ner i kräsenheten på vissa gäster. Det blir mer på rutin som många andra liknande program. Och det var det jag var rädd för. Man får en framgång och sen är det väldigt svårt att upprepa den. Man ska gå när festen är som roligast. Plura å andra sidan har en annan ingångsvinkel i det hela, i och med att han gör kokböcker. Så när han är med i TV och lagar mat sker det ganska naturligt. Plus att han lär sälja en del kokböcker på kuppen. Själv är jag rädd att jag ska bli en sådan där TV-gubbe som är med i olika program varje säsong. Jag har ingen strävan åt det hållet. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA