x

Palma Violets + Mankind
Debaser Medis
D. 2013.30.03 Kl. 19:00

Bakom en svart dörr på Lambeth Road har de unga slynglarna i Londonbandet Palma Violets spelat in sina första låtar, och redan innan den första singeln "Best of Friends" gavs ut på Rough Trade hade i stort sett hela Storbritannien gett dem titeln "nästa The Libertines". Förväntningar är höga som alltid när ett ungt engelskt band ska ta sina första steg på väg till den obligatoriska första svängen förbi samtliga städer på hemmaplan för att bevisa att man lever upp till hypen.

Trots att det finns klara kopplingar till en psykadelisk värld med tongångar från garagescenen kan man inte sluta tänka på en ung Edwyn Collins och Orange Juice. Det andas nämligen exakt samma självklarhet och hoppfullhet kring det som postcardscenen gav oss i slutet av 70-talet. NME utnämnde singeln till årets låt 2012 och Paul Weller har sagt att detta är det mest vitala han sett på år och dag. Lördagen den 30 mars besöker de Debaser Medis för första gången ganska exakt en månad efter bandets debutplatta.

"Deras estetik vilar tungt på det fundament som The Libertines etablerade för ett decennium sedan: superengelsk slyngelpop som konstant hotar att falla ihop och hjälpligt hålls samman av allsångsrefränger från första bästa fotbollsläktare."

Betyg 5/6 Andres Lokko / SVD

Ingenting på ”180” är egentligen originellt. I och med Palma Violets går hela varvet runt hade ”360” varit en bättre titel. Åtminstone hälften av spåren låter som försök att kopiera Rolling Stones ”19th nervous breakdown”.

Ändå är det här det mest upplyftande och inspirerande rockalbum jag hört på år. Jag har hart tillgång till det i två månader och upptäcker fortfarande nya detaljer som påminner mig om varför jag ägnat huvuddelen av mitt liv åt musik.

I sista spåret sjunger sångaren om och om igen ”I’m 14, I’m 14, take me home”. Jag förstår ingenting och jag får förstår allt. Jag var 14 år när jag köpte min första New Musical Express i en kiosk vid Trädgårdstorget i Linköping. Jag står nu där vid kiosken igen – mitt Big Bang – och ser universum skapas på nytt".

5/5 Di / Jan Gradvall

MANKIND
Garageorkestern MANKIND har upprört och hänfört publik över hela landet. Deras musik vill jag beskriva som ett förrymt odjur, nyfiket, argt och förvirrat. Endast stundvis förslavat under vacker stämsång som binder ned besten under tunga kedjor. Med ett förvirrat scenspråk och en förkärlek för poesi och performance bråkar poppig gitarr, jazztrummor och fuzzbas tills alla dansar och drömmer. (sagt av Laszlo Stenhardt på fyllan)