x

LISTA: 5 album som borde blivit soundtracks

LISTA: 5 album som borde blivit soundtracks

Du har säkert tidigare gått igenom listor där man försöker bena ut vilket som är historiens bästa filmsoundtrack. Men jag vänder lite på det och tänker istället: Vilka album borde ha blivit soundtracks?

Här nere har jag listat fem fantastiska fullängdare, som liksom svävar över allt annat. Nu blev de inga soundtracks men fungerar i sin form som goda vänner mitt i natten, om inte annat.

Fuck Buttons – Street Horrrsing

Noise som vägrar stanna vid bara oljud. Musikvågor som gungar lyssnaren fram och tillbaka tills att man helt tappat fotfästet. Ibland låter det nästan som ett Lightning Bolt i ultrarapid minus frenetisk gitarronani. Som i Sweet Love For Planet Earth till exempel. Ibland tar afrikanska rytmer över helt och till slut hamnar man mitt i soundtracket till Terminator I. Ni vet, när eftertexterna börjat rulla och man känner sig så där lagom skeptisk till framtiden – samtidigt som en trumslagarensemble bankar en ännu längre ner i skiten.

Det här är musik som ömsom svider, ömsom får hela ens förstånd att varva ner. En eklektisk berg & dalbana utan lagar, regler eller mål.

Philip Jeck – Sand

Bakom detta mönstrade omslag finns ett grått rum där fukten tagit sig in i varje por. Väggarna svettas och lämnar ifrån sig droppar som leker slalom mellan medaljongtapetens mönster. De rinner ner för omslaget och forcerar upp fodralet. De öppnar upp porer, dryper in till hjärnans mörkaste och tommaste rum. Sedan utvidgas hjärnhinnornas väggar och tankar som aldrig tidigare tänkts tänder och släcker sinnet i takt med dropparna som lämnar tak för golv. Typ så.

Philip Jeck iscensätter på sitt vinylmanipulerande verk Sand mörka och allt som oftast ganska abstrakta syner. De gånger man får klarhet i vad som är på gång hamnar man bland kulisser som närmast kan jämföras med scener ur Saw-filmerna, dock utan hemskheter.

The World On Higher Downs – Land Patterns

När A Muted Street Song tar vid förflyttats du till en äng där meterhöga grässtrån trängs med varandra. Du sliter dig framåt tills du möts av en mörk gestalt. Du är inte rädd, borde du vara det?

Waterpath St äter upp dina tankar. Ögonen har slutat att fungera, kroppen har försatts i trans, öronen är det enda som bearbetar information helt på egen hand. Och du kommer vilja ligga kvar där ett tag till.

Fennesz Sakamoto – Cendre

Den ene sätter färger på känslor och den andre på strukturer. Att beskriva Fennesz och Sakamotos samarbete på Cendre är som att beskriva meningen med livet, eller att dansa till arkitektur. En omöjlighet, samtidigt som det är en uppgift som skapar idel fascination för materialet. Tillsammans har Fennesz och Sakamoto mellan 2004-2006 skickat halvfärdiga spår till varandra. Sakamoto har tagit del av Fennesz inspelningar i New York samtidigt som Fennesz i Wien har byggt på Sakamotos Satie-inspirerade pianostycken med knastriga ljudlandskap och svävande gitarrtoner. Slutresultatet är mer än filmiskt.

Pan American – Quiet City

Mark Nelsons mästerverk från 2004 skulle gjort sig helt lysande för en undervattenfilm. Tänk er någon som sakta dränks i en pool och känner sig tillfreds med det. Albumomslaget är precis som det ska vara. Kranky-släppet kan på sina håll bli en ganska klaustrofobisk sak, men värmen sitter i kanterna. Du känner av den i de sakta makande gitarrstrukturerna och slappnar du bara av kommer du förmodligen få det där euforiska pirret, när man släpper allt och bara låter sig flyta med in i evigheten.

Alla album samlade i en Spotify-lista. (tyvärr finns inte Fuck Buttons-plattan där)

Har du nåt album som skulle passa perfekt som soundtrack? Tipsa i kommentarsfältet.

SENASTE: Regeringen öppnar för glest sittande publik


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA