x

Det privata är politiskt för libanesiska indierockare

Det privata är politiskt för libanesiska indierockare

Mashrou' Leila bildades 2008 som en reaktion på vad bandet upplevde som en brist på en alternativ röst på den libanesiska musikscenen. Det verkar som att fler upplevde samma brist för kombinationen av mörk, dansant indie, och texter som kommenterar politik och sexualitet har gett dem fans både i och utanför arabvärlden.

När GAFFA ringer upp sångaren och frontmannen Hamed Sinno är han jetlaggad och nyvaken. Efter att ha turnerat till och från de senaste två åren befinner han sig nu i London för några veckors vila. Den 28 november släpps bandets fjärde album, Ibn el leil (Nattens son på arabiska) och efter det väntar fler spelningar.

Hamed berättar att albumet musikaliskt är inspirerat av Beiruts klubbscen, vilket första singeln 3 minutes varslar om. Nattlivets eskapism är ett tema de rör sig kring, men Hamed har också valt att bli mer personlig i sina texter:

- Mina texter handlar inte på samma sätt om kollektiva upplevelser av samhälleliga och politiska skeenden den här gången. Istället har jag skrivit om min pappa som dog för två år sedan.

Hur var det att öppna dig för resten av bandet kring dina känslor av sorg och saknad?

- Vi var i en studio i Kanada och spelade in och jag behövde improvisera fram en text, och det var första gången som jag sjöng om min pappa. Först gjorde det mig rädd men vi har en väldigt nära relation till varandra. Att stå på scen tillsammans är att dela en intensiv och intim känslomässig upplevelse. När man gjort det, då har man redan avslöjat allt. Bandet vet mer om mig än någon annan.

Han fortsätter:

- När jag var ung var jag deprimerad i perioder, och det enda som hjälpte då var att gå hem och skriva låtar och spela gitarr. När vi började spela i bandet tappade jag den relationen till musik, men nu har jag hittat tillbaka dit.

Hamed beskriver att han är lite spänd på att se hur bandets fans tar emot skivan, de är vana att bandet kommenterar politiska händelser och förväntar sig det.

Dina politiska texter, som ofta kommenterar sexualitet och könsroller, har gjort att många beskriver er som en viktig röst för unga i Libanon och arabvärlden.

-  Jag antar att det borde vara smickrande att vi ibland omnämns som en röst för den arabiska våren, men det är också orimligt. Hur kan vi, fem övre medelklasskillar från Beirut representera hela arabvärlden? Det är absurt, men eftersom det ingår i en lång tradition av att exotisera och förenkla arabvärlden går det ofta omärkbart förbi.

Samtidigt som det kommande albumet rör sig kring för bandet nya teman som sorg och saknad, upplever Hamed att det finns en politisk dimension även av privata och personliga upplevelser.

- För mig finns det egentligen ingen skillnad mellan det privata och det politiska, den personliga upplevelsen är påverkad av den politiska och samhälleliga struktur vi lever i, berättar Hamed. Några låtar på nya skivan handlar om Beiruts klubbscen och den är i allra högsta grad påverkad av den politiska strukturen, på flera sätt. Där utkristalliseras könsroller, och den har varit fokus för mycket politiskt våld, för att inte nämna de räder poliser gör av gayklubbar. 

På vilket sätt kan din personliga upplevelse av sorg vara politisk? Har du funderat kring det?

- Jag vet inte riktigt… Kanske kan man relatera det till att män, åtminstone i Libanon, inte förväntas visa känslor. Bandet säger att jag är mer politisk nu än någonsin, men det är nog för nära mig för att jag ska kunna se det nu.                     

Ibn el Leil släpps 28 november. Den 1 december gör bandet sin första Sverigespelning i Malmö.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA