x

"Som en religiös upplevelse"

"Som en religiös upplevelse"

Pressen har varnat för snöstorm men det är solsken i den sydengelska badorten Brighton denna januaridag långt bort från säsongen. Nick Cave möter oss på en pub runt hörnet från sitt hem. Han är svartklädd från topp till tå men därutöver vänligt tillmötesgående när vi sätter oss ned för att prata om det femte studioalbumet, Push The Sky Away, som ges ut den 19 februari. På tu man hand med en av rockens väsentligaste låtskrivare förs ett samtal som också kretsar kring faderns död, Leonard Cohen och skrivandet som ett sätt att ingjuta livets mening.

När vi pratade innan släppet av Grinderman 2 var du fast inställd på att inte låta berättelsen komma i vägen för musiken. Vad har varit den konstnärliga visionen den här gången?

– Samma sak faktiskt; jag arbetar fortfarande så. Och jag tror att jag har uppnått något i det avseendet med den här plattan. ett sätt att skriva, som är narrativt – därför att det är det enda sättet jag kan skriva – men som inte gör det nödvändigt att faktiskt förstå historien. Det handlar mycket om att gå in i en atmosfärisk värld, ta sig igenom den och komma ut i andra änden. Det är vad jag hoppas att denna platta gör.

Du sa också att du betraktade apokalypserna i dina låtar som personligare och att du såg en drömsk, under- medveten kvalitet i dina texter. Men i pressmaterialet till den nya skivan talas det istället bland annat om nedmon- teringar av sociala skyddsnät.

– De där pressmeddelandena avspeglar inte nödvän- digtvis artistens mening. Jag kan gott sitta och prata om det men det är inte där mitt fokus har legat. Men jag tror de syftar på öppningsspåret, We Know Who U Are, som har en dyster stämning och en apokalyptisk känsla över sig. när jag skrev låten riktade jag den mot en bestämd del av vårt samhälle. Men när vi la på musik och sjöng öppnade den sig på ett vackert sätt och kom plötsligt till att handla om andra saker. Men till att börja med var den riktad mot de som ansvarade för det ekonomiska sammanbrottet. Och den var en sorts varning till folk; "vi vet vilka ni är". Men musiken tog den till en annan väg och för mig känns det som att den handlar om något annat nu.

Brukar du någonsin använda dig av drömmar under ditt låtskrivande?

– Jag skriver en del saker runt klockan två eller tre på natten. Jag vaknar efter ett par timmars sömn och så är jag vaken under en timmes tid innan jag somnar om igen. Jag har en anteckningsbok vid sidan av sängen där jag skriver ner saker som jag knappt förstår på morgonen. Bara sådant där slumpmässigt babbel. men ofta kommer sakerna tillbaka och hittar in i låtarna i slutändan. Till exempel finns det en låt på nya skivan, Finishing Jubilee Street, där jag nämner en dröm om en kvinna vid namn mary Stanford. i min bok vid sidan av sängen – detta är sant – är namnet "Mary Stanford" nedskrivet och jag har inte en aning om vem Mary Stanford är eller var. Så jag tittade bara på det och glömde sedan bort det igen. när jag sedan skulle skriva låten, använde jag det: "I dreamed I had a wife named Mary Stanford". Därefter läste jag en kommentar till låten och det visade sig att Mary Stanford är namnet på en fiskebåt som sjönk häruppe längs kusten. Hela bygdens manliga befolkning dog vid det tillfället, under 20-talet eller däromkring. På en nivå är det slumpmässigt, men på en annan är det det inte: emellanåt kommer sådana här förklaringar från andra håll. Beroende på hur man ser det, det kan verka absurt och magiskt emellanåt.

"A ten ton catastrophe on a sixty pound chain", hur ter sig dessa katastrofer som så ofta lurar i dina låtar?

– i just den låten handlar det om en form av förödmjukelse som är reserverat till den åldrande mannen. Det känner du inte till ännu. Låten handlar om en sorts förnyelse, om omvandling genom förnedring och degradering. i slutet har han inget, har tappat allt. Och är plötsligt fri till att vara något större.

På den nya skivan är det som att du har kombinerat den lösare strukturen från Dig Lazarus Dig-skivan och Grinderman-arbetet med till exempel Nocturamas mer undertryckta uttryck.

– Jag tycker att låtarna är mycket mer annorlunda än de på Nocturama. Jag förstår vad du menar men låtarna är annorlunda. De är helt klart lugnare, subtilare och mer linjära, men mindre vers/refräng-orienterade, mindre klassiskt ballad-aktiga. Och dröjer sig mycket mera vid att dyka ner i en sonisk atmosfär, som är konstant genom hela skivan.

Med Mick Harveys avsked och alla Grinderman-aktiviteter verkar det tämligen oklart vilken riktning The Bad Seeds kommer ta. Menar du att denna skiva sticker ut på en ny kurs, eller är det snarare så att du exprimenterar dig fram en låt i taget?

– Ett album i taget. Att göra en Bad Seeds-skiva indikerar, på gott och ont, var jag är i världen. Mitt personliga förhållande till mig själv som artist. Manuskript-arbetet, romanerna och allt det andra skräpet är på ett sätt meningslöst, det handlar om att Bad Seeds-skivor dokumenterar var jag är, min artistiska status i världen. Så för mig handlar det om att det enda jag måste göra är att göra en bra skiva, och så har jag åter ett par år där jag kan slappna av. rädslan för att jag kommer göra en dålig skiva finns alltid där. "Det blir något dåligt, och nästa blir inte heller bra. Det är slut ...". Så det läggs ner ett enormt jobb på att skivorna ska bli så bra som möjligt.

Religiösa teman har blivit mindre vanliga i dina texter de senaste åren. Men vilken roll spelar religionen i ditt liv idag, eller i de nya låtarna?

– Du menar organiserad religion? Kristendom och den sorten? De spelar ingen roll, utöver att göra mig arg och frustrerad. Men på ett visst plan ser jag låtskrivningsprocessen som en religiös upplevelse. Den delen när jag går in på kontoret och sätter mig ned och skriver en låt, är omvälvande. Jag känner att jag blir till andra människor, andra saker, bättre saker. Det handlar ofta om att se på det inre livet – och det är en religiös sak.

Nick Cave om Skandinavien:

– Helt ärligt så älskar jag faktiskt att komma till Skandinavien. Det är något med människorna där som jag verkligen tycker om. Det är sådant skitsnack som folk alltid säger, jag vet, men det är faktiskt sant.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA