x

''Varför känns det som att vi är musikens Filip och Fredrik?''

''Varför känns det som att vi är musikens Filip och Fredrik?''

– Men det är ju jag som sagt det här till dig, utbrister Malin Dahlström och avbryter sin kollega mitt i en utläggning kring CIA:s återgång till analogt "hemligheter på papperslappar"-arbete.

– Nej, jag har läst det i en artikel säger jag ju, svarar Gustaf Karlöf.

Sedan är det vänskapliga gnabbet i full gång, det är som att de glömt bort att jag finns på andra sidan luren.

– Varför känns det som att vi är musikens Filip och Fredrik, utbrister Gustaf mitt i tjafset innan han till slut klargör sin grundtanke:

– Oavsett, ju längre vi går in i det digitala, desto större blir värdet av det analoga. Det blir exklusivt på ett sätt vi inte är vana vid.

Jag får tag i de båda Niki & The Dove-medlemmarna precis efter att de köpt laxqueneller – "det är väl i Gentlemen de säger att hummer och champagne är för en vanlig sketen tisdag?" skjuter Malin 
in om vardagslyxen – men trots att läckerheterna väntar har de inga problem att prata på om sitt kommande singel- och albumsläpp, som följer upp singeln Play It On My Radio som släpptes under hösten. Det som alltså är mer analogt än föregångaren Instinct och som tagit tid att få klart.

– Vi har turnerat väldigt mycket, tre gånger runt USA, tre runt England. Vi läste att andra kunde skriva samtidigt, och testade själva men det gick åt pipan. Så vi fokuserade på turnén och tänkte att vi skriver musik efter. När vi kom hem sen var vi jädrigt hungriga på att skapa, säger Gustaf.

– Vi kan ju villigt erkänna att vi är långsamma och därtill lata dessutom, det gör inte saker bättre. Men det känns inte som att det tagit fyra år att göra den här musiken, och det har det väl egentligen inte heller, säger Malin.

Men att det tagit tid har varit ett måste på fler sett än ett, Gustaf beskriver det som att soundet har marinerats i dem. Malin berättar att idén kring hur skivan skulle låta har funnits länge.

– Tanken kom redan för fem år sedan, vi sa det till varandra när vi stod på en pir i Brighton. Det kom någon låt från ljudsystemet där på piren och vi sa att "nästa skiva ska låta så här". Lite skämtsamt, men jag var ganska allvarlig i det. Och när man sen har en vision tar det litet tid att göra sig familjär med den, för oss har det inneburit att vi umgåtts dygnet runt med våra gamla vinylskivor.

Malin beskriver plattan som "groove-baserad", Gustaf säger att den är "mer akustisk än förra".

– Från att på första skivan ha stora arrangemang så har vi nu istället koncentrerat oss på att skala ned det och fokusera på grundstenar som funkar, säger Malin innan Gustaf avslutar.

– För funkar något i åtta takter så funkar det i åtta minuter.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA