x

''Det finns radioaktivitet kvar i mitt inre''

''Det finns radioaktivitet kvar i mitt inre''

Hej Tobias. Hur är läget?
– Jo det är bra. Jag sitter och äter spaghetti och köttfärssås.

Lunch alltså?
– Nej, frukost och lunch kan man väl säga.

Du är bakis.
– Nej, inte idag. Jag har faktiskt inte varit ute än i veckan. Jag försöker vara sträng med att hålla mig hemma söndag, måndag och tisdag. Igår natt satt jag bara uppe sent och skrev ut texterna till nya skivan.

Okej. Men man har ju sett på Facebook att du blivit ett riktigt premiärlejon sen du flyttade till Stockholm.
– Jo, men jag är ju en livsnjutare. En YOLO-tiger som jag beskrev mig själv för Charli XCX. Grr, jag ska bara ha. Premiären, spritfesten, efterfesten. Senast var vi fyra grabbar på efterfest i kalsongerna som såg på Sökarna 2. Jag somnade som ett barn efter tio minuter.

Och sen krökas det vidare på turnén?
– Jo, det kan bli lite galet ibland där också. Jag var på en musikshowcase i Berlin nyligen, som sponsrades av en vodkasort. Varje kväll bjöd de på gratis shots i en timma, så du kan ju tänka dig. Simian Ghost var där också och de var verkligen inte nyktra. Det kan du skriva, som en kärlekshälsning till dem från Tobbe.

Ok. Men blir du inte bakis?
– Hemligheten är att sova hela nästföljande dag. Jag brukar ligga och vuxendampa med telefonen i sängen tills det är dags att gå ut igen. En annan bra grej är att dricka Cava istället för öl, om man inte har tillgång till spritdrinkar då, men det är väldigt dyrt med drinkar i Stockholm.

Du brukar beskriva dig själv som en säl och har nyligen skrivit en krönika om hur du badat dig igenom Stockholm i sommar. Hur ska du klara hösten?
– Jag har tänkt slänga in på ridern att vi bara bor på SPA-hotell. Gå runt och vara bakis och lullig hela tiden och äta ägg och bo på hotell, haha. Nej, men jag brukar faktiskt uppskatta hösten. Man kan hyra DVD och gotta ner sig och se på film. Jag älskar ju film ... fast nu det senaste har jag varit på så mycket premiärer och varit så bakis så jag har inte orkat.

Du, jag blir lite deprimerad av nya albumet. På ett bra sätt alltså. Men visst är det väldigt sorgset?
– Jo, men så kommer det också utav ett väldigt motvilligt och kärleksfullt uppbrott från något som blivit ohållbart i stunden. Jag kan bli lite äcklad av hur melodiös och trallig första skivan var. Den här är mer som ett långsim än ett par korta dopp. Jag ser det som att det är först nu jag börjar. The beginning is the end och the end is the beginning, du vet. Jag är ny igen. Den ensammaste rösten i Solna. Näckrosens ensamma vandrare. Det får folk ta, jag sysslar inte med nån slags feel good. Jag blickar ut i en ny stad och blickar in i en premiärtiger med ett lite krossat hjärta.

Vad skulle du gjort utan heartbreak, säg?
– Ja, alltså det är väl kärnbränslet som håller Azurens radioaktiva energi igång. Jag har faktiskt jobbat på ett kärnkraftverk, det är det inte många som vet. Jag knegade på Ringhals när jag var tjugo. Dammsög radioaktiva bandhögar. Det finns radioaktivitet kvar i mitt inre som aldrig kommer att släppa. Det är faktiskt sant. Men jag är inte självlysande än, även om jag jobbar på det. Jag vill bli stjärnan som lyser i mörkret. Scenljuset när jag spelade i Uppsala hade den effekten faktiskt, som en slags homoerotisk avatarsekvens.

Kärlek är en travesti sjunger du, förklara?
– I alla tider och i alla texter, från Hemingway till Sade söker alla efter samma saker, efter att bli kära och hitta meningen med livet. Men allting är bara cykler som vi upplever om och om igen. Hela livet är en travesti.

Så oromantiskt.
– Ja men kärleken är väldigt svår. Vet du att bara sex procent av befolkningen hittar sann lycka? Jag såg en dokumentär om det där. Nyförälskelse är bara en kemisk process, det bildas endorfiner i kroppen som gör att det pirrar och att vi känner oss fåniga och allt det där. Sen efter ett tag skapar kroppen ett motgift som trubbar ut en, och som till slut leder till slentrian. De ställde frågan till ett en massa par hur de stått ut med varandra hela livet. De flesta sa naturligtvis att de hatade varandra och bara höll ihop på grund av vana. Men hos de här 6-7 procenten som sa att de verkligen var lyckliga fann de en enodorfin som påminde om den som bildas vid nyförälskelse. Fantastiskt. Jag menar vem vill vara kär som en fjortis när man kan gå runt och vara lite salongs på kärleken? De här 6-7 procenten måste vara de lyckligaste på planeten. Djupt romantiskt.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA