x

P3 GULD-KRÖNIKA: ''Det gäller att ha en jävligt stor skämskudde nära till hands''

P3 GULD-KRÖNIKA: ''Det gäller att ha en jävligt stor skämskudde nära till hands''

Först och främst: för artister, journalister och allmänt branschfolk är P3 Guld-galan en enda evighetslång väntan. Ja, på efterfesten(rna), dekadensen och det otroligt uppblåsta, stela och sedan i överkant berusade umgänge dessa människor emellan som ska äga rum efter galan på ett hotell på avenyn tillsammans med en oftast rätt god middagsbuffé och skitdyr alkohol. Du tycker det låter lite drygt och arrogant och kanske lite töntigt och egentligen inte alls särskilt trevligt? Det stämmer. Det handlar om någon slags masochism som man av tradition utsätter sig för varje år.

Efteråt pratar ingen om galan, men om man verkligen frågar folk "vad tyckte du då?" så finns det typ tre svar: "om vad? "kul att silvana vann" och "tja du vet, jag vet inte, ska vi ta en öl?". Detta är dock helt i sin ordning, det är trots allt en tv-sänd GALA vi talar om, det kan liksom inte ens på pappret bli bra.

Och missförstå mig rätt nu, det är inte P3 Guld-galan eller människorna som är där det är fel på, det är som sagt själva konceptet gala vi pratar om. Det är liksom meningen att det ska vara stelt och jobbigt. Och vi kan alla vara riktigt jävla glada att den inte heter "Nej till cancer"(?!?!?!?!?!?), Fotbollsgalan eller Svenska Hjältar-galan och går på TV4.

För P3 Guld är trots allt, när vi rett ut det faktum att det är själva gala-konceptet det är fel på, sveriges bästa tillställning i sitt slag. Viisst, det är stelt och förbannat pinsamt emellanåt. Tove Lo läser innantill i sitt märkliga tal som om det vore första historia-redovisningen i årskurs 8 med följden att man vill anta flytande form och rinna ner genom golvet. Flera av vinnarna är inte på plats, och när Robyn via videolänk tackar för sitt pris verkar hon ungefär lika exalterad som man är när man beställer en Big Mac. När Katla framför sin kvartslånga "humor-sketch" om något som ingen jävel fattar svär jag på att jag kan höra en knappnål falla på andra sidan av Scandinavium.

Men däremellan händer viktiga och bra saker. Zara Larsson tar upp allt vidrigt kvinnohat i sitt brandtal. Berättar om vikten att stötta kompisen, kollegan och flickvännen och stå upp mot det förtryck som pågår idag, varje dag. När Erik Lundin tackar sin mamma och sina systrar i sitt känslomässiga tacktal är det helt omöjligt att inte gråta lite. Precis som när Silvana gråter när hon till publikens omättliga jubel och stående ovationer vrålar "jag fucking gjorde det!" när hon som mest värdiga vinnare någonsin höjer Guldmicken. Madi Banja blev utan pris men ägde ALLT i sitt uppträdande. Programledaren Tina Mehrafzoon när hon pratade om Paris-attacken och för att inte tala om Adam Tenstas rap om rasism.

Det är såna saker som inte händer i någon annan generisk tv-produktion. P3 Guld sammanfattar som ingen annan gala året både politiskt, musikaliskt och känslomässigt. Det gäller bara att försöka se genom allt trams.

Och att bli full och ha en jävligt stor skämskudde nära till hands.

Vi ses nästa år alla! :)))))


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA