x

LISTA: När klassiker går från dur till moll och vice versa

LISTA: När klassiker går från dur till moll och vice versa

Gud finnes i detaljerna. Eller må det kanske vara satan?

Vad som ibland kan te sig som de minsta skitvalen här i livet kan helt plötsligt få livsomvälvande följder. Någonting som möjligen uppenbarar sig mer än någonsin runt om oss i dessa isolerade tider. Så tänk därav exempelvis på hur det kan ha en så ofantligt stor betydelse vilken storlek den simpla tersen får ha i ett musikaliskt arrangemang.

Väljer du den stora tersen kommer du injicera ett visst hopp och optimistisk lyster till ditt verk. Men väljer du istället den lilla kommer skapelsens emotionella arom istället osa av vemod, sorg och kanske till och med olycka. Och detta lilla och egentligen simpla val kommer sedan för all framtid definiera verkets emotiva status. Eller?

För vad händer då om tersens storlek – och därav det redan tagna valet av antingen dur eller moll – i efterhand skulle ändras i redan komponerade stycken av musik? Jo, någonting fantastiskt.

Genom ett antal magnifika representanter här nedan – där folk just har ändrat en låt som går i dur till att istället gå i moll, och vice versa – kommer detta otroliga, nästan magiska trick att bevisa hur till synes små förändringar kan ha gigantiska konsekvenser för allt här i livet. 

FRÅN DUR TILL MOLL: The Lion Sleeps Tonight – The Tokens 

Från den alternativa versionen av Lejonkungen där Simba inte lyckades kväva sina naturliga instinkter, och Timon och Pumba tragiskt nog fick möta livets cirkel på nära håll ...

FRÅN MOLL TILL DUR: The Final Countdown – Europe

När du helt enkelt bara inte kan vänta på jordens undergång och att få tränga in dig i en trång rymdkapsel mot en ny livlös planet. 

FRÅN DUR TILL MOLL: Every Breath You Take – The Police

Moll-omfamningen tar sannerligen fram textens otroligt stalkiga karaktär på ett otroligt bekymmersamt och fascinerande vis. 

FRÅN MOLL TILL DUR: Sweet Dreams (Are Made of This) – Eurythmics

Visa dängor tycks märkligt nog nästan bli mer vemodiga när de gått från moll till dur. Detta är en av dessa. Det oändliga sökandet efter tillfredsställelse behöver tydligen inte alltid vara något negativt. Att konsumeras av sina ljuva drömmar och att antingen utnyttjas eller utnyttja andra har aldrig känts så naturligt.

FRÅN DUR TILL MOLL: Viva La Vida – Coldplay

Livet lever, eller? Denna version tycker jag rakt av känns både bättre och mer tematiskt sammanhängande i moll-förpackning. Att tappa sitt kungarike. Att vara medveten om att himmelriket inte kommer öppna sina portar för dig. Den eviga fördömelsen som kvitto på att allt är försent. En egentligen otroligt mörk låt får äntligen frambringa sina rätta färger.

FRÅN MOLL TILL DUR:  Losing My Religion – R.E.M.

Att sjunga på livets sista refräng och omvandla artighet till ilska har aldrig känts så rofullt förut. Men återigen kan inte ens durens positiva kraft minimera denna låts penetrerande och förödande sorgsenhet. Det känns nog snarare som om den istället förstärks. Och i ärlighetens namn älskar jag därav NÄSTAN denna version mer än originalet. 

FRÅN DUR TILL MOLL: Take Me Home, Country Roads – John Denver 

Är det bara jag, eller luktar det lite blå metamfetamin, Albuquerque-öken, friterad kyckling och cancer-ångest om detta verk? Oavsett så skapar detta verk om inte annat en extrem hemlängtan och våndan som förstärker sorgen för oss som faktiskt inte kommer kunna fira denna påsk med vår familj i vår tomma och trånande födelsestad. 

FRÅN MOLL TILL DUR: Smells Like Teen Spirit – Nirvana

Tonåren var/är inte bara skit heller? Tvärtom. Smells Like Teen Spirit har kanske aldrig känts fjantigare. Men nog är det svårt att vid lyssning av denna version inte få bilder i huvudet av en för en gång skull obekymrad och lycklig Cobain skutta tyngdlöst med sin älskade fru och dotter över en blommig äng av gnistrande kärlek och hopp. 

FRÅN DUR TILL MOLL: YMCA – Village People

En av världens absolut mest positiva dängor blir helt plötsligt en överväldigande dramatisk kampsång. Tack vare denna version låter det – trots texten – kanske inte längre så otroligt kul eller upplyftande att övernatta på YMCA … 

FRÅN MOLL TILL DUR: Nothing Else Matters – Metallica 

Om du aldrig tyckt att Nothing Else Matters känts romantisk nog att dansa vals till med din livs kärlek tidigare, har du nu äntligen med denna förtrollande och drömmiga version inte längre något att skylla på. Perfekt bidrag till exempelvis bröllopsdansen för det där paret som bara måste klämma in Metallica på något vis i ceremonin.

FRÅN DUR TILL MOLL: Can't Help Falling In Love – Elvis Presley 

Återigen tycker jag mig kunna se silhuetten av en tidigare kemilärares dödsdömda omvandling till ett drogskapande monster när jag lyssnar på detta omvandlade verk. Men oavsett så cementerar i alla fall herr Presley genom denna fantastiska version en gång för alla hur det många gånger kan vara helt och hållet förödande att förälska sig i någon eller något som man inte borde eller inte får. 

FRÅN MOLL TILL DUR: Californication – Red Hot Chili Peppers

Inte mycket att tillägga till denna version mer än att det känns som att originalet låter precis så här i ett parallellt universum inte alls långt ifrån vårat. 

FRÅN DUR TILL MOLL: We Are The World – USA For Africa 

Känns väldigt musikal-pompöst detta, om jag får säga det själv. Nog har We Are The World alltid varit pampig. Men i moll händer f*n något där en resande hopplöshet växer fram mellan raderna och skapar ett emotionellt engagemang som nästan känns mer påtagligt nu än innan. 

TRELLAS KARANTÄNLISTA #1: Mashups som vrider hjärnan upp och ner


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA