x

"Livet blir långt om man bara sitter på arslet”

"Livet blir långt om man bara sitter på arslet”

Ett av världens största punkband kommer till Sverige med sitt brinnande politiska engagemang. Vi ringde gitarristen Zach Blair och pratade aktivism, nya plattan och deras turnékompisar i Pennywise.

Känner ni er tillräckligt varma i kläderna för att återvända till den skandinaviska frysboxen?

– (Skratt) Jag är inte särskilt van vid kyligt väder. Köld är som kryptonit för mig.

Har ni några goda minnen från när ni var här senast?

– Konserter i Europa är det bästa sättet att avgöra hur bra man gör i från sig, och i Sverige har det bara blivit bättre och bättre. Så vi borde ligga väldigt bra till (skratt). Jag menar, ni har så många stilbildande band i Sverige att se upp till. Se bara på vad At The Gates, The Hellacopters och The Hives har åstadkommit.

Ni är ett såväl socialt som politiskt aktivt band. Hur har de gångna tre årens intensiva turnerande närt ert engagemang?

– Resande i yrket är en av de största fördelarna man kan ha. Det har gett oss ett oerhört perspektiv på livet att bemöta andra kulturer. Men även om man inte reser särskilt ofta kan man fortfarande göra skillnad. Det finns otroligt mycket att engagera sig i även på lokal nivå.

Så, vad är erat råd? Hur kan man aktivera sig?

– Så fort vi pratar förändring händer det att folk kommer fram till oss och påpekar att livet är för kort. Ja, livet kan vara kort. Men det kan också vara fruktansvärt långt om man bara sitter på arslet framför TV:n hela dagen. Du kan gå med i en organisation. Eller varför inte bara starta en egen. Skriv insändare och försök få dina texter publicerade. Satsa på en politisk bana och engagera dig i de frågor du brinner för. Det finns flera vägar att gå.

Er nya skiva, The Black Market, släpptes i mitten av juli i år. Var skrivprocessen annorlunda än era tidigare skivor?

– Nej, inte alls. Vi hade ingen aning om hur plattan skulle låta i förväg. Vi gick raka vägen in replokalen och började spotta ut låtar.

Vad tycker du är det som gör att den plattan skiljer sig ifrån Endgame och Appeal To Reason musikmässigt?

– Nu när vi har blivit äldre tycker jag att vi också låter mycket äldre (skratt). Inget negativt med det. Vi är fortfarande samma band som vi alltid har varit.

Vilka är dina personliga höjdpunkter från albumet?

– Jag gillar hur låten Visibility tog form till att bli en rockdänga med ett par inslag av metal. Öppningsspåret The Great Die-Off tycker jag är helt fantastiskt. Jag vill även lyfta fram The Eco-Terrorist In Me, som jag tycker förkapslar det gamla, energiska Rise Against från deras unga år.

Ni kommer hit tillsammans med Pennywise. Var det ni som ville turnera ihop, eller var det management som buntade ihop er?

– Åh nej, vi är riktigt tajta med snubbarna i Pennwyise. Vi har turnerat med flera av banden från 90-talets punkscen (Rancid, Bad Religion med flera) men bara inte haft möjligheten ännu.

Hur ska ni kunna upprätthålla någon form av uppförandekod med en galenpanna som Fletcher Dragge ombord?

– (Skratt) Jag älskar Fletcher och ser verkligen fram emot att hänga med honom. Han är ett vandrande äventyr.

Hur skulle du beskriva er musik?

– Jag tror att vår musik har något för alla. Dels är den politiskt laddad, dels är den musikaliskt kraftfull. Vi har haft fans som sagt att de inte håller med oss men tycker ändå om den musik vi spelar, och tvärtom.

Hur skulle du beskriva er liveshow?

– Jag såg bandet långt innan jag själv blev en del av det, och uppfattningen som hängt med mig sedan dess är att Rise Against spelar energisk punkrock som är oerhört svår att stå still

Vad hoppas ni inbringa för känsla hos publiken under er fartfyllda konsert?

– Jag hoppas att de tycker om vår musik, men mest av allt hoppas jag att de tar till sig vårt budskap och känner sig inspirerade till att göra någonting.

Här ser du Rise Against:

23 november – Fryshuset, Stockholm


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA