Världens bästa band – i 15 minuter

Världens bästa band – i 15 minuter

SVENSKA


I'm From Barcelona
Stannade på en hit 

Det 28 man starka indiepopkollektivet från Jönköping fick år 2006 en jättehit med låten We're From Barcelona, som låg på Trackslistan inte mindre än 13 veckor och snurrade ihärdigt på P3. Bandet, som först hittade sin publik via den egna hemsidan, sajnades av EMI och senare under våren kom debutalbumet. Samma år fick bandet utmärkelsen Årets Nykomling på P3 Guld-galan och det pratades överallt om detta månghövdade och välljudande kollektiv. 
Sen blev det dödstyst. Eller ja, bandet producerade visserligen en uppföljare två år senare, men det är oklart om någon lyssnade på den. 2009 gjorde bandet ännu en ansträngning och släppte en skiva där varje medlem fick bidra med var sin solo-låt. Albumet gick hela folket förbi, liksom 2011 års Forever Today.

Gyllene ögonblick: När de, under glansdagarna 2007, spelade på den stora amerikanska festivalen Lollapalooza. 

Fattaru
Glömdes efter grammisar 

Beskrevs som en av Sveriges mest lovande nya hiphop-akter och varenda människa gick 2001 och sjöng på hitten Mina Hundar och i viss mån även Första Femman. Bandet vann rap-SM året innan och belönades sedan med två Grammisar för bästa nykomling och bästa hip-hop/ soul. Bandet forsatte att släppa album och kom med två uppföljare, Jordnära från 2004 och Mina Drömmars Stad 2006. Den goda responsen som bandet känt från fans och kritiker efter debuten uteblev dock och de senaste sju åren har det varit tyst.

Gyllene ögonblick: De dubbla grammisarna som bandet kammade hem 2001.

De Stijl 
Inget nytt The Hives

Garagepopbandet De Stijl från Göteborg blandade The Clash med The Sonics på debutalbumet Yeahvolution! från 2002 och spåddes en ljus framtid. Det här kunde bli nästa stora svenska explosion, lät det. Björn Olsson producerade de 13 snabba korta och lite charmiga låtarna på albumet. Så här lät det i en intervju med bandet när sångaren fick frågan om vad bandet befinner sig om tre år: 

– Vi vill ha en massa pengar. Vi vill ha tid att göra musik och kunna leva på det. 
Så blev det nu inte riktigt, även om gruppen släppte en uppföljare tre år senare så blev det en kort och explosiv karriär som i slutändan inte sträckte sig mycket längre än semihitten Datetimes från debuten.

Gyllene ögonblick: När en journalist kallade dem för "det nya The Hives". 

The Kid 
New Order-pop tog sig aldrig vidare 

Göteborgska The Kid genomlevde en rejäl hajp när de släppte låten Baton Rouge 2003 och sångaren Maja eller Mary-Anne Norberg som hon egentligen heter frustade fram låtraden "Skit ska skit ha, åt helvete med allt!". Sen hände typ ingenting alls förrän fem år senare när de flesta glömt den gamla singeldängan och The Kid släppte albumet Transient Blood. De New Orderdoftande basgångarna och Majas Patti Smith-liknande sång gick tråkigt nog den här gången de flesta förbi och bandet lyckades inte nå ut till en bredare publik, trots offentliga hyllningar från bland andra Per Sinding Larsen. Nu möts man av ett felmeddelande när man försöker gå in på hemsidan och MySpace-sidan är inaktiv sedan år tillbaka. 

Gyllene ögonblick: Bandet agerade förband till Broder Daniel på deras Sverigeturné 2003, då de bland annat spelade i Lisebergshallen. 

Motorhomes 
Sångaren hoppade av 

Motorhomes skulle kunna ha blivit ett svenskt Manic Street Preachers, om de hållit ut lite längre. Finstämd gitarrpop som kan tilltala den stora massan. Och visst fick de en massiv hit med Into The Night från 1999 som doftade rätt mycket av just ovanstående band. Britterna gillade det också, och efter att debutalbumet Songs For Me And My Baby släppts senare samma år åkte de ut på turné i England och spelade bland annat på Glastonbury och Reading-festivalerna. Tre år gick och när de nästan helt fallit i glömska helt dök album nummer två, The Long Distance Runner, upp. Ett album som inte riktigt blev den uppföljare man hoppats på, även om låten The Man blev något av en hit. 2004, mitt under arbetet med ett tredje album hoppade sångaren av och bandet upplöstes. 

Gyllene ögonblick: Spelade förband till bland andra Suede, Gene och Super Furry Animals. 

 

UTLÄNDSKA

 

Kula Shaker 
Ett så kallat stjärnfall

Det fanns knappt några gränser för vad Kula Shaker spåddes vara kapabla till i slutet av 90-talet när britpopen sjöng på sin sista vers. Med avstamp i psykedelisk rock och en fascination för indisk musik och kultur tog bandet världen med storm, med hits som Tattva, Hey Dude och Govinda. Debutalbumet K var det snabbast säljande i England sedan Oasis Definitely Maybe och uppföljaren Peasants, Pigs And Austronauts satte bandet på världskartan. 
Samma år som albumet kom ut, bestämde sig dock medlemmarna för att gå skilda vägar, för att inte återkomma förrän 2006. Då var hajpen naturligtvis ett minne blott och den brittiska musikpressen hade nu istället fullt upp med att håna det band som några år tidigare var stjärnor på frammarsch och skulle frälsa England.

Gyllene ögonblick: Bandets andra album spelades in i David Gilmours husbåt-studio.

Fischerspooner
Electroclash-duon som dalade 

Fischerspooner red på den framstormande våg av electro-clash som böljade över musikvärlden för lite mer än tio år sedan. New York-duon fick stora framgångar med hitten Emerge, som tillsammans med deras uppseendeväckande liveshower placerade dem på allas läppar år 2001. På skiva fick de dock svårt att både fånga galenskapen från spelningarna och att producera något lika bra och originellt som Emerge, och intresset dalade följaktligen snabbt för både Fischerspooner och genren som sådan. 

Gyllene ögonblick:  Bandet hade självförtroende nog att kalla sitt debutalbum för #1. 

The Vines 
De blev aldrig det nya Nirvana 

De australiska post-grungarna blev kraftigt hajpade i den brittiska musikpressen 2002. Bandet uppstod i slutet av 90-talet i Sydney utav resterna av ett Nirvana-coverband och fick stor uppmärksamhet för sin smutsiga old-school garagerock som var i ropet vid tidpunkten. The Vines sållade sig till en rad andra band som framgångsrikt blickade tillbaka på musikhistorien, så som The Hives, The Strokes och The White Stripes. Band som alla utnämnts som rockens frälsare i början av det nya årtusendet. 
The Vines lyckades dock inte fortsätta intressera varken publiken eller kritiker och även om de fortsatte släppa skivor blev de aldrig det de spåddes att bli, och någon Smells Like Teen Spirit blev det knappast heller.

Gyllene ögonblick: The Vines blev 2002 det första australiska band som stoltserat på framsidan av Rolling Stone sedan Men At Work 1983.

Shed Seven 
Hitten de behövde uteblev

I mitten av 90-talet blev Yorkbandet Shed Seven britpop-älsklingar med singlar som Mark och Dolphin, och förutom de så hade de en god portion hits till i hemlandet och klättrade på listorna. Många spådde dem således en ljus framtid. Men när det var dags att ta ytterligare ett steg vidare i berömmelsen, med det tredje albumet Let It Ride, så var floppen ett faktum.
Band som Oasis, Blur och Suede hade fångat publikens odelade intresse, och Shed Seven höll på att falla i glömska. Mot bandets vilja pressade skivbolaget upp ett Greatest Hits-album, samtidigt som de förväntade sig att bandet skulle spela in ännu en stor hit. Men det blev ingen ny hit och skivbolaget bestämde sig för att inte ge ut bandets annars färdiginspelade femte album, varpå bandet 2003 meddelade att man kastade in handduken. Fyra år senare återförenades de, men något nytt album blev det aldrig. 

Gyllene ögonblick: År 1996 hade Shed Seven hela fem topp 40-hits i England, fler än någon annan artist det året. 

The Darkness 
Från tidningsomslag till förband

År 2003 lyckades The Darkness på något märkligt sätt övertyga alla om att tvåstämmiga tunga gitarrer och hysterisk falsettsång var det nya svarta. Hårdrockens och metalens glömda förtjänster och värden var plötsligt hippa igen, och bandet banade sin väg till topplistor, högtalare och tidningsomslag med megahitten I Believe In A Thing Called Love. När The Darkness sedan gav ut sitt andra album några år senare var nyhetsvärdet inte så stort längre och albumet uppmärksammades inte alls på samma vis som debuten. Efter en del inbördes kontroverser i bandet lämnade sångaren Justin Hawkins bandet till fördel för sitt soloprojekt British Whale. Året efter splittrades gruppen. Idag är bandet dock samlat igen och släppte ett nytt album ifjol.

Gyllene ögonblick: Debutalbumet Permission To Land sålde fyrdubbel platina i England, närmare bestämt i 1 300 000 exemplar.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA