x

11 Essentiella – juni 2012

11 Essentiella – juni 2012

Lyssna på 11 Essentiella på Spotify (de som för närvarande finns) och skaffa GAFFA Spotify App här.

Tonight – Saint Etienne

I Fredrik Franzéns recension av Words and Music by Saint Etienne pratar han om discoskapande 50-åringar i negativ bemärkelse. Man kan också vända på det och fascineras av hur gubbarna och gumman i Saint Etienne gång på gång lyckas skapa helt magiska dansdängor, som känns precis lika fräscha nu, som 1995, när He's on the Phone var i allas cd-växlare.

Sister – Ikons

Ett mindre krautigt och mer poporienterat Ikons är tillbaka. Och nu kanske det än mer än någonsin lyser igenom att Rides Nowhere har en given plats i samtliga bandmedlemmars skivsamling. Sister hade mycket väl kunnat vara en b-sida från ovanstående mästerverk, men nu är den istället placerad på ett album som pumpar av rytmer och studioglädje.

I Love It – Icona Pop

"Årets sommarplåga!", ropar vi här på redaktionen. I den bästa av världar. Men i den värld vi faktiskt lever i håller vi tummarna för att det bara går bättre och bättre för Caroline Hjelt och Aino Jawo, som ser Icona Pop som sitt gemensamma skötebarn. Och I Love It sedan. We love it! Den är som en spik rakt in i hjärtat, eller som en spikmatta för fötterna. Man vill bara dansa och dö en aning.

40 år – Popterror

Maria Stacke kallar 40 år en smittsam elegi till barndomen. Hon sätter också fingret rakt på det fuktiga såret. Där det bränner till ordentligt. "Om 40 år finns det ingenting kvar" bräker Jocke Lindquist och det krävs inte mer för att man ska stanna upp och bara ställa sig frågande till det mesta. Detta Umeå-band får dig att på allvar leva i det där nuet alla snackar så gott om.

Anywhere – Anywhere

Så här borde Battles uppföljare till Mirrored ha låtit. Men istället tog superbandet Anywhere (med musiker från Mars Volta, The Stooges, Minutemen och Sleepy Sun) över Battles matematiska formel till debut och skickade ut allt i den psykedeliska rymden. Här varvas akustiska gitarrer med märkliga och svävande Kate Bush-hymner. Psykrock när den är som bäst.

Anywhere - Anywhere by All Tomorrows Parties

Stupid – Bobby Womack

"He came on television and told everyone, he had seen God. So I stopped channel surfing immediately. He said that he'd seen God, and God told him to raise eight million dollars. God was broke" och sen slår de pumpande Damon Albarn-beatsen in. Helt fantastiskt snyggt. En åldrande soulstjärnas röst sammanfattar religionens baksidor till en fond av sprakande nutida toner.

(Albumet The Bravest Man In the Universe släpps 13 juni)

Last Year – Best Coast

Ett renare Best Coast innebär per automatik ett något mer intetsägande Best Coast. Men samtidigt som haschröken har lämnat ljudbilden är det som att Bethany Cosentino även har lämnat sina laster för att ta tag i verkligheten. Också kärleksruset och pirret i magen är som bortblåst. "I used to believe in you and me/ But now I believe in nothing", sjunger hon i Last Year. Det är depp, men bra depp.

Oh Hail No (feat. Mr. Motherfuckin eXquire and Danny Brown – El-P

Det är svårt att fokusera på annat när Cancer 4 Cure fullkomligt briserar av effekter, beats och oljud från början till slut. Mitt i en rådande stiltje på hihop-scenen (särskilt här på hemmaplan) kommer new yorkaren El Producto som en frisk tromb och ödelägger allt, får allt annat att verka oväsentligt. Alternativ hiphop och alla förlegade åsidosatta genrer, skit i dem. Lyssna istället.

1904 – The Tallest Man On Earth

Världens kortaste längsta man är äntligen tillbaka och vi känner igen honom och hans musik. 1904 från det kommande albumet There's No Leaving Now är en Dylanesque historia, en berättelse med temat döden. Det är ett enkelt likväl påträngande stycke sprunget ur vad som har kallats en manisk fem veckor lång inspelningsperiod för Kristian Matsson. Och resultatet gör ingen missnöjd.

I Got a Knife – Turbonegro

Är Turbonegro något utan Hank von Helvete? Är det ens värt ett försök med en inköpt britt vid micken? Svaret är utan tvekan ja. Allt är inte sig likt, det ska gudarna veta, Turbonegro lutar nu mer åt Cockney Rejects och Dictators, riffen är vassare och hårdare och Tony Sylvester, den nye herren på täppan, han vrålar oss alla mätta och belåtna.

(Albumet Sexual Harassment släpps 13 juni)

I'm His Girl - Friends

Det finns många direkta pärlor på Friends albumdebut Manifest!, men frågan är om inte I'm His Girl slår alla andra spår på fingrarna i kategorin Direkthet. Låt gå att låten nådde de första lyssnarna 2011, men i samband med Manifest! kan detta rent av bli årets indiehit när 2012 ska sammanfattas. I'm His Girl är upphetsande rytmisk, pirr i magen-pop och ett givet sällskap vid filten i parken.

Lyssna på 11 Essentiella på Spotify (de som för närvarande finns) och skaffa GAFFA Spotify App här.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA