x

Deportees mötte mörkret

Deportees mötte mörkret

Deportees sångare Peder Stenberg berättar om att deras underdog-mentalitet suddas ut.

– Det känns inte som att vi har något att bevisa den här gången. Vi går inte längre och oroar oss över att inte nå fram till folk, utan känner mer att folk kommer att hitta dit själva. Dom som vill. Innan var vi väldigt måna om att folk skulle förstå – "visst hör ni hur bra den där slingan är?" liksom. Nu har vi varit mer kompromisslösa i våra kompositioner och det har varit ett välkommet brott mot hur vi jobbat innan.

Det nyfunna självförtroendet märks på skivan och det finns både en rymd och en storslagenhet som till viss del saknats tidigare. Samtidigt vittnar text och ljudbild om ett visst mått av mörker i tillvaron.

– Det blir väl ofta så att platserna som livet tar en till avspeglar sig i ett konstnärligt uttryck. Jag mådde jävligt dåligt ett tag och när det var som värst så handlade alla texter om hur synd det var om mig och att jag inte förstod varför det här hände mig. Sen fick jag lite perspektiv på det hela och det blev som att jag utforskade temat om ensamhet, krav på självförverkligande och bristen på något större än sig självt.

Hur påverkar det ett band som helhet när en person mår så dåligt?

– Först vill jag säga att det hänt andra personer i bandet värre saker egentligen, men de har inte valt att prata om det som jag. Men det har varit en väldigt stark gruppkänsla. Om jag inte pallade gå upp på scenen så sa de andra "vafan vi behöver inte göra giget om du inte vill". Så alla har varit väldigt stöttande och sammantaget tror jag det stärkt oss, gjort oss till ett mer komplett band.

Kan ett visst mått av ångest vara bra i en kreativ process?

– Jag är livrädd för att folk ska gå och tro att jag säger "hej, jag mår dåligt och det gör min musik bra". Men det är en dimension som gjort skivan till det den är och då tycker jag det är viktigt att prata om det. När man verkligen mår jävligt dåligt upptas all kraft av helt värdelösa tankar och då vill man inte göra nånting. Det är väl först efteråt man kan lägga till det till ett uttryck.

Deportees har hängt med ett tag nu och det här blir er fjärde fullängdare. Vad strävar ni efter nu?

– Ja, vi skulle ju gärna få chansen testa vingarna i andra länder och territorium. Det är en grej, annars tänker vi inte så mycket på det. Vi skulle ju göra skivorna ändå, även om ingen gav ut dem. Brorsan och jag hade hållit på i nio år innan vi släppte första skivan och vi kommer att fortsätta göra musik oavsett vad som händer.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA