x

"Den ultimata personifieringen av psykedelisk musik"

"Den ultimata personifieringen av psykedelisk musik"

I vanliga fall brukar ett band eller en artist dela med sig av sina favoritomslag under fliken COVER ME, men varför stanna där? Vår skribent Jesper Robild har begrundat ett, minst sagt, stort antal omslag genom åren och här kommer fem stycken som verkligen sticker ut ur mängden.

Ulver – Shadows Of The Sun (CD, 2007)
Design av: okänd 

Släng dig i väggen, Mattias Klum. Fotografiet som använts till konvolutet på detta fantastiska melankolipaket är hämtat från oktobernumret av National History Magazine, 1978. Vem som tagit bilden vet inte ens bandet själva – i texthäftet står det kort och gott "we have tried to find you". Musiken på deppigaste skivan med ett av världens deppigaste band för tankarna till döda, karga landskap, men med blicken på omslaget händer något som måste sägas vara unikt. Den starka känslan som fångats får sinnebilderna att skifta. Sångerna blir istället ett soundtrack till den tystaste av gryningar på en savann, där både den röda solen och buffelns svarta blick bibehåller tankarna på den slutgiltiga vila som väntar oss.

Lyssna på: Eos, Like Music, Solitude

Ozric Tentacles – Vitamin Enhanced (CD-box, 1994)
Design av: Blim


Maskotar till musik utanför hårdrock är tämligen sällsynt. Det spejsade Somersetkollektivet Ozric Tentacles har vid flera tillfällen använt sig av den lustige figur som avbildas på denna box som samlar bandets sex första släpp. The Pongmaster, Erpman eller helt enkelt Erp är namn som karaktären går under. Likt Iron Maidens Eddie förekommer han i olika skepnader, här en pojkvasker i pyjamas som tar sig en skål LSD med mjölk. Kanske hade konstnärinnan Blim tankar om en pik mot industrialiseringen av matproduktion som troligtvis krockar med bandets hippie-anda (boxen drogs naturligtvis tillbaka efter påtryckningar från Kelloggs). Eller så är det helt enkelt bara den ultimata personifieringen av psykedelisk musik.

Lyssna på: Og-Ha-Be, O-I, The Eternal Wheel

 

Emerson, Lake & Palmer – Tarkus (LP, 1971)
Design av: William Neal

Omslaget till den brittiska progressiva rocktrion ELPs andra album kom som så mycket annat till av en slump. William Neal var i färd med att rita något till bandet Rare Bird, och en kladd som kasserades föreställde avkomman till ett mordiskt bältdjur och en pansarvagn. Keith Emerson fick syn på bilden och bastarden förfinades till denna skrikiga definition av fulsnyggt. Raka motsatsen till debutalbumets försynta vattenfärger eller H R Gigers dystopiska design till Brain Salad Surgery. Emerson har själv beskrivit både det taggiga namnet och varelsen som det förfärliga resultatet av baklängesevolution. I gatefolden ses Tarkus stiga upp ur en vulkan, döda dinosaurier och slåss mot en skorpionbabian. Mer bisarrt kan det knappast bli.

Lyssna på: Tarkus, Bitches Crystal, Are You Ready Eddy?

 

Porcupine Tree – Signify (CD, 1996)
Design av: John Blackford

Det här bandet har sina album prydda av så mycket otrolig konst att de bara måste få plats i en sådan här artikel. Omslaget till Signify är med sitt nästan perversa möte mellan BDSM och stilla lugn på sätt och vis det mest chockerande och frågeväckande som Porcupine Tree valt att marknadsföra sin musik med. Njuter kvinnan, drömmer hon sig bort, eller är hon bara en verklighetstrogen marionettdocka? Och vad symboliserar den lilla handen? Skivan kan ses som en övergång från de tidigare soloalbumens spacerock till det nybildade bandets mix av hårdare progrock och enkla poplåtar. Kanske var tanken att markera det faktum att Porcupine Tree minsann kunde vara lika mörkt som spejsat.

Lyssna på: Signify, Waiting, Dark Matter



Devin Townsend  Infinity (CD, 1998)
Design av: Mille Thorsen och Aaron Mason (foto)

Kanadensaren Devin Townsend är, eller åtminstone var känd för att vara något av hårdrockens schizofrena geni. När Infinity släpptes hade han precis blivit diagnostiserad med bipolärt syndrom. Trots att denna insikt gav honom lugn avslöjar både musik och omslag att Devin inte ännu lärt sig tygla diagnosen på samma sätt som idag. Någonstans i blicken avslöjas också de experiment med psykedeliska droger som skivan till viss del ska ha utvecklats ur. Fotografiet är kanske den bilden som på bästa sätt fångat Devins tudelade musik. Den galna frisyren må vara borta, men blicken är både barnslig och obehaglig. Nakenheten ger intryck av både oskyldighet och galenskap, och den patriotiska tatueringen är en charmig detalj.

Lyssna på: Bad Devil, War, Soul Driver Cadillac

 

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA