ÅRETS ALBUM 2015: 30 - 21

ÅRETS ALBUM 2015: 30 - 21

Det mesta får plats när vi på GAFFA sammanfattar 2015 med en albumlista. Här hittar du allt från lågmäld och sorgesam singer-songwriter-pop till hemsökt black metal, från hänförande ljudkonst till nihilistisk hiphop. 30 verk som visar upp ett musiklandskap fullt av färger.

30. Earl Sweatshirt – I Don't Like Shit, I Don't Go Outside (Columbia)

Allt är bullshit, allt är fejk, vänner går inte att lita på och de kan snarare dra åt helvete, blommor doftas inte på – de slås ur händer. Earl sitter med en tom vinare och ser ner på en värld där kärleksfulla farmödrar, fädrar går bort medan de falska får fortsätta slingra runt och väsa i gräset. Det är som att albumet säger: lämna mig ifred här på min sten, och förresten, fortsätt dra åt helvete. /DSE

29. Empress Of – Me (Terrible)

Albumet är tydligt vinklat på personen bakom musiken. Me handlar kort och gott om hur det är att vara Lorely Rodriguez. Till detta adderas electropop-experiment så lekfulla att munnen gång på gång fastnar i ett fånigt leende. Och Lorelys stämma är helt perfekt. Hon har enorma resurser men är likväl sparsam med att använda dessa. Istället ligger fokus på texterna och beatet. /DH

28. The Internet - Ego Death (Odd Future)

Kollektivet bubblar av en nyfödd självsäkerhet – i sound, attityd och texter. Pirrig åtrå och förförelse vecklar ut sig. Ibland sker kärleksgnabb men mest vill sångerskan bara njuta och säga till sin baby hur hon känner. Det, i samspel med bandets skimrande keyboardtoner och surrande basspel, gör Ego Death vaggande utsökt och kittlande het. /DSE

27. Father John Misty – I Love You, Honeybear (Bella Union)

Joshua Tillman verkar vara en ganska träig person, men när han byter skepnad till Father John Misty blir Maryland-sångaren plötsligt både humoristisk och uttrycksfull. I Love You, Honeybear följer genombrottets melodramatiska ådra. Tillman sjunger sina låtar med inlevelse och tyngd och visar att han är en fängslande crooner på alla sätt. /DA

26. Jonathan Johansson – Lebensraum! (Sony)

Charter-feber sammanfogas med ögonblicksbilder från en svunnen ungdom i Malmö, Johansson trycker ideligen upp falsetten mot dansgolvsväggen. Under det aviga klockan tre-groovet och de rusiga textraderna, trugar sedan skivans verkliga andemening; den vita, välbeställda människan, hur aningslöst lever hen inte på bekostnad av resten. /JB

25. Alva Noto – Xerrox, Vol. 3 (Raster Noton)

Efter cirka fem år av obarmhärtig väntan valde ljudkonstnären Alva Noto att släppa sin tredje del i Xerrox-serien. I vanlig ordning handlar det om att kopiera och manipulera data till oigenkännlighet. Noto har här inspirerats av sitt 70-tal och filmer som Solaris och The Mysterious Island. Resultatet är helt igenom hänförande. /DH

24. Vince Staples - Summertime '06 (Def Jam)

Misären har sugits in i Vince Staples skelett, funnit ett hem i hans ännu unga sinne. Döda och försvunna vänners spöken lever kvar och hans Summertime '06 är musik där deras ekon tränger sig igenom nästan osynliga sprickor i väggar, tak, golv, under sömnlösa nätter i sovrummet eller på platser du egentligen inte vill vara. /ÖK

23. Tame Impala – Currents (Universal)

Trots att det är mer eller mindre omöjligt att överträffa 2012 års mästerverk Lonerism lyckas Tame Impala, nästan. Currents är en relativt naturlig uppföljare där mjuka pads och solstänkta gitarrer finns kvar. En sommarkrispigare och mer erotiskt svajande produkt än föregångaren, där vi återigen följer med in i Kevin Parkers märkliga hjärna. /HL

22. Angel Haze – Back To The Woods (Angel Haze)

Under perioden som Back To The Woods skrevs har Angel Haze gått igenom ett halvt helvete. Givetvis är det inget som jag önskar hen, men det är så djupt imponerande att kunna kanalisera känslor, händelser och tankar ned till en produkt som är såväl hård, rå och öm som kommersiellt "hittig".Det är liksom bara att bock, buga, tacka och ta emot. /JE

21. Julia Holter – Have You In My Wilderness (Domino)

Trots eventuella invändningar man kan ha angående instrumentval och ljudförälskelser – för det är så det låter stundom, som att Holter förälskat sig i ett specifikt sound – låter det strålande. Den här gången har hon låtit sig omslutas av poppen, här blir hon aldrig all out konstnär hur mycket hon än jazzar loss. Det resulterar i ett fint album. /EV

KOLLA IN PLATS 20 - 11

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA