x

Ring, ring ... Loreen

Ring, ring ... Loreen

Ett flummigt yrväder, en segrare i Eurovision och en person med raka och bestämda åsikter. Dessutom ytterst skivaktuell. Vi ringde upp Loreen och småpratade om psykologi, Flying Lotus och om ett visst könsneutralt ord som sticker folk i ögonen.

– Hallå hallå (Loreen sjunger ut).

Oj vad härligt med ett sjungande hej!
Hallå, hur är läget?

– Jo det är bra, jämna plågor, haha.

Vad händer just nu?
– Det är pressdag, så en massa intervjuer och inspelningar. Jag har varit uppe sedan tidigt imorse. Halv sex rättare sagt.

En del tider att passa, alltså. Man får ju annars intrycket av att du är mer en leva i nuet-person.
– Jo, men det är väl ändå det som existerar för stunden. Nej, men om man ska vara ärlig är det ju inte alltid så lätt att leva i nuet. Vi fastnar ju gärna in the past. Antingen det eller så är det väldigt mycket framtiden, att man funderar på vad som komma skall. Mitt jobb kräver väl att man är i nuet, det är mycket hands on. När man står på scenen behöver man inte tänka på vad som ska göras eller vad som är gjort.

I media har du ju framställts som flummig och andlig. Vad tycker du om det?
– Jag är ju inte den typen av andlig person som inte kan förklara mig. Jag pratar inte i flummiga termer när jag snackar. På det sättet är jag ganska realistisk. Jag gillar att förstå, jag köper inte bullshit om man säger så. Har alltid varit den som ifrågasätter. Men man måste nog vara intresserad som person – att man vill veta vad som är andlighet och vad som inte är andlighet. Vilka är vi och varför är vi här. De stora livsfrågorna. Hur människor funkar och psykologi.

Hur har du kommit in på den banan, tror du?
– Jag tror att det är en kärlek för människor. Man förstår beteende. Jag har alltid varit intresserad av beteendevetenskap.

Är det till och med så att du skulle kunna tänka dig ett jobb som psykolog?
– Nej det vet jag inte. Jag tror inte så mycket på psykologi. Jag tror det är lite farligt att sätta folk i fack, att ge folk diagnoser på vad de har. Den känns väldigt tungrodd, den världen. Man måste kanske bredda tänket annars kan det lätt gå fel.

Så man kommer aldrig se dig i terapisoffan med Poul Perris?
– Jag säger ju inte att allt är fel med psykologi. Den serien ger ju mer än någon realitysåpa. Jag kollar ju hellre på Par I Terapi, liksom.

Men till musiken då. Vilka influenser är det man inte hör när man lyssnar på din skiva?
– Hmm, jag lyssnar ju ganska mycket på instrumentala produktioner. Flying Lotus är ju en sådan. Jag är lite av en ljudnörd om man ska vara ärlig och tänker på andra detaljer än de mest vanliga. Letar efter ljud. Lisa Gerrard är en person jag fascineras av. Hon har ju en väldigt speciell röst, man vet i princip inte om man hör en man eller en kvinna.

På tal om det, du har ju tidigare brunnitför idén om unisexitet och framställt dig som en person som kan tolkas både som en tjej och en kille. Varför tror du att det könsneutrala ordet "hen" blev en sådan het potatis?
– Vi människor har en förmåga att sätta personer i fack och när vi inte förstår så rubbar det vår balans. Att manligt och kvinnligt är två olika fack och då förstår vi inte den här gråzonen. Och det är lite konstigt tycker jag för det är så naturen funkar överlag. I varje man och i varje kvinna finns både manliga och kvinnliga hormoner, så vad innebär egentligen definitionen manligt och kvinnligt? Det är ju bara illusioner. Så hen för mig det är ju där alla är, sen får man välja och vraka hur man vill.

Men ändå står folk och håller på sina principer.

– Ja och därför får vi problem och grupperingar, rasism på olika plattformar. För vi vill känna någon sorts trygghet, vi vill tillhöra en grupp och det ska vara på ett visst sätt. Men det är upp till var och en att rannsaka sig själv och se vilka fördomar man bär på.

Samtalstid 26:20


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA