x

''Det var DÅ jag ville sjunga på svenska''

''Det var DÅ jag ville sjunga på svenska''

I oktober släppte Titiyo sitt första album på svenska, 13 Gården. En platta som av GAFFA fick fem stjärnor av sex möjliga. Nu är hon återigen högaktuell med nya singeln Jag Lovar och en pågående turné med stopp i bland annat Göteborg, Stockholm, Malmö och på Norrköpingsfestivalen Where's The Music.

GAFFA tog ett snack med tjejen vars karriär tog fart i börja av 90-talet. Vi pratar om 13 Gården, om uppväxten, om samarbeten, om Så Mycket Bättre och mycket, mycket mer.

Första skivan på svenska. Hur känns det?
– Det har varit sjukt bra reaktioner. Jag tror att det beror på att det inte har forcerats fram, det här med att göra en skiva på svenska. Det kändes som att det var bra tajming. Jag trodde att det skulle kännas mycket mer främmande att sjunga på svenska, men jag känner mig förvånansvärt hemma i det faktiskt. Jag tror att det märks i låtarna, och att det är Titiyo också. Att det inte är så att jag ska försöka vara någon ny, utan det är ju jag liksom.

Blir det mer personligt att göra det på svenska?
– Ja, men det blir det. Nu helt plötsligt kan man skriva texter som handlar om typ Solna. Miljöer som man kanske inte kan beskriva på samma sätt på engelska. Jag kan snacka om min uppväxt på ett annat sätt. Jag kan beskriva miljöer på ett sätt som folk kan relatera till. Så det känns väldigt mycket mer personligt, på ett nytt sätt. Texterna har blivit ganska sakliga också. De är inte sådär att de beskriver starka känslor som att "jag längtar efter dig". Jag skulle aldrig kunna sjunga "jag älskar dig". Jag skulle kräkas! Däremot hade jag kunnat sjunga "I love you".

Känner du dig blottad eller naken?
– Nej, absolut inte. Inte på ett obehagligt sätt. Sedan är det några låtar som jag vet kommer beröra min familj ganska ordentligt. I en nämner jag min mamma, och min pappa är omnämnd i två låtar. Den ena är lite sorglig. Min pappa har drabbats av en galopperande alzheimers och min bror tar hand om honom väldigt mycket, så det är en låt som handlar om dem som heter Du Tar Hand Om Honom.

Finns det något genomgående tema vad gäller texterna på nya skivan?
– Jo, men det är nog mycket beskrivningar av min uppväxt. Mycket om vilka miljöer jag har rört mig i. Beskrivningar av 90-talet. Lite om när jag slog igenom. Det som nämns mycket om det som är nu är som något slags charmig dekadens. Texterna avslöjar att jag är äldre, jag är tröttare, men även jävligt sugen på att göra det igen. De är ju personliga på det sättet att de avslöjar en del.

Hur skulle du beskriva 13 Gården?
– Riktigt bra poplåtar med en doft av triphop. Mycket 80-tal, lite 90-tal. Berättelser.

Är det något speciellt från din uppväxt som har präglat din musik?
– Ja, jag tror det. I och med att jag slog igenom där i början av 90-talet, så… Jag är i ett stort behov av att min musik ska ha feta beats. Jag vill verkligen ha feta beats. Och det är ju väldigt mycket 90-tal. Men det kan man även märka i Solna till exempel. Det är en del av 90-tals-Titiyo. Det kommer alltid att vara det.

Hur har processen sett ut kring det nya albumet?
– När jag insåg att jag kunde göra Titiyomusik, fast på svenska, kändes det ganska självklart. Och när jag då kunde göra triphop på svenska… Det har man inte gjort så mycket, tänkte jag. Så helt plötsligt kändes det som något outforskat territorium. När jag har hört Lorentz & Sackarias har jag tyckt att det är en så otroligt fin hiphop. Det är den typen av hiphop som jag tycker väldigt mycket om. Så jag jagade ner Sackarias. Samma sak med Jonathan. Han skriver också texter som är helt fantastiska. Vackert, men ändå fett. Så honom jagade vi också ner. Sedan kändes det ganska lätt. När jag väl hade träffat de här killarna så kändes det som att de var navet. Och Dante. De var kärnan på något sätt. Och det blev ganska tydligt att det var vi som ska göra klart den här skivan. Men sedan tar det ju längre tid än vad man tror. Det är alltid så lätt att börja med någonting, men sedan när man har gjort hälften så avtar det. Så jag fick strunta i deadlines. Det gick inte. Därför blev albumet ett år försenat. Man kan ju inte släppa en platta som är nästan helt fantastisk. Det funkar ju bara inte.

Du var med i fjärde säsongen av Så Mycket Bättre år 2013. Har det på något sätt präglat eller utvecklat din karriär? Har det något med att du bestämde dig för att skriva på svenska?
– Det var faktiskt tack vare Så Mycket Bättre som jag bestämde mig för att göra en svensk skiva. Det var som att jag upptäckte mig själv på svenska. Det hade inte hänt om jag inte hade varit med i det programmet. Absolut inte. Att göra Ken Rings låt Själen Av En Vän… Det var DÅ jag ville sjunga på svenska. Och att jag fick så mycket uppskattning för det.

Du har en rad samarbeten i ditt bagage. Jocke Berg, Kleerup, Peter Svensson, Orup, Marit Bergman, för att nämna några. Vilka av dessa samarbeten har varit mest "Titiyo"?
– Jag har gjort ett projekt som heter El Rojo Adios. En platta som jag gjorde med en kille som heter Andreas Söderström. Han kallar sig själv för ASS. Vi gjorde då en skiva ihop som kom 2012 på Kningdisk. Och jag tror att om det är någon skiva som jag skulle ge till.. säg Obama.. av alla mina skivor så är det den. Jag tycker att den är helt fantastisk och den står helt för sig själv.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA