x

Christian Gabel remixar sin barndom

Christian Gabel remixar sin barndom

För åtta år sen släppte Christian Gabel ett syntalbum som heter Krater. Musiken var som ett tänkt soundtrack till en svensk 80-tals-sci-fi-film som aldrig realiserades och projektet i sig stod inte med någon uppföljare. Efter det har han haft fullt upp med sitt soloprojekt 1900 samt att spela trummor i Bob Hund. Men i ett pressmeddelande låter han hälsa att det har varit svårt att hålla sig borta från analogsyntar.

– När jag började fundera på vad jag skulle kunna göra för något nytt syntbaserat projekt började jag gå igenom arkivet av demos som jag samlat på mig över åren. Jag fastnade då för de första kassettporta-inspelningarna jag gjorde som barn/tonåring med mina första syntar, så jag började plocka melodier, sampla delar av trummaskins-spår och snodde ackordföljder från mitt yngre jag. Till slut började det framgå att det jag höll på med var att göra remixer av mina egna demos.

För att rättfärdiga stölderna gentemot sig själv, ville han att musiken skulle bygga på de influenser han hade hunnit få då inspelningarna gjordes, som soundtrack till 80-tals TV-serier, kassettband med halvkassa och lite för långa Duran Duran-maxi-singelmixar, suddiga piratkopior av ocensurerade skräckfilmer, ljuden från billiga dataspel, leksaksyntar och trummaskiner.

– Jag remixade helt enkelt mina barndoms- och ungdomsinfluenser i form av ljud och minnen. Och för att göra det hela rättvisa så mixade jag till slut ner de färdiga låtarna på kassett för att skapa en känsla av ett blandband till mig själv från mig själv.

Lyssna på smakprovet Videovåld:

Två albumsläpp i november

Förutom detta släpp vid namn Mikrofilm och som är ute 13 november ger Christian Gabel ut ännu en skiva, med release 27 november.

– Genom åren har jag gjort musik till olika typer av fristående projekt som teaterpjäser, installationer och filmer. Jag har även gjort en massa mer musik som inte hamnar någon annanstans än som sparade filer på en hårddisk. Koda är en samling av några av dessa olika ambienta stycken som har omarbetats för att passa ihop.

Den sammanlänkande känslan är enligt egen utsago en sorts modfälld och sorgsen sakral musik med närvaro av röster.

– Jag har fått hjälp av Per Egland som skrivit körarrangemangen på flera av låtarna. Frida Hyvönens röst samplade jag för många år sedan för ett projekt som aldrig blev av. Nu fick jag tillfälle att använda den.

KLASSIKERN: Ett tidsdokument för det alternativa 2000-talet


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA