x

Crocodiles (Us/french Kiss) + Feathered Arms (Malmö/punks Only)
Debaser Malmö
D. 2013.27.09 Kl. 19:00

När vi startade High Five så var klubbsvängen i Malmö synonym med någon form av dansmusik. DJ var den som bränt nedladdat på CD-skiva eller helt enkelt tog med sig laptopen ut. Det kom band till stan, det gjorde det, men de som satte upp var få och ofta var det i sammanhang som inte kändes som de var för alla eller för mer än några timmar. Vi ville annat. Vi ville kombinera vår kärlek till livemusiken med dans och fest. Allt på en och samma kväll.

Idén var inte direkt revolutionerande eller unik, Det har funnits mängder med bra klubbar och arrangörer i Malmö. Vi hade flyt och fick göra det igen, den här gången på rätt nyöppnade Debaser. Under åren som gått har vi varit rätt liberala med begreppet rock, men alltid varit där och nosat. Nu när vi säger tack för oss så är det med en sista kväll som vi valt köra som vilken som helst. Ytterligare två bra band, fullt ställ från två DJ-bås och en förhoppning om dans inpå småtimmarna.

Malmö har under de senaste åren känts som en skön stad att gilla musik i. High Five behövs inte längre. Utbudet är långt bättre än när vi började. Nu kan vi stå på golv framför fler grymma band på en vecka än vi tidigare kunde på en månad. Det kommer vi fortsätta göra. Men innan dess, kom och fira med oss på Debaser en sista gång.

Tack och ajö.

/ Mikael Nordlander & Anna Storåkers.

CROCODILES (US/French Kiss)
Att bunta ihop Crocodiles med exempelvis Crystal Stilts, Dum Dum Girls och Wavves är enkelt, men det är också fel. Visserligen spelar även Charles Rowell och Brandon Welchez opolerad popmusik med Crocodiles, men det här är nåt mer än ett gräsrökande garageband.

Crocodiles var klara med hur de ville ha det redan på första singeln Neon Jesus, utvecklade soundet på första fullängdaren Summer of Hate och har karvat fram melodierna tydligare på skivorna efter det. Kärleken till Velvet Underground, Jesus and Mary Chain och Sucide märks fortfarande, liksom melodierna från ett soligt men bitterljuvt 60-tal. Några av influenserna har de har de gemensamt med andra samtida band, men ingen av de andra har samma pondus, genialt snodda estetik eller självklara melodisinne.

FEATHERED ARMS (Punks Only)
Kommande självbetitlade släppet på Punks Only påminner mig om en handfull band från 90-talet som jag spelade sönder antingen låtar eller hela skivor av. En del av dem kanske jag bara såg videor av. Skillnaden mellan Feathered Arms och en drös mer eller mindre bortglömda band är bland annat att malmöbandet larmar här och nu och har tillåtit sig fler influenser, de har nog inte gjort en skiva baserad på ett koncept som är till för att sälja stora mänger skivor eller få radiotid. De ligger på Punks Only trots allt.

Personligen tänker jag en del på Babes In Toyland av någon anledning, kanske snarare än Hole och L7 (även om bandet själva kanske hellre känns vid band som Bikini Kill eller Bratmobile som också kan nämnas i sammanhanget). Jag hör mer Singer än exempelvis Souls eller Serial Cynic här om jag ska fortsätta 90-talstanken och samtidigt plocka några lokalreferenspoäng. Spårar – såklart – en del sentida Sonic Youth, men med den tidiga kärleken till punken i behåll. Rakare och enklare. Mindre konst, mer rock. Mer Malmö här och nu.

Medlemmarna i Feathered Arms har tidigare bland andra spelat i band som Vagina Sunrise, Jet Link, Militant Fields och Scraps Of Tape. Skivan som släpps på samma bolag som Vånna Inget, Slöa Knivar och No Favours spelades in av Erik Sunding (Terrible Feelings, Scraps Of Tape) och mixades av Mathias Oldén (Logh, MF/MB).