x

”Musikindustrin är den mest själlösa bransch som finns.”

”Musikindustrin är den mest själlösa bransch som finns.”

Under det senaste året har den brittiska musikpressen skakats om rejält av Manchesterbandet Wu Lyf (förkortning för World Unite! Lucifer Youth Foundation), som snabbt omskrevs som det mest intressanta som har hänt inom brittisk musik på flera år. Bandet, som under lång tid gömde sig bakom kryptiska hemsidor fyllda med slogans, collage och erbjudanden om att köpa livslångt medlemskap i Lucifer Youth Foundation, liknades vid en anarkistisk ungdomskult. Pressen och en ständigt växande fanskara fascinerades av hur bandets identitet hölls okänd och på så vis skilde sig från allt annat i vår tid, där ingenting är hemligt eller heligt. Det skrevs sällan om musiken, kanske på grund av hela det universum omkring bandet, som tog så mycket plats, eller helt enkelt för att musiken är svår att beskriva. Men utan musiken hade bandet nog aldrig blivit så omskrivet. För musiken, med dess komplexa rytmer, finurliga gitarrmelodier, svulstiga orglar och sin hesa, frenetiska sång, såväl inspirerande som manisk, är i sanningen något av det mest intressanta, som har kommit från Storbritannien på väldigt länge.

När bandet vägrade att ge ut ledtrådar om vilka de är och om meningen med all den kryptiska nätaktiviteten, var den engelska pressen tvungen att själv gräva fram information. Det som upptäcktes då var att ett flertal stora skivbolag hade lagt ut krokar för att signa bandet och då varit tvungna att punga ut med stora summor för att ens får höra Wu Lyfs demo. Det framkom även att bandet hade förbindelser till en välkänd reklambyrå i Manchester och därför spekulerades det i om alltihop bara var ett enda stort reklamjippo.

Självförsörjande

Det var inte förrän i samband med utgivningen av debutalbumet Go Tell Fire To The Mountain, som Wu Lyf-universumets bakgrundsman gav sig till känna. Som bandets sångare Ellery Roberts förklarar, har det inte funnits någon grund för att ge intervjuer innan det fanns en färdig produkt.

– I grund och botten kunde vi inte se någon anledning till att låta någon annan ge ut den. Vi gör allt annat, så varför inte bara fortsätta med det? Vi är nästan helt självförsörjande, och de pengar vi behövde för att göra albumet fick vi från medlemsavgifterna till Lucifer Youth Foundation-fanklubben. Det var aldrig tanken att ge fingret åt musikindustrin, men vi har aldrig behövt den och ju mer vi lärde oss om den, desto mer gick det upp för oss att musikindustrin är den mest själlösa bransch som finns. Vi har nog med allt det vi gör och behöver inte någon som blandar sig i. För om ett skivbolag hade fått ett ord med i leken hade vi bara blivit som vilket annat tråkigt band som helst.

Målet var tung popmusik

När vi äntligen har chans att få reda på sanningen om bandet, ger frontmannen oss den helt vanliga berättelsen om fyra vänner, som skejtade ihop och som drömde om ett Peter Pan-liv, där de aldrig blev vuxna och som så småningom började spela musik ihop. Ganska långt ifrån den utstuderade ungdomskult det ryktades om, med planer på att revolutionera hela musikindustrin.

– När vi började var vi väldigt långt ifrån där vi är nu. Några av de gamla låtarna har faktiskt läckt ut på nätet under namnet Vagina Wolf och det var först när vi skrev låten Heavy pop som vi förstod att det är så vi vill låta och att tung popmusik var vad vi strävade efter att göra.

Nu när debuten är släppt och den inte så dramatiska rökridån har skingrats är det bara en liten sak bandet gärna vill poängtera, och det är angående ryktena om att allt bara var ett reklamjippo. Ellery Roberts förklarar:

– Jag vill inte försvara oss, för går man i försvarsställning har man redan förlorat. Folk får säga vad de vill, men något som irriterar mig är alla historier om att det bara är en reklamgrej bara för att vår manager äger en reklambyrå. Sanningen är den att vår manager är en smart kille, som tidigt föll för vår musik och därför lät oss låna en replokal och några datorer, så att vi kunde göra vår hemsida och artwork. Så jag blir förbannad på folk som tror att det sitter en fet gubbe bakom ett skrivbord och klurar på hur man skapar det perfekta bandet att locka ungdomar med.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA