x

LÅT FÖR LÅT: Isobel & November – S/T

LÅT FÖR LÅT: Isobel & November – S/T

"Brutal och mental demonslakt", kallade GAFFAs Mathilda Dahlgren Isobel & Novembers nyligen släppta uppföljare till hyllade Hyms For The Myriad Spirit. Skivan som går under samma titel som bandet, behandlas här nedan av medlemmarna Mattias Beijmo (gitarr/elektronik och skivans producent) samt Per-Erik Söderberg (sång/gitarr och textförfattare), som tar oss från låt till låt.

Tips: lyssna på skivan via Isobel & Novembers Bandcamp-sida samtidigt som du läser om låtarna.

1. Heir

Mattias: Låten är egentligen delar av en lång improvisation som har ytterligare två-tre delar som kanske kommer på nästa release. Utmärkt exempel på hur vi valde att jobba den här gången. Metalljuden i slutet är en större kinesisk handdukshållare som hängde konstant i studiotakets mitt. Det är alltid bra att hela tiden veta var handdukshållaren är.

Per-Erik: Textens tema går hand i hand med det repetitiva. Trans och traditioner.

2. Yeshua

Mattias: En låt vi faktiskt känt på en del under gig innan plattan spelades in. Till stora delar allt spelat live till tape. Inklusive felspel, hostande etc. Text- och sångmässigt viktig för riktningen för arbetet.

Per Erik: Här får sången också en betydligt mer, improviserad, roll i jämförelse med vårt tidigare alster. Delvis improviserad sång är återkommande genom hela skivan, men blir ju extra tydligt här.

3. Passion

Mattias: Också del av en längre improvisation. Alla sjunger, som Beach Boys ungefär. Mer skrot. Och synth. Som vissa bandmedlemmars uppväxt med andra ord.

4. Joy

Mattias: Började med fyra personer, fyra flaskor vin, och fyra olika uppfattningar om vilken rytmik som gällde när det plåtbaserade grundkompet skulle läggas. Men blev väldigt bra tillslut. Min favorit.

Per-Erik. Ett väldigt bra exempel på när det kreativa kaos som ständigt hånar och gäckar ändå tyglas och accepterar sin plats.

5. Tar

Mattias: Någon sa att den här delvis låter som Simple Minds. Det får vi hoppas att den inte gör, annat än att bandet tyvärr innehåller en gubbjävel som stilstuderat Charlie Burchill. Plattans äldsta spår som funnits med ett tag.

Per-Erik: Inspiration till texten hämtades från Jim Jones och Folkets Tempel.

6. Sovereign #1

Mattias: Ett evighetsjam med Roberts trummor preparerade med träbitar, tidningar för att krångla till, störa och få trummorna fulare. Ja, vi har hört Neu. Har ni?

Per-Erik: Det går väldigt bra att dansa till den här biten. Alla kan dansa, fråga Jarvis Cocker.

7. Sovereign #2

Mattias: Kommentarer egentligen överflödiga.

8. Ritual

Mattias: Också ett gammalt jam eller nåt. Tenderar till att bli väldigt lång live, särskilt partiet i mitten vars längd, innehåll och uppbyggnad – precis som mycket annat på den här skivan – är väldigt ad hoc.

Per-Erik: Titeln anspelar på den intima kontakten mellan oss som orkester och publiken, som delaktig i ritualen.

9. Blasphemy

Mattias: Konnässörer av belgisk bodysynth hör att introt skulle kunna vara från Front 242s "aggressiva". Vi beklagar att låtens andra hälft inte har med första hälften att göra. Men ibland blir det så, och det är lite Jens fel/förtjänst. Innehåller samplingar från filmen Ghostbusters.

10. Luxuria

Mattias: En låt med sättningen trummor, bas, en jävla massa elektronik och sång. De flesta effekterna och synthprylarna spelades live. Vilket var extremt korkat, för nu måste all elektronik ut på turné.

Per-Erik: Den här låten har vi varit oense om. Jag är väldigt förtjust i rytmen och flödet.

11. Ascension

Mattias: Jens basriff satte verkligen agendan för låten. Det märkliga, inte helt tonala, möter crooner och synthstråkar. Avslutas med undervattensgitarr av en av Sveriges absolut bästa gitarrister - Daniel Björklund, som också faktiskt bygger mina gitarrer.

Per-Erik: En rätt självskriven, självförklarande, avslutning på skivan.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA