x

Estroboscorpio + Thulebasen
Debaser Malmö
D. 2011.25.02 Kl. 19:00

Den här gången blir det två band som passar varandra som en smäck även om de inte riktigt spelar helt i samma liga. Kanske har de samma värderingar, samma vilja att göra det som faller dem in. Det blir rock i alla fall. Och hög volym. Det gillar vi. Hoppas du gör det också.

THULEBASEN (DK)
För ett par veckor sen kom det där ögonblicket jag väntat på. "Gate 5" hade prydligt lagts till i iTunes och jag satte mig ner för första gången för att lyssna. Efter halva skivan förstod jag att Thulebasen klivit upp några pinnhål. Efter en mängd genomlyssningar av albumet håller jag det som årets hittills bästa.

Thulebasen spelar rock för oss som gillar det breda perspektivet, som tillåter experimentlusta och kanter som lämnats ofilade med flit. Rock som låter tidlös, men samtidigt bäddar in i en upphottad 90-talsfilt, en filt som känns igen men som samtidigt är alldeles perfekt även 2011. Ungefär som ett Sonic Youth från Köpenhamn, ett Sonic Youth med erfarenheten, men som bara är hälften så gamla.

"...I et mindfucking virvar af skiftende orkestrering, tempi og reallyde tager Thulebasen på yderst kapabel vis lytteren med ud i de mest syregrønne afkanter af rock- og jazzhistorien.Der er således veludførte løft på hatten til både spacerock, krautrock og freejazz. Alle tre genrer som primært hører fortiden til, men som får en smuk genfortolkning på 'Gate 5', der samtidig formår at kaste lidt af den tidligere nævnte psychpops umiddelbarhed over sig, for eksempel på førstesinglen 'Raga Gemini'. Med en plade som indeholder et utal af krumspring, er det imidlertid umuligt at formularisere og genreindeksere 'Gate 5'..."
– Kenneth Kristensen, Soundvenue, 4 februari 2011.

ESTROBOSCORPIO
"Taking Drugs to Make Music to Take Drugs to" är en av mina favoritskivor med Spacemen 3, en favorit bland titlar. Som beskrivning av upphovsmännen passar den också utmärkt.

Det är också den titeln som spökar i huvudet när jag letar fram det här bandet ur gömmorna igen. Inte för att de på nåt sätt gömmer sig (eller för delen knarkar för att göra musik att knarka till), det är bara jag som glömmer av att de finns ibland. Varje gång jag lyssnar igen så blir jag glad över att de finns och några sekunder senare så undrar jag över varför de inte bokats till High Five någon gång. Senaste gången jag letade fram dem så blev det till slut av. Nu ska de spela i Malmö. På High Five. Äntligen.

"Estroboscorpio är smattrande trummaskiner, fuzzbass, MS20-noise, ylande sång, överstyrd orgel, blinkande stroboskop och skrikande feedback. Hypnotisk krautrock blandas med postpunk och industrinoise. Julafton för fans av Suicide, Chrome, tidiga Cabaret Voltaire, Throbbing Gristle och Spacemen 3 utlovas!"
– Krautrock STHLM.

"Eftersom Estroboscorpio är ett sådant renodlat liveband har oron varit påtaglig inför kommande släpp, tanken på att de skulle kunna överföra känslan av dekadent livsenergi, ölsvett och mörka trånga utrymmen till inspelad form har nästan känts lite omöjlig. Även om peppen varit hög.... Med risk för att låta nedlåtande fast jag faktiskt menar något positivt, så ser jag Estroboscorpio som partymusik, en hitmaskin. Alla deras låtar är mer eller mindre hits, alltså på exakt samma sätt som Spacemen 3 är ett hitband. Detta kanske beror på att de är en ganska stor kontrast mot all annan musik jag ser live nuförtiden. Hur som helst, den här kassetten har faktiskt någonting som inte livespelningarna med dem har. Det är inte bara hits och party, det finns någonting mer där under. Det är faktiskt ganska trevligt att stå och laga lunchlåda en måndagskväll och få förnimmelser av blinkande stroboskop och vajande människor. Så, om det är någon mer än jag som varit orolig över att Estroboscoprio inte skulle klara det fysiska formatet i fullt dagsljus, så kan jag lugna dig och säga att de rodde i hamn."
– Recension av senaste kassetten More Power (2010) från Ny musik för hållbar utveckling.

LJUDTEST (Jonas från Fritz’s Corner & Stefan från Pitch & Smith)
När Stockholm kommer ner så är det viktigt att göra avtryck. Det gillar vi. Brevet de skickade lovade att det blir era nya favoritband vid sidan av den ädlaste formen av punk och garagedängor. De tycker att det varit allt för mycket bloggtechno på dansgolven ett tag, så nu ska de utjämna statistiken och spela klubbrock. Vi hoppas på succé.

Deras favoriter att spela just nu är: Sleigh Bells, Yuck, Kurt Vile, Jay Reatard (Alltid Jay), Phantom Band, Woods, Stooges, Masshysteri, School of Seven Bells, Zola Jesus, Micachu & Talking Heads.

DJ IS OK
Spelar atonalt, skevt, repetitivt, högt och vackert. Som vanligt blir det nåt från, kring eller mellan Finlands skogar och Norges fjordar. Lite Sheffield, Rugby, och Manchester vidare till New York, Detroit och San Fransisco. Antagligen tillbaka till Düsseldorf, Köln och slutligen Göteborg och Malmö.

Några som nästan alltid är med: Aa, Albert Ayler, Brainbombs, Circle, K-X-P, Shogun Kunitoki, Ultralyd, Autechre, Mogwai, The Sound, Joy Division, This Heat, Spacemen 3, Chrome, A Place to Bury Strangers, Blues Control, Eternal Tapestry, Silver Apples, Sonic Youth, Velvet Underground, The Units, Dead and Gone, Death, Stooges, Weekend, The Soft Moon, Snapper, Neu!, The Inner Space, E.M.A.K., Existensminimum, Silverbullit, IKONS, Pistol Disco, BEAST, This Is Head och WON.

Banden spelar ca 22 och 23.

/ Mikael Nordlander, High Five.