x

Bra, bättre – bombsäkert

Bra, bättre – bombsäkert

"BERED ER PÅ att bli rövknullade!". De upplyftande orden skrev artisten Peter Dolving på bandets Facebook-sida då det uppdagades att Bombus skrivit på för Century Media. Den forne The Haunted-sångaren har haft ett öppet förakt för skivbolag, i synnerhet den tyska etiketten thrash metal-bandet låg på innan han lämnade bandet i stort drama. Fredrik "Feffe" Berglund, 50 procent grundare samt sångare och gitarrist i Bombus håller inte med:

– Han har varit lite på krigsstigen ja, men än så länge känns det lyxigt att inte behöva göra allt själv. Century Media har muskler och kanaler över hela världen och det har inte vi med egna etiketten Mourningwoood Recordings.

Å andra sidan var det så sent som i april som bandet skrev på kontraktet och kanske är relationen fortfarande av en nykär karaktär. Videon till singeln Apparatus spelades in på några timmar och var egentligen en kompromiss med skivbolaget. En betydligt häftigare video har gjorts för plattans inledningsspår; den Motörhead-stökiga Enter The Night.

– Fast det är de Å andra sidan var det så sent som i april som bandet skrev på kontraktet och kanske är relationen fortfarande av en nykär karaktär. Videon till singeln Apparatus spelades in på några timmar och var egentligen en kompromiss med skivbolaget. En betydligt häftigare video har gjorts för plattans inledningsspår; den Motörhead-stökiga Enter The Night.

– Fast det är de berättigade till att göra med tanke på att de kastar pengar på en. Videon är det enda de bestämt över. I albumet har de inte haft ett finger med. Vi ville komma ut på bredare front och det är gött att slippa göra allt själv. På första plattan ville vi sköta allt på egen hand.

Videon är inspelad mot en blue screen och till skillnad från andra konventionella tilltag visar den ett band som inte vill vara genretrogen. Närmaste referens skulle kunna vara Salvador Dali.

Andra gången vi samtalar kämpar Feffe Berglund med att få upp en länk på bandets Facebook-sida och dela den med världen. Sekunder efteråt har videon redan fått dussintalets likes. Personligen använder sig inte musikerna av sociala medier men i fallet med Bombus är det ett nödvändigt ont. Han förklarar att det känns som att man inte är ett aktuellt band om man inte uppdaterar sin status. Mystiken kring band som är aktiva online är borta. Det är knappast anmärkningsvärt att ett extremband som till exempel Marduk har en officiell sida. Skrönor kunde lättare spridas och ett band kunde behålla mystiken då det inte fanns någon möjlighet att kontrollera källan lika grundligt innan Internets intåg. Feffe Berglund är med i resonemanget men tycker inte att dagens tillvägagångssätt är till någon nackdel för Bombus.

– Förr visste man inte allt om banden och som ung svalde man alla möjliga skrönor. Men det är lättare att nå ut till fansen och jag tycker att man som band ska vara ute och spela så mycket man kan. Det gör inte så mycket att skivor inte säljer lika bra idag, säger han.

Från magkänsla till eftertanke
Om den kritikerrosade debuten var resultatet av ett punkigt tillvägagångssätt är The Poet And The Parrot dess raka motsats; inte i musiken utan i inställningen. Det hoppades in och ut ur studion, materialet skickades fram och tillbaka och skrevs om. Skivan spelades till och med in och mixades innan bandet rev upp mastertejperna och började om. Anledningen är att de två åren som Bombus skrev på uppföljaren aldrig blev som bandet ville från första stund. Därtill hoppade Ulf Lundén av efter att bandet gett Century Media sin kråka på pappret. Uppbrottet var vänskapligt och anledningen var det bristande suget på att uppträda live som det innebär för ett band på frammarsch.

– Vi gillar ju att gigga och det innebär ju att kajka runt på vägarna. Ulf stod gärna i replokalen men hade svårt för scenen, berättar Feffe Berglund. Däremot arbetar den forne basisten med oförminskad kreativitet i bakgrunden och är upphovsman till både omslaget och bandets nya video.

Vid sidan av bandet, arbetar alla som vanligt för att få livspusslet att gå ihop. Det är endast Feffe Berglund som valt att koncentrera sig på Bombus fullt ut. Innan sommaren sade han upp sig från jobbet som lärare på mellanstadiet.

– Det är svårt att vara ifrån sin klass hela tiden. Jag kommer ströknega framöver för att få det att gå ihop men det kommer bli en skral höst för oss alla, säger han.

Då tillträdande Jonas Rydbergs spelstil skiljde sig från den forne basisten, bestämde sig Bombus för att spela in materialet på uppföljaren på nytt.

– Uffe körde med fingrarna Steve Harris-style medan Jonas kör med plektrum, säger han. På slutprodukten är det alltså bara trummorna som klarat av den rigorösa självcensuren hos musikerna.

Finns det ingen risk att överarbeta musiken om man skriver på ett album under så lång tid som ni gjorde?
– Det är en intressant tanke! På första plattan gick vi på magkänsla. Det som fastnar, det fastnar och det finns något jävligt fint i det med den spontaniteten, säger Feffe Berglund och menar på att albumet varken är bättre eller sämre, utan bara annorlunda.

– Hela skivan är genomarbetad och det vi förlorat i spontanitet har vi istället fått igen i detaljer och perfektion. Vår andra skiva är mer gjuten från första till sista låten.

Gitarristen och sångaren går ut i ett längre resonemang och ger exempel på Metallicas utveckling under 80-talet.

– Det är kul att se den förändringen, hur det började med Kill 'Em All och slutar med den svarta plattan. Jag gillar att se vad som händer med ett band genom åren så länge som kärnan behålls. Med första skivan är det ofta så att man inte hittat hem, inte på andra heller men man har hittat en riktning och är på väg åt rätt håll. I vårt fall låter uppföljaren mer som Bombus än debuten. Det är mer av allt!

I omslaget är det en desto mer drastisk förändring. Signerat den avhoppande basisten; bandet går från en simpel men effektiv 70-talsdoftande logga till ett konstverk byggt i lera för att sedan ha förevigats i ugn. Värt att notera är att Ulf Lundén även gjorde omslaget till Graveyards kritikerrosade Hisingen Blues. Konstverk som alla skiljer sig markant från varandra men så är basisten noga med att inte upprepa sig förklarar Feffe Berglund.

Höja upp och skjuta ner
Hajpen kring Bombus började långt innan det fanns ett studioalbum. Tillsammans med bland andra Graveyard har bägge banden visat att Göteborg huserar med betydligt mer nyanserade akter än den melodiska dödsmetalvåg som genomsyrade västkusten under 90-talet. Bombus handlar i stort sätt om att bara göra bra låtar och spela dessa live.

– Vi kände aldrig någon press när vi skrev denna skiva. Vi skriver låtar och allt det andra är bortom vår kontroll. Det är upp till andra att tycka till. Vi gör vår grej men ja, det är farligt för många av de som hajpar är lika snabba på att skjuta ner en.

Det tankesättet speglas i skivans titel The Poet And The Parrot även om albumnamnet kan appliceras på i stort sätt vilken situation som helst. Poeten är den som skapar något unikt och papegojan den som bara återupprepar något som den inte förstår innebörden av. Feffe Berglund menar att det är allt från mänskliga företeelser tilltrender som genomsyrar samhället. Den kan även ses som en cynisk lavett gentemot musikjournalister. Ställs det i relation till musiken är banden poeterna och musikjournalisterna papegojorna men det kan även vara band som hoppar på en populär våg och saknar all form av
originalitet.

– När vi spelade i Tyskland kom det fram ett fan och sade: 'I love Bombus! I Love Graveyard. I love ALL those bands!'.

Musikern menar att Bombus blir tvångsplacerade i ett fack och att människor idag gillar idén av en scen mer än de enstaka banden som verkar i densamma.

– Han gillade alla banden i scenen. Alla hyllar musiken unisont och använder samma ord. Det blir tröttsamt och likriktat. Folk väljer att gilla en genre, en musikalisk idé utan att ifrågasätta. Det finns en våg av band som aldrig håller måtten och bara leker kopior och vi har blivit ihopklumpade med många av dem, säger musikern.

Vi resonerar kort om vilka band i denna uttjatade retrorocksväng som detta beteende kan appliceras på och kommer fram till samma slutsatser.

Musikaliska uttryck
– Visst, vi har delar av den musiken men samtidigt kan vi spela med allt och alla och det är så vi vill ha det, säger Feffe Berglund och syftar till den spelning Bombus gjorde i Örebro tillsammans med Nasum på deras avskedsturné. I ljuset av två extrema band tyckte många i publiken att Bombus var oextrema i sitt musikaliska uttryck.

– Fast vi har en del av den extrema musiken också. När vi öppnade för Graveyard tyckte folk 'fan, vad de bara står
och skriker hela tiden!'. Bombus likheter med Seattles Big Business har många anmärkt på och Feffe Berglund förklarar att likheter finns men att de samtidigt är långt ifrån bandet.

– Det är ett band vi gillar och det finns en viss likhet med tanke på att vi också har dubbel sång, jobbar mycket med sångpålägg och att vi också är stora The Melvinsfans. Samtidigt tycker jag vi spelar mer konventionell hård rock än vad de gör, säger artisten.

Lägg därtill lite Motörhead, WASP och Poison Idea och Bombus har sitt egna musikaliska uttryck.

– Vad jag gillar med Poison Idea är att de har en stark melodisk nerv. De slår inte för hårt på strängen och det är genrelös musik. Ta bara ett riff eller en melodislinga och det kan placeras överallt vilket är häftigt.

När denna artikel skrevs hade bandet precis gjort en bejublad spelning på Getaway Rock Festival. Flödet i de sociala medierna översvämmades av lovord från både fans och musikjournalister. Känslan av en minnesvärd spelning var påtaglig.

– Vi hamnade på rätt scen och fick spela inomhus. Det var schysst ljud och ljus och det kändes lite som om det bubblat om oss precis innan. Det hade skrivits om oss och det verkar som om många har upptäckt oss med den här plattan. Det var förvånande men samtidigt kul, påpekar sångaren.

Vad tycker ni om epitetet Bombus-rock?
– På ett sätt är det positivt. Vi har aldrig varit intresserade av att tillhöra en scen eller klubb. Det finns så många regler för vad man får och inte får göra. Det blir bara skitnödigt och vi är ointresserade av det. Vi har ett eget sound och på det sättet är det en positiv beskrivning vi har fått.

– Vi spelar hård rock, sedan är det upp till var och en att tycka till. Jag spår en lysande framtid för Bombus. Vi har ingen tanke om att alla ska tycka om oss. Vi vill inte begränsa oss och för att gilla vår musik måste du ha ett genuint musikintresse och ett öppet sinne. Vissa tycker vi bara är konstiga och avfärdar oss och det kan vara bra på sitt sätt. Bombus är inte för alla.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA