x

Ring, ring ... Paul Weller

Ring, ring ... Paul Weller

Hej Paul. Hur är läget?
– Det är bra, tack.

Vad ska du göra idag?
– Jag tror jag ska göra några fler intervjuer, sen ska jag repa med bandet inför ett par konserter. Vi ska spela fem nätter i rad i London i slutet av mars.

Är det en typisk dag för dig, repetitioner och intervjuer?
– Vet du, jag tror inte jag har en typisk dag. Jag väljer när jag ska jobba och inte. Oftast jobbar jag väldigt intensivt i en månad med inspelningar, rep och annat, sen gör jag vad jag känner för nästa månad.

Hur gör du för att slappna av när du väl är ledig?
– Jag tar familjen och drar iväg på semester. Vart som helst där det finns sol, hav och sand.

Jag får intrycket att du ogillar rutiner.
– Ja, fy fan. Jag hatade skolan och när man var tvungen att gå upp tidigt och ha rutiner. Det var för jävla tråkigt. Musiken blev en väg ut ur den tillvaron. Med den kände jag mig fri och den gav mig möjligheten att kunna kontrollera mitt eget öde.

Blev det som du tänkt dig?
– Ja, fan redan som liten drömde jag ju om att spela i ett band och såhär i efterhand blev allt som jag hade föreställt mig det. Jag har fått leva på något jag älskar och gör det fortfarande.

Du blev pappa igen till tvillingar nyligen. Grattis. Du har sju barn nu. Hur känns det?
– Tack. Det känns jävligt bra. Tack gode Gud att jag har barn, verkligen. De håller mig sysselsatt konstant.

Tycker de om din musik?
– De gillar en del av min musik och de blir ju utsatta för den ganska ofta. Det är inte så att jag tvingar på dem den men de hör ju när jag sitter och jobbar hemma.

Är de musikaliska själva?
– Ja, visst. De håller på med musik allihop. Min yngsta son som är sex började precis spela gitarr.

Vad har du att säga dem om musikbranschen?

– Att det är en jävla skitbransch. Men då talar jag om själva industrin. Jag avråder dem inte från att syssla med musik för det är ett fantastiskt sätt att uttrycka sig. En sorts utbildning och en naturlig del av att vara människa.

Bortsett från musiken så är du väldigt känd för din stil. Är det fortfarande viktigt för dig att vara välklädd?
– Ja, absolut. Kläder är viktigt. När jag växte upp så gick musik och mode hand i hand. Alla mina jämnåriga klädde upp sig. Alla banden jag älskade jag lika mycket för hur de klädde sig som för musiken de spelade. Det var en stor del av mig, och av hela kulturen. Det handlade om att hitta vem man var och spegla det i sin stil.

Hur upplever du att det är med den saken idag?

– Att det är mycket mer ledig stil överlag. Det är verkligen inte min grej. Folk klär inte upp sig i samma utsträckning. Jag vet inte varför egentligen. Men i Sverige är det väl lite annorlunda. Ni har ju Acne till exempel. De gör kläder i min smak.

Du har slutat dricka och nyligen sa du i en intervju att du saknar alkoholen?

– Det kanske jag sa, men det gör jag inte. Åtminstone väldigt sällan. Det var verkligen dags för mig att sluta. Jag hade druckit sen jag var liten och nu känner jag för att vara nykter och optimistisk. Det blir för jävla tråkigt att supa i längden. Det tog faktiskt ett tag att vänja sig vid att vara klartänkt på scen, men nu funkar det.

Men om du fick dricka en enda drink i nostalgisyfte vilken skulle det vara?
– Det skulle väl vara en Jack Daniels och Coke då. Men dricker jag en så kommer jag att dricka hela jävla flaskan. Det är det som är problemet.

Det finns ett gammalt klipp på dig när The Jam gästar det svenska tv-programmet Måndagsbörsen. Programledaren frågar bland annat om The Jam är punk och du blir märkbart irriterad. Minns du det?
– Haha, ja, vagt. Jag minns att det var en jävligt märklig grej. Hur så?

Det har blivit en klassiker eftersom programledaren ställde så korkade frågor. Det sägs även att hon stötte på dig på efterfesten?
– Va? Nej, det gjorde hon inte. Tyvärr, måste jag nog säga för jag minns att hon var jävligt snygg.

Samtalstid: 18.26


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA