x

"En av de bästa svenska låtarna någonsin"

"En av de bästa svenska låtarna någonsin"

Hej Per. Hur är läget?

– Jodå, det är bra, jag sitter och gör några intervjuer. Skriver lite mejl.

Du gör intervjuerna via mejl, eller förstod jag fel nu?

– Ja, jag försöker dirigera om det dit om det är möjligt. Det lärde jag mig för många år sedan att gör man en intervju i TV eller via telefon som vi gör nu så kan det hända att intervjuaren är totalt ointresserad av det jag gör, då kan man inte ge några vettiga svar. Men gör man det via mejl så kan jag styra det bätte, och inkludera saker i mitt svar som inte var med i frågan.

Ok. Vad gör du om dagarna annars då?

– Det är mycket Gyllene Tider-grejer nu så klart. Jag håller på och styr upp saker som merchandise och andra praktiska problem. Sen har ju soundtracket till Jonas Åkerlunds senaste film Small Apartments, som jag har gjort, precis släppts. Det är det inte så många som vet. Det, plus att jag håller på och repeterar Roxette-spelningar.

Fullt upp alltså. Hinner du hänga nåt nere i Halmstad?

– Vi är där så mycket det bara går, men de sista åren har jag varit på resande fot väldigt mycket. Jag räknade ut att sedan 2003 så har jag varit i studion 350 hela dagar. Sen har vi ju vår 15-årige son som går i skola i Stockholm, så det har inte funnits så mycket tid.

Är det inte jobbigt att vara ifrån familjen så mycket?

– Jo, det är jobbigt, men Åsa min fru jobbar ofta med produktionerna och när vi var i Australien i sex veckor på turné med Roxette så följde vår son med, tillsammans med en lärare. Sånt tillhör ju ovanligheterna, men det gäller att bolla med resurserna.

Låter rätt skoj tycker jag, att som 15-åring få hänga med på turné till Australien.

– Ja det kan man tycka, men han missar värdefull data-tid vet du. Starcraft och såna där fullständigt ointressanta saker.

Du, Gyllene Tider är tillbaka. Det är nio år sedan sen sist. Har du saknat det?

– Om jag har saknat det? Bra fråga. Det har varit ett fantastiskt utropstecken i mitt liv och Gyllene Tiders 25-årsjubileumsturné 2004 är ju nästintill oslagbar, men jag har haft så himla mycket annat i mitt liv också. Jag går inte och lägger mig efter en spelning i LA och saknar Gyllene Tider direkt, men nu när man träffar alla medlemmar så är det skitkul. Vi ses ju nästan aldrig annars. Inspelningen av Dags Att Tänka På Refrängen-plattan har varit grymt kul.

Trodde du någonsin att Gyllene Tider skulle hålla så här länge?

– Jag vet inte, när man är ung så tänker man ju inte så. Min karriär har ju blivit en sån industri, allting har blivit så stort ... När jag var 18 år, inte fan trodde jag att jag en gång skulle stå på Ullevi.

Har du förresten aldrig övervägt att sjunga på din egen dialekt?

– Nae, det blev inte så. De enda som gjorde det på den tiden var Hoola Bandoola Band och Mikael Wiehe. Jag tycker det tar för mycket fokus från låten. Ta, Peps till exempel, pratar man om honom så är det ofta hans breda skånska som blir grejen. Låten och texten kommer i andra hand.

Berätta om någon ny musikalisk upptäckt du gjort!

– Hela mitt liv har jag lyssnat på otroligt mycket musik, men jag märker att jag har väldigt svårt att komma in på det här nya sättet lyssna på musik. Jag tycker att mycket musik har blivit könlös och tappat identiteten. Jag upptäcker inte så mycket nytt. Men The Lumineers är bra stundtals.

Innan vi lägger på måste vi reda ut en sak. Var det du som upptäckte Broder Daniel?

– Haha, nja, jag startade musikförlaget Jimmy Fun en gång i tiden och ett av våra mål var att hela tiden aktivt leta ny svensk musik, och det anställde jag en kille för att göra. Broder Daniel var en av hans sajningar, och sen spelade de in sina första demos i vår studio. De har ju en fem-sex helt outstanding låtar. Jag listade de 100 bästa svenska låtarna genom tiderna för en radiostation i USA en gång och då hamnade deras Shoreline överst.

Samtalstid: 30:05


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA