x

Skapar musik ur rent kaos

Skapar musik ur rent kaos

När jag ringer Steve Von Till, sångare och gitarrist i Neurosis befinner han sig hemma i norra Idaho där han bor med sin familj och arbetar som grundskolelärare. Han är trevlig, lättpratad och utstrålar en attityd av inget skitsnack. Han är väldigt rakt på sak, säker på sina svar och det finns inget som helst kallprat.

Hur närmar ni er en ny skiva?

− Det finns aldrig någon tanke bakom våra album, dem formar sig av självt.

Det tog nästan fem år för nya skivan, beror det på att ni numera bor så långt ifrån varandra?

− Ja, det är mest logistik som gör det så svårt. Det känns inte som en speciellt lång tid för oss, vi är äldre, tid är annorlunda för oss nu, ett år är ingenting och vi har familjer, vi har jobb, vi har fullt upp med livet. Och för oss att bara repetera involverar flygplan och planering, så när vi ska träffas måste vi först ha råd att resa.

Några av byggstenarna till de nya låtarna kommer från innan Given To The Rising, men de var inte klara, hade inte en form gruppen var bekväma med.

− Så istället för att förstöra dem la vi undan dem, tog fram och pillade ibland, la undan, sen skrevs som vanligt allt i sista stunden. Du måste förstå att allt som har med Neurosis att göra är väldigt kaotiskt, det finns ingen ordning, inga regler, bara kaos. Det finns aldrig en punkt när vi säger att nu sitter vi och skriver musik. Det händer när det händer, i små bitar här och där, ibland repar vi fram nåt, ibland skriver nån ensam, ibland skriver några två och två, vi spelar in alla rep och lyssnar och ser om vi hittar nåt, vi tänker mycket, sen träffas vi igen. Det finns ingen plan överhuvudtaget.

− När sen besten börjar ta form, då planerar vi. Grejen är att det finns ingen press på oss utifrån, utan när det ser ut som att det finns en platta så bokar vi studiotid och då blir det pressen.

För att sen i studion så går allt väldigt fort, om jag har fattat det rätt?

− Vi strular inte i studion. Ett: studior är dyra. Två: vi vill inte hålla på med ändlöst pillande som vissa band gör. Vi går in i studion, sätter upp allt i ett rum, trummor, bas, gitarr, keyboards, så spelar vi in allt samtidigt live, det finns inga pålägg. Till och med allt som folk tror är komplicerade lager av synthar och gitarrer, allt är gjort live. Vi spelar in, mixar och släpper. Jag menar jobbar man med Steve Albini så är det precis så snabbt och lätt, och vi vet att det kommer att låta precis som vi låter, det är inget skitsnack, bara jobb.

Ni har nu gjort ett antal skivor med Steve Albini. Hur kommer det sig att ni enbart använder er av honom numera?

− Han är old-school, han spelar in ett band som framför musik. Det är inga tricks, bara en high-fidelity-analog inspelning av en källa. Och vi tycker att vår källa är riktigt jävla bra som inte behöver ha nån som strular med den. Steve är en studiotekniker, han är ingen producent. Du kan säkert förstå att vi låter ingen pilla med vårat låtskrivande, det är en vansinnig tanke att det finns nån som skulle veta mer om Neurosis än oss. Och det gäller faktiskt alla band, ett band som känner att de behöver någon annans åsikter eller hjälp vad gäller deras låtskrivande behöver lite självförtroende.

När jag ringer Steve Albini för att prata om Neurosis är han mitt inne i en inspelning av ett band han inte kan säga namnet på än men ger mig ändå ett snabbt citat.

− Neurosis är ett otroligt professionellt band och precis vad man som studiotekniker vill ha att göra med. De stormar in i studion, färdiga, tajta och med låtar och arrangemang redan klara. Alla kan låtarna utan och innan och det gäller bara att få dem att låta så bra man bara kan. De är alltid väldigt lätta att spela in.

Alla i Neurosis har heltidsjobb vid sidan om bandet, vilket också är en anledning till att de turnerar så sällan.

Betyder det faktum att ni alla har jobb att ni har mer frihet med er musik då ni inte är beroende av Neurosis för er överlevnad?

− Det skyddar oss från att kompromissa. Vi provade på i mitten av 90-talet att leva på musiken, och det berodde på att folk verkar ha konstiga illusioner om att band på vår nivå kan leva på musiken men det är egentligen extremt svårt, det är ett konstant skrapande för få ihop pengar, man turnerar hela tiden, vilket betyder att man spelar med arrangörer man inte gillar, städer du inte gillar, band du inte gillar, man försöker hitta sponsring för att man måste överleva, och allt det där är faktiskt ren skit. Om andra band är bekväma med det så är det upp till dem. Jag kan inte döma, men om man talar om den spirituella grunden i Neurosis, vad som är viktigt för oss så räddar den här musiken våra själar, det är vårat liv, det är ett sätt att försöka förstå den här galna världen. Vi vill inte att någonting förgiftar det. En annan anledning är att det är extremt svårt att vara en bra pappa när man är borta 200 dagar om året. Men det är definitivt vårt liv, Neurosis är ingen hobby, men det är något som vi värderar väldigt högt, vi spelar in på vårat eget bolag, alla pengar vi använder är våra egna, alla pengar vi tjänar går direkt in i bandet för att kunna skapa mer musik, vi spelar när vi vill, var vi vill, med vilka vi vill, och det gör allting så mycket mer speciellt.

Steve Von Till berättar att Neurosis är så mycket större än individerna bakom att det är svårt att greppa ibland. Det är därför det är så speciellt, för att det är en så pass emotionell och spirituell plattform för dem och att folk reagerar på det och får ut någonting av det.

− Hur skulle vi kunna förnedra det med att försöka tjäna pengar på det.

Vad är tanken bakom titeln Honour Found In Decay?

− Det är tolkande och på flera nivåer och dimensioner. Det finns ingen fast definition för vad det betyder, utan vilken nivå det än tolkas på så har det att göra med musiken som en helhet och omslaget, det står för var Neurosis befinner sig 2012. För mig personligen har det med hur våra kroppar förfaller med åldern, vårt förhållande med andra människor, vänner, familjer, älskare, och så vidare, eller kommuner, regeringar, ekonomier. Alla dessa förhållanden befinner sig på ett eller annat sätt i förvittring, tillfälligt eller permanent. Och dessa tillstånd får människor att befinna sig i olika former av kriser.

När människor befinner sig i kris så visar de sina rätta färger. En del tar tag i utmaningen, visar heder och ärlighet medan andra gömmer sig, ljuger eller försöker få någonting för egen vinning. Neurosis försöker att omge sig med människor som har den där hedern.

− I en ideal värld, skulle jag vilja leva i en kultur som var konstnärligt, spirituellt och naturligt bunden till ett specifikt landskap och det naturliga cyklerna i livet. Olyckligtvis lever vi en tid som, enligt mig, är väldigt avskild från vår rätta natur. Men det är vår verklighet idag och vi måste hantera det på bästa möjliga sätt, och skapa vår egen verklighet och hitta vår egen mening i den här världen av distraktioner.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA