x

11 Essentiella – oktober 2012

11 Essentiella – oktober 2012

Lyssna på 11 Essentiella på Spotify (de som för närvarande finns) och skaffa GAFFA Spotify App här.

Call Me The BreezeBeth Orton

"Beth Orton skapar eget liv i en annars så stagnerad genre", skriver Andreas Fällman så träffsäkert i recensionen av Beth Ortons Sugaring Season. För några år sedan kom singer-songwritern i kontakt med folkmusikern Bert Jansch och det speglar givetvis av sig i musiken. Vi har Beth Ortons karaktäristiska röst – ingen kan plagiera den – och de tidlösa tonerna.

Was I Supposed ToCajsa Siik

Ibland behöver man inte skrika ut för att visa hur bra man är. Cajsa Siiks musik är utstuderat lågmäld. Som en mullrande musikalisk minioritet. Was I Supposed To bär på en sådan snygg och lagom drivande hastighet att man som lyssnare fastnar cirka en halv meter ovanför marken och bara andas. Det är faktiskt sant. Tiden står still under knappt tre minuter.

Groundhog DaysCorin Tucker Band

Riot grrrl-rörelsens mest givna frontare, Corin Tucker, är tillbaka. Med ett band och med musik som sticker dig rakt i bröstet, som en mindre hjärtinfarkt. Den före detta Sleater-Kinney-medlemmen går på albumet Kill My Blues mer åt rockhållet. Funkigt men fräscht. Oftast låter det som i Groundhog Days – fuck the world-hårt.

En SångarsagaMando Diao

Medlemmarna i Mando Diao är något trötta på att fortfarande kallas rockslynglar från Borlänge. Man är ju liksom inte forever young. För en tid sedan släppte Gustaf Norén och Björn Dixgård dåtiden tillsammans med konstkollektivet Caligola. Och nu presenteras Mando Diao – på svenska. En grupp som numera gör musik av Gustaf Frödings poesi. Då kan det bli precis så här bra.

SorryCiara

90-talet är verkligen tillbaka. Det finns inte längre något att skämmas för. Smaka på Ciaras Sorry, en sådan tidstypisk, rent av retroskadad r'n'b-ballad, med vocodereffekter och en vers-brygga-refräng som luktar fuktig Cheironstudio hela vägen till banken. Men bli inte bortskrämd på grund av det. Ciara är för bra för att helt fastna i ett decennium. Hon förvandlar det mesta till guldår.

MarilynBat For Lashes

Natasha Khan gick från en idé om extra allt till att strippa ner ljudbilden ordentligt. I intervjuer inför det kommande släppet The Haunted Man har hon exalterat berättat om känslan av att bara gå ner på de mest primala bitarna. En produktion som prioriterar den starka rösten, klara beats, högljudda basgångar och tystnaden. Marilyn, som skickades ut i mitten av september, visar upp en tydlig och självsäker formula.

Glacial PaceConverge

Det mesta har väl sagts och gjorts, även det som betecknas som kompromisslöst. Men vi kan inte gå runt just det ordet, kompromisslöst, när vi vill beskriva Converge. Varken när gruppen sparkade ut för första gången, i början av 90-talet, varken nu när vi börjar bekanta oss med 2012. De är fortfarande bäst på att framföra ett ordnat kaos. Glacial Pace är så oerhört mångfacetterad att när man räknar detaljer hamnar hjärnroten i växtvärk.

(Glacial Pace finns med på Converges album All We Love We Leave Behind, som släpps 8 oktober)

GoatheadGoat

Västvärldens urbana populärkultur vill ännu inte släppa taget om afropopens polyrytmik. Det märks klart och tydligt när väldigt anonyma Goat från, typ, Sverige slår igenom stort (framför allt i England), hamnar på allas läppar, genom musik som blandar afrobeats med 70-talets proggigaste passager. Goathead går från att vara gunget personifierat till perfekt distat mischmasch och avslutas med finstämda akustiska gitarrer.

LargeTaken By Trees

Förra rundan fann hon inspiration i Pakistan. Den här gången tog sig Victoria Bergsman till Hawaii och precis som i East Of Eden kan man med Bergsmans musik resa till en plats man aldrig har besökt och ändå känna sig hemma på nolltid. Ibland har ett par dubbiga toner sådan kraft. Med Henning Fürst (The Tough Alliance) som musikalisk ledsagare får vi ännu ett lyxigt kapitel till det svenska popundret.

Benim (Tills Vi Dör) Näääk

Sveriges lenaste rapröst ger oss ännu mer frosseri i fest, röka och brudar. Albumet och framför allt frågan Näääk Vem? kan läggas åt sidan. Nu för tiden springer han runt på scen med Hoffmaestro, äger studion med Thomas Rusiak och hans vänner. Kanske äger han till och med den här listan med en så perfekt rullad spliff som Benim (Tills Vi Dör). Näääk attack rakt mot er!

LongDaphni

Man vet att Dan Snaith har det i sig om man lyssnar på det helt igenom lysande Caribou-albumet Swim. Vi pratar om dansmusiken. Som Daphni vill han utforska de små och väldigt mörka klubbarna. De där som har en spotlight som blinkar rött, rött, rött och inget mer. Där musiken ska förena och inget annat. Han lyckas väl. På vissa håll ryser man av Caribou-välbehag, men detta är än mer perfekt monotoni.

Lyssna på 11 Essentiella på Spotify (de som för närvarande finns) och skaffa GAFFA Spotify App här.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA