x

"Min haka ramlade ner i golvet"

"Min haka ramlade ner i golvet"

Hur började ditt musikintresse?

– Jag fick tidigt mycket musik av min bror, som är sju år äldre. Så jag började lyssna på hårdrock när jag var sju-åtta år, det var mycket Metallica och Motörhead. Jag har gått ifrån hårdrocken helt idag, gillar egentligen bara Metallicas Master Of Puppets fortfarande. Efter hårdrocken var jag i 13-årsåldern inne lite på Snoop Dogg. Men Popsicle och skivan Lacquer värvade mig till indiepoplägret och jag har stannat i alternativträsket sen dess.

Kunde det blivit en musikkarriär för dig istället?

– Jag var med och startade ett band som vi kallade för Pocket. Det höll ända fram till att jag började på skidgymnasiet och flyttade från Östersund. Min kompis Martin Hanberg gick vidare och bildade Vapnet, som är ganska kända idag. Det var nog tur för bådas karriärer att jag slutade, jag var inte direkt jättevass på gitarr då. Jag är bättre idag.

Du spelar alltså en del gitarr fortfarande?

– Ja, men den är inte med på tävlingar. Jag är sugen på att ha med den på läger och uppladdningar inför stora mästerskap, när man kan vara borta sju-åtta veckor som mest ... då kliar det i fingrarna. Men jag har alltid så mycket packning, med stavar och skidor väger den alltid minst 40 kilo.

Du är nybliven far. Spelar du mycket för din dotter?

– Jag brukar spela Dunderklumpens Sång för henne. Och Bon Ivers första skiva redan när hon låg i magen. Hon verkar gilla det, det passar bra som stillsam musik när hon sover.

Vad lyssnar du mest på idag?

– Det är verkligen Bon Iver som gäller. När jag går in för något så kan jag spela en låt hundra gånger på en dag. Ofta gör det att jag tröttnar på musiken fort, men det händer inte med Bon Iver. Jag tror man romantiserar lite runt hur han gjorde sin första platta – han bodde isolerad i ett hus själv med en gitarr hela vintern. Jag har själv en enslig timmerstuga som jag brukar åka till på sommaren med en gitarr.

Du letar ofta efter ny musik. Vad är ditt senaste fynd?

– First Aid Kits nya singel The Lion's Roar. Den snurrar oavbrutet här hemma. När jag sprang igår kväll lyssnade jag faktiskt på den om och om igen. Sedan ser jag fram emot att lyssna igenom Ryan Adams nya album Ashes and Fire.

Finns det någon musik du skäms över att du lyssnar på?

– Jag är vuxen nog att erkänna att jag kan gilla sentimental musik ... som en del countryballader. Jag kan bli lite rörd av Peter Lemarc och Gabriellas Sång med Helen Sjöholm.

Vem har sämst musiksmak i landslaget?

– I damlaget är det mycket tittande på Idol och sånt vilket inte alls är min grej. Men jag är ju å andra sidan nästan tio år äldre än dem, så de tycker väl antagligen att jag har sämst musiksmak.

Vilken är din största musikupplevelse?

– Efter att jag vunnit OS-brons på femmilen 2010 fick vi åka ner till centrala Vancouver för att ta emot våra medaljer. Och då spelade plötsligt Neil Young live. Min haka ramlade ner i golvet. Han hade en supersliten gitarr och lång svart rock, precis så som Neil Young ska se ut. Han spelade Long May You Run och det var bättre än bronsmedaljen. Ett svåröverträffat ögonblick.

Använder du musik när du tränar?

– Ibland. Men när jag kör riktigt hårt lyssnar jag inte på musik, tvärtom vad många tror kanske. Då är det viktigare att ha en jämn rytm. När jag tränar ensam på kvällar har jag gärna Anthony And The Johnsons eller Fleet Foxes. Med bara en pannlampa på, ett skidspår och mörka träd runt. Det är lite kuslig och naturnära musik med mycket stämsång.

Vilken musik är bäst som uppladdning?

– Det är lite olika beroende på vart jag är. Uppe i bergen i Nordamerika passar Mykonos med Fleet Foxes bra för att komma i stämning. I Skandinavien blir det mest Silent Shout med The Knife. Om jag är lite loj och verkligen behöver peppas kan jag trycka på The Mirror´s Truth eller Alias med In Flames.

Vilken musik ska spelas på din begravning?

Natural Beauty med Neil Young. En lite sorglig favoritlåt.

Om skidlandslaget gjorde en VM-låt, á la När Vi Gräver Guld I USA, hur skulle den låta?

– Det skulle vara schysst med typ en countrylåt. Vi är ju mycket ute i skogen och jobbar hårt som timmerhuggare. Ingen glammig discodänga för min del.

Intervjun är publicerad i GAFFAs decembernummer, 2011.

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA