x

Dyker ner i discovågen

Dyker ner i discovågen

Det är nio år sedan hon lämnade den legendariska hippie-stadsdelen Haight-Ashbury i San Francisco där hon växte upp. Idag bor hon istället i hipstertäta Williamsburg, Brooklyn i New York.

– För något år sedan började Williamsburg kännas som en galleria. Det var rätt konstigt. Men nu är det bättre igen. Jag går ut rätt mycket för jag har många vänner som är musiker så vi går och stöder varandra när vi spelar, säger Sophia Knapp i telefonen.

Vilket är ditt favoritställe i Williamsburg?

– Jag dricker inte, så jag hänger inte så mycket på barer. Men jag gillar Union Pool. Det är bra ljud i lokalen och bra atmosfär. Vi spelar där rätt mycket. Och så gillar jag Zebulon på Wythe Avenue. Det är ett fantastiskt ställe där de ofta visar film eller har konserter gratis. Mycket experimentell musik, jazz och rock. De är duktiga på att stödja lokala band. När vänner kommer och hälsar på brukar jag ta med dem dit.

Hur är det i din gamla hemstad då. Var går du ut i San Francisco?

– Min familj bor där och jag åker dit rätt ofta. Men då blir det faktiskt inte att jag går ut så mycket. Jag hänger mest med familjen och har det härligt där. Fast det händer ju mycket i San Francisco också. Det är en inspirerande stad. Jag spelade på The Vortex Room rätt nyligen. Det var ett bra ställe.

Delar av Sophia Knapps nya album, "Into the Waves" har kommit till i föräldrahemmet i San Francisco.

– Min mamma är pianist och hon har en Steinway så jag skriver mycket när jag besöker dem. Det känns som att det alltid finns mycket tid över där också.

"Into the Waves" är hennes första soloalbum. Tidigare har Sophia Knapp släppt skivor tillsammans med Linnea Vedder under alias som Cliffie Swan och Lights. Men i dryga två år har hon knåpat på sitt soloalbum.

– Jag blev mer solitär i min skrivprocess. Jag har alltid en akustisk gitarr och jag spelar direkt när jag vaknar, eller sent på natten. Det blev mest att jag spelade själv, istället för improvisera med bandmedlemmar.

I studion fick hon hjälp med arrangemang och produktion av sina gamla vänner Eric Gorman och Jay Israelson. De kommer också att följa med henne ut på turné. Denna turné kommer att ta henne till Europa, förhoppningsvis Sverige.

– Jag älskar att spela live och jag vill gärna spela i Sverige! Jag har kompisar i Sverige. Vet du vilka Dungen är? Mattias i Dungen och jag är kompisar.

På tal om Sverige. Vissa har dragit paralleller mellan din musik och ABBA.

(Sophia Knapp fyrar av ett bubblande skratt.)

Har du någon relation till ABBA?

– Jag älskar dem, men kan inte säga att jag har lyssnat ingående på något av deras album. Men deras låtar är fantastiska. "Dancing Queen" är en perfekt poplåt. Jag ska nog köpa en skiva och lyssna in mig ordentligt, för de är briljanta.

Att Sophia Knapps debut fick titeln "Into the Waves" har inte bara att göra med att hon växte upp vid Stilla Havskusten. För henne är det också en metafor för det undermedvetna som hon tycker är mycket "kraftfullt" och "oförutsägbart".

– Många låtar handlar om att dränkas i känslor. Men det finns faktiskt ytterligare en anledning till att skivan heter så.

Vill du berätta?

– Ja. Jag har alltid tyckt om att dyka ner i en våg precis när den är på väg att bryta. Så att man tar sig från den brusande ytan till en plats längre ner, där det är väldigt lugnt. Man vet att det brusar på ytan, men där nere är det nästan tyst och det går att bara lyssna. En plats för lugn mitt i rörelsen.

Det är ju exakt så din musik låter.

– Oj. Tack! Då har jag lyckats med vad jag ville.

En annan, sista, fråga: jag vet att du är vän med Bill Callahan. Varför ville du ha med honom på skivan?

– Hans röst är perfekt tillsammans med min. Jag älskar att lyssna på duetter mellan en man och en kvinna. Som Serge Gainsbourg och Jane Birkin, eller Lee Hazlewood och Nancy Sinatra. Deras musik finns alltid med bland mina absoluta favoritlåtar. Jag tycker mycket om Bill och hans röst, så jag ville ha med honom i projektet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA